Nya strategier i den globala markjakten

BBC:s miljökorrespondent Matt McGrath presenterade i måndags en analys av den globala jakten på odlingsbar mark. Hans slutsats är att antalet hektar som ”har snotts” är betydligt lägre än vad tidigare rapporter har hävdat. Enligt analysen är Kinas roll som aktiva ”landgrabbare” kraftigt överdriven av media. Också bilden av stora ytor bördig jordbruksmark som används till etanolproduktion och inte till att odla mat ifrågasätts.

Analysmaterialet är hämtat från Land Matrix Global Observatory, en databas lanserad av fem internationella forskningsinstitut, vars syfte är att kartlägga var landgrabbing pågår och vem det är som köper eller arrenderar marken.

Dr Ward Anseeuw, forskare vid ett av de institut som ligger bakom databasen uttrycker en oro över att förändrade mönster i de utländska investeringarna påverkar analyserna.

– Vi ser en utveckling i vilken investerarna tillåts vara mer osynliga, till exempel genom kontraktjordbruk och kontroll över bankerna, säger Anseeuw. Istället för att köpa själva marken så köper man in sig på den lokala jordbruksmarknaden.

”Land grabbing” är ett omdebatterat fenomen som innebär att stater och privata aktörer köper eller arrenderar mark i andra länder, vanligtvis för att producera mat, biobränslen, skog, snittblommor eller för att anlägga gruvor. Organisationer som Oxfam och FAO har riktat skarp kritik mot hur fattiga körs bort från sina marker, hur de lokala marknaderna bryts ner och hur västvärldens efterfrågan på biobränslen hotar matsäkerheten i utvecklingsländerna. Även Världsbanken konstaterar i en uppmärksammad rapport att de storskaliga investeringarna, som de ser ut i dag, ofta resulterar i ökade orättvisor och att de inte minskar hunger och fattigdom.

Ward Anseeuw efterlyser databaser som kan bidra till att synliggöra dessa investeringar.

– Men, poängterar han, det är viktigt att det görs investeringar i utvecklingsländernas jordbruk, den offentliga sektorn kan inte ensam bekosta den kapacitetsutveckling som krävs.