Rapport: Regnskog ignorerad i nationella klimatstrategier

Regnskogarna binder stora mängder koldioxid och är avgörande för att klara 1,5-gradersmålet. Flera länder verkar dock ignorera detta och planerar att fortsätta den storskaliga skövlingen. 
Efter klimattoppmötet i Polen står det klart att massor måste göras inom en allt snävare tidsram. Vi har endast tolv år på oss att halvera växthusgasutsläpp om vi vill förhindra katastrofala klimatförändringar. Förutom att vi måste fasa ut fossila bränslen är vi också beroende av ekosystemens förmåga att binda växthusgaser.
Denna viktiga förmåga ser dock ut att kunna gå oss förlorad: I en ny rapport från Rainforest Foundation Norway (RFN) har man undersökt planerna för att hantera klimatförändringarna hos sex tropiska länder: Brasilien, Indonesien, Kongo-Kinshasa, Colombia, Peru och Myanmar. Rapporten pekar på att ingen av länderna planerar att helt avsluta skogsskövlingen – snarare kommer den i vissa länder att utökas de kommande decennierna.
Indonesien, Kongo-Kinshasa, Peru och Colombia har skrivit under New York Declaration on Forests, ett icke-bindande avtal om att upphöra med skogsskövling till 2030 och att återställa stora områden med försämrad mark. Brasilien har istället endast lovat att illegal skogsskövling ska upphöra till 2030.
Det syns dock inga spår av dessa åtaganden i ländernas klimatplaner, enligt RFN. Med andra ord verkar inte regnskogarnas kolbindande funktion erkännas i arbetet för att stävja klimatförändringarna. Av de sex länderna är det endast Indonesien som har en plan för att bromsa skogsskövlingen, men dessa åtgärder är inte tillräckliga för att klara 1,5-gradersmålet.
Supermiljöbloggen har tidigare rapporterat om forskning som pekar på att regnskogen i Kongo-kinshasa med omnejd kan vara borta i slutet av århundradet.
Enligt RFN är det viktigt att de länder som de viktiga regnskogarna ligger inom inser sitt globala ansvar när det kommer till klimatfrågan. Att hålla koldioxidnivåerna nere kommer delvis hänga på att skogar och deras biologiska mångfald hålls intakt. Det är dessutom en säkrare metod än att förlita sig på än framtida teknologi för kolbindning, som kanske inte ens kommer fungera.
Skogar och jordmarker har grundläggande roller i att reglera klimatet. Växter absorberar ungefär en tredjedel av den koldioxid som människan producerar och ytterligare 10-15 procent absorberas av jorden. Regnskogar har länge ansetts vara särskilt effektiva kolsänkor och har därför tillskrivits en grundläggande roll i det globala ekosystemet. De tropiska regnskogarna har dessutom den överlägset högsta samlingen av levande organismer på planeten – det uppskattas att 50 procent av allt liv på planeten finns i dessa områden. Hur många arter det rör sig om är fortfarande osäkert, men uppskattningar har gjorts på mellan tre och 50 miljoner arter. Man har också funnit över 480 trädarter inom en hektar skog.
Det är därför av stor vikt att  regnskogsskövlingen inte fortsätter. De senaste decenniernas omfattande avverkning kan redan ha påverkat den kolbindande förmågan i grunden och vi vet ännu inte den ska ersättas med. Att fortsätta på den inslagna vägen och ignorera den roll som regnskogarna spelar för klimatets stabilitet är ett ödesdigert exempel på att ta det osäkra före det säkra.