Nya konsumtionsministern hoppas på individens ansvar för hållbar konsumtion

I Tidöavtalet mellan samarbetspartierna Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna är det svårt att finna några spår av arbete med hållbar konsumtion de kommande fyra åren. Men visst finns det en minister för konsumtion. Supermiljöbloggen fick chans att ställa några korta frågor om vad han ser framför sig under mandatperioden.

Erik Slottner heter statsrådet med konsumtion på sitt bord. Han är kristdemokratisk civilminister i Ulf Kristerssons regering.

Finns det något särskilt du som civilminister vill driva när det gäller hållbar konsumtion de kommande fyra åren?

– En mer hållbar konsumtion är nödvändig för att vi ska klara de högt ställda miljömålen. Konsumenter måste ha goda förutsättningar för att kunna minska sin miljöpåverkan. Det gäller förstås inte minst på stora utsläppsområden som transporter, boende och livsmedel. Inom mitt ansvarsområde handlar det bl.a. om att konsumenter ska ha tillgång till bra information så att de kan göra aktiva och medvetna val och att de inte ska bli lurade.

Viktigt att konsumenten tar välgrundade beslut

Erik Slotter menar att varje person behöver kunna ta välgrundande beslut:

– Konsumenter ska inte bli vilseledda av reklam som ger sken av att produkten eller tjänsten är positiv för klimatet eller klimatneutral om den inte är det, säger han.

En fråga som ministern tycker är viktig är att Konsumentverket har muskler att hjälpa konsumenterna till hållbara val, men han är orolig över greenwashing.

–  I takt med att konsumenter intresserar sig mer för konsumtionens miljöpåverkan visar undersökningar att så kallad greenwashing blir vanligare. Därför är det viktigt att Konsumentverket fortsatt kan utöva en aktiv tillsyn och har bra verktyg för tillsynen.

Är det något särskilt inom lagstiftningsområdet på EU-nivå som du vill lyfta fram som betydelsefullt för de svenska konsumenter som vill agera hållbart när de handlar?

– Flera EU-initiativ som nu förhandlas, t.ex. förslaget om mer konsumentmakt i den gröna omställningen och ekodesign för hållbara produkter, syftar till att produkter ska hålla längre och att informationen till konsument ska bli bättre och därmed minska konsumtionens miljöpåverkan.

– Detsamma gäller flera aviserade förslag, bl.a. rätt till reparation (right to repair) och ett om styrkande av miljöpåståenden (green claims), liksom kommande förslag om konsumentinformation på livsmedelsområdet. Jag ansvarar för vissa av dessa förslag och pågående och kommande förhandlingar om dessa.

Miljömärkning är något som ligger Erik Slottner varmt om hjärtat. På agendan just nu är utvecklingen av miljömärkningar i relation till det pågående lagstiftningsarbetet för att stärka konsumentmakten inom EU:

– Flera av initiativen kan också komma att få betydelse för miljömärkningen, som ju är ett för inte minst svenska konsumenter viktigt verktyg för alla som vill handla mer hållbart. Det är viktigt att trovärdiga och välkända miljömärkningar kan fortsätta att utvecklas.

Något annat du vill förmedla till Supermiljöbloggens läsare?

– Det händer mycket på EU-nivån och den svenska regeringen arbetar aktivt med miljö- och hållbarhetsfrågorna. Under det svenska ordförandeskapet det kommande halvåret kommer vi att bli ansvariga för att ro i hamn en lång rad förhandlingar med stor betydelse för dessa frågor. Men jag vill gärna också framhålla betydelsen av engagerade och kunniga konsumenter och ett starkt civilsamhälle. Vi har också ett näringsliv med höga ambitioner, det är bra!

Mycket hänger på enskilda konsumenterna

Sedan den nya regeringen tillträdde har starka kritiska röster hörts under hösten från hållbarhetsengagerade personer och företag, när det gäller exempelvis höjningen av moms på reperationstjänster och bristande ambitioner från regeringen på miljöområdet.

I Supermiljöbloggens intervju syns det tydligt att regeringen lägger ett tungt ansvar på enskilda konsumenter när det gäller att göra hållbara val. Det är helt riktigt att privatpersoner har ett stort ansvar för sin konsumtion, vilket bland annat Konsumentverket framhåller.

Samtidigt pekar tunga forskningmiljöer såsom Hot or Cool Institute på ett stort behov av politiska policybeslut för att möjliggöra livsstilar som håller oss inom de planetära gränserna. Glappet mellan mål 12 hållbar konsumtion och produktion i Agenda 2030 och den faktiska utvecklingen i Sverige är särskilt stor när det gäller brister i att cirkulera material, vilket framgår både av FNs uppföljning av globala målen och Circularity Gap Report, den studie som det strategiska innovationsprogrammet Re:Source tagit fram vad gäller cirkularitet i Sverige.

Nu återstår att se om ministern kommer att kunna hjälpa konsumenterna att göra de hållbara valen på marknaden under de år som kommer. Helt klart är att konsumenternas individuella makt, liksom näringslivets starka hållbarhetsdriv, kommer fortsätta vara avgörande för att åstadkomma förändringar inom konsumtionsområdet, inte minst i en tid när politiken är återhållsam med åtgärder som styr i riktning mot en mer hållbar konsumtion.