Reportage: Aktivisternas kamp mot guldutvinning i Amazonas

Tiotusentals bolivianer som jobbar inom landets guldnäring marscherade förra veckan in i La Paz med krav att få utvinna guld i skyddade områden i Amazonas. En av Supermiljöbloggens skribenter var på plats och mötte miljöaktivisterna som gjorde motstånd. 

”Försvinn era naturens mördare!” ropar en man från en bro. Under honom tågar demonstranterna i symboliska bruna gruvarbetarhjälmar. De kommer in i La Paz från alla håll, får den annars så stökiga trafiken att näst intill stå stilla.

Bolivia exporterar guld för ungefär 25 miljarder kronor om året, konsekvenserna för landets natur är brutal. Det mesta av guldet kommer från så kallad småskalig gruvdrift, och de som marscherar in i La Paz är del av lokala kooperativ. Det kanske låter som en bra form av gruvindustri, men verkligheten har utvecklats till något annat.

Kinesiska investerare

Tanken från den bolivianska staten var att den ekonomiska vinsten från guldindustrin skulle stanna kvar i Bolivia, vilket gjorde att det beslutades att Bolivianska guldkooperativ skulle få låg skatt och många förmåner. Tyvärr har bristen på kontroll gjort att det bakom “kooperativen” framför allt gömmer sig kinesiska investerare, som genom “kooperativen” kan exploatera guld nästan helt skattefritt och utan miljöreglering. 

Jag befinner mig i La Paz den 6 november när det här sker, och jag följer efter guldexploatörerna till Plaza San Francisco, där de läser upp sina krav framför landets journalister.

De kräver att få prata med presidenten. De har en lista med tio punkter som de vill få igenom, och den här texten ska komma att handla om punkten om hur de vill få utvinna guld ur några av landets skyddade områden. De hotar med att starta vägblockader som stoppar upp landet om de inte får träffa presidenten.

Extrema nivåer av kvicksilver

Som ett motdrag bjuder några miljöorganisationer in till en föreläsning om de stora föroreningarna som uppkommit till följd av kvicksilveranvändning vid guldbrytningen.

En studie från 2021 kunde konstatera extremt höga nivåer av kvicksilver hos kvinnor i de bolivianska urfolken Eyiyo Quibo och Portachuelo. En av dem som går på föreläsningen är en ung läkare som har djungeln som sin arbetsplats och urbefolkningen som sina patienter. 

Jag har sett effekten av kvicksilverföroreningarna från första parkett. I de här regionerna har urbefolkningen inte tillgång till någon annan vattenkälla, samtidigt som de påverkas av den kvicksilverförorenade fisken de äter. 

Världens rikaste på mångfald

När kvällen har gjort La Paz mörkare samlas några miljöaktivister ur nätverket Extinction Rebellion Bolivia. De vill tapetsera om staden, visa att det finns motstånd.

En av aktivisterna jag intervjuar är en biologistudent. 

Bolivia är ett gruvland. Det är inte det som är problemet. Problemet är att det saknas reglering, och kontroll av reglerna, vilket gör att vi har de här stora kvicksilverföroreningarna. Och så hör inte guldutvinningen hemma i Amazonas, den kan inte få kontaminera marken mer där, säger han. 

Kan du beskriva de här skyddade områdena där guldarbetarna vill utvinna guld?

Här finns bland annat Madidi, det är den nationalpark som har rikast biologisk mångfald i världen. Det handlar alltså om en otrolig artrikedom, om tusentals arter som bara finns där, det här är en plats som måste skyddas. 

Gatuaktivism i La Paz

Med sig har aktivisterna en mängd affischer med budskapet “Ingen gruvdrift i skyddade områden”, och gömda innanför tröjärmarna: graffitiburkar. Det är först när de demonstrerande guldarbetarna börjar skingras för kvällen som miljöaktivisterna kan påbörja sitt arbete.

Guldexploatörerna visar sig vara våldsamma när de under protesterna ockuperat både huvudkontoret för landets skyddade områden och gruvmyndigheten.

Det finns också en blodig historia att berätta om. Under en protest 2016 gick några av landets gruvkooperatister så långt att de kidnappade en av landets ministrar och slog honom brutalt till döds.

Men nu verkar kooperatisterna ha lämnat gatorna vi befinner oss på för natten, kvar finns bara polisen att oroa sig för. 

Att vara miljöaktivist i Bolivia är ju inte precis likadant som att vara miljöaktivist i Europa. Men det är i alla fall bättre än i Colombia, jag hade en kamrat där som behövde fly till USA, säger en av aktivisterna. 

”Bättre än i Colombia”. Det säger inte så jättemycket om säkerheten, eftersom det är världens dödligaste land för klimataktivister, där ungefär 60 aktivister mördas varje år. 

Plötsligt blir aktivisterna rädda. En man på gatan får syn på när en av aktivisterna sprayar sitt budskap på ett monument. Mannen skriker och troligen ringer han polisen, aktivisterna skyndar i väg, och jag lämnar dem kort efteråt.

Men först: en sista fråga. 

Varför väljer ni den här typen av aktivism?

Jag känner att det här är det enda sättet att få min röst hörd. Att få ut min frustration över det som sker. Vi och allt omkring oss tillhör Patchamama (moder jord på urspråket quechua, reds. anm). Jag tror att det som finns runt omkring oss, det får vi bara låna, men i det här fallet så tar de det. 

Aktivisterna fortsätter veckan med att anordna demonstrationer och uppträdanden. Guldexploatörerna och andra sidan, de får träffa presidenten – som lovar dem att göra vad han kan för att möta deras krav, vad det betyder återstår att se.

Men det är precis som aktivisterna förutspådde: den här gruppen är för mäktig i landet för att inte lyssna på.