Reinfeldt öppnar för förändrad position om EU:s klimatmål

Statsministern ser det inte längre som avgörande att länder utanför EU agerar först för att EU ska höja klimatmålet till -30 procent. Avgörande är nu i stället att få med sig EU-länderna själva. Det framgick av gårdagens EU-nämndsmöte.

Supermiljöbloggen har vid ett flertal tillfällen skrivit om EU:s klimatmål och den flera år långa diskussionen om ifall målet ska vara att minska utsläppen med -20 eller -30 procent fram till år 2020.

När Supermiljöbloggen senast frågade runt bland de svenska riksdagspartierna visade det sig att S, MP, V, FP, KD och C alla vill att Sverige ska ha som position att EU ska höja sitt klimatmål till -30 procent unilateralt – det vill säga oavsett vad andra länder utanför EU gör.

Endast Moderaterna vill att EU ska ha konditionalitet knuten till målet, höjningen till -30 procent ska alltså villkoras och ska inte ske innan det att andra länder utanför EU tagit på sig jämförbara mål om utsläppsminskningar.

Då även den svenska regeringen kräver konditionalitet kan man rimligen anta att Moderaterna sitter på makten i denna fråga.

Just därför var det intressant i går när statsminister Fredrik Reinfeldt (M) mötte EU-nämnden för att diskutera Sveriges ståndpunkter inför Europeiska rådets möte som sker i dag, där EU:s stats- och regeringschefer träffas för att bland annat diskutera energifrågan, som i sig hänger nära ihop med klimatfrågan.

Reinfeldt berättade för EU-nämnden att han ser flera problem med hur EU:s 27 medlemsstater hanterat klimatmålet. Ett problem enligt Reinfeldt är att vissa EU-länder under inga omständigheter vill höja målet till -30 procent. Ett annat problem är att andra EU-länder visserligen kan tänka sig att EU höjer till -30 procent, men bara om det inte påverkar deras egna nationella reduktionsmål som de tidigare har fattat beslut om och som de anser redan täcker in en höjning.

På frågan om hur Sverige ser på 30%-målet förklarade Reinfeldt – vilket måste ses som något av en nyhet – att det inte längre är avgörande att andra länder utanför EU först gör jämförbara åtaganden. Avgörande är i stället att det måste vara samtliga av de 27 EU-länderna som ställer sig bakom en höjning. Och där är vi ännu inte, enligt statsministern.

– Självklart ska Europa tillbaka till den här diskussionen, men jag menar att det måste vara EU 27. Och jag tycker så att säga att EU 27 i det sammanhanget är tillräckligt meriterande för att förstå det här att man behöver sen inte säga att alla delar av världen också måste följa. Även om det nu naturligtvis vore önskvärt.

Senast Supermiljöbloggen frågade regeringen om vad som skulle hända vid en förändring av den svenska positionen fick vi svar från miljöministerns pressekreterare Erik Bratthall som förklarade det hela så här:

– Helt hypotetiskt, om regeringspartierna skulle anta den hållningen gemensamt är väl det naturliga steget att denna redovisas öppet i Sverige och gentemot andra EU-länder. Och det steget tas närhelst regeringen uttrycker en annan ståndpunkt än vad som är fallet idag.

Frågan är därmed vad som egentligen gäller nu. För om Sveriges statsminister, som även är Moderaternas partiledare, öppnar för att det inte längre behövs något krav på länder utanför EU, (något som har stöd av S, MP, V, FP, KD och C), vad är det då som hindrar regeringen från att uttrycka denna ståndpunkt.