Reportage från tältlägret i Ojnareskogen

Banderoller på väg in i tätlägret

Just nu pågår Gotland runt. Längs med väg 148 cyklar ett gäng färgglada herrar. Inifrån skogen hörs hejarop – någon hojtar ”nu har ni inte långt kvar!”. Cyklisterna vinkar när de kör förbi banderoller med budskap som ”Rädda Ojnareskogen” och ”EU ser er”.

Ropen kommer ifrån Fältbiologernas tältläger. Maria Tranvik, till vardags geovetenskapsstudent i Uppsala, berättar att många har varit där sedan början av juli och det märks att de tänker stanna så länge som det krävs – ett välordnat skafferi, tre husvagnar och lika många tält samt ett nytt, hemsnickrat bord finns på plats. 15-20 personer har varit på plats hela sommaren för att visa sitt missnöje med processen kring Ojnareskogen och Nordkalk.

Tältlägerskafferiet

Allting började med att det finska kalkindustriföretaget Nordkalk bad om tillstånd för att bryta kalk i Ojnareskogen 2006. Tre år senare stötte de dock på patrull av både länsstyrelsen och, efter överklagan, mark- och miljödomstolen – det var helt enkelt alldeles för stora naturvärden som stod på spel. Så plöstligt fick Nordkalk bifall av mark- och miljööverdomtolen (MMÖD) 2009.

Skälet till denna kovänding kan kopplas till framför allt två saker. Det ena var ett utlåtande från Statens Geologiska Undersökning, SGU, som menade att farhågorna kring riskerna med Nordkalks verksamhet var överdrivna och rekommenderade MMÖD att bifalla. Problemet var bara att Nordkalk betalat drygt 1 miljon kronor till SGU för olika undersökningar, varav 170 000 kronor till en tjänsteman som jobbat direkt med utlåtandet. Detta är jävigt och SGU har blivit kritiserade av justitieombudsmannen för att sitta på två stolar.

Det andra var att den så kallade stoppregeln i miljöbalken avskaffades, en dryg vecka innan målet kom upp miljööverdomstolen: ””Tillstånd får inte lämnas till en täkt som kan befaras försämra livsbetingelserna för någon djur- eller växtart som är hotad, sällsynt eller i övrigt hänsynskrävande.”

Orvar Lorimer-Olsson

Orvar Lorimer-Olsson som vanligtvis pluggar i Lund, har tagit med sig sina matteböcker till Gotland. Han menar att lagstiftningen har gått till överdrift.

”Man har tagit en lagändring och dragit den till sin spets – det blir absurt. Nu ändrar vi lagarna för att anpassa oss efter företagen, istället för tvärtom.”

I debatten ställs ofta jobben mot miljön. Nordkalk är en stor arbetsgivare på Gotland och kalkbrottet beräknas ge 60 jobb i 25 år. Men Katharina Bjerke menar att det inte riktigt är så enkelt.

”I sin egen miljökonsekvensbeksrivning menar Nordkalk att det bara är 6-8 man som kommer jobba direkt i brotten. Dessutom finns det ingen garanti för att dessa kommer att vara gotlänningar.”

Samtidigt kan hon förstå oron. Katharina bor i Fårösund och menar att många i området har barn som jobbar för Nordkalk.

”Då kan jag förstå att man blir rädd. Men jag kan dra paralleller till när de lade ner militärområdet i Fårösund. Det var hundratals jobb som försvann men nu är arbetslösheten till och med lägre än när basen fanns. Folk har hittat andra sätt att försörja sig på och hela orten har blivit mer levande.”

Katharina Bjerke och Maria Tranvik

Som boende på Gotland är hon däremot mer oroad över den påverkan som kalkbrottet kan ha på vattnet.

”Vi har bevattningsförbud här på somrarna och med den turismen som vi har blir det väldigt ansträngt. Vi vet ju inte hur vi ska hushålla med vattnet, däför måste vi vara försiktiga.”

Simon Rosén, som har sommarlov från studierna i Uppsala, håller med:

”Om grundvattnet försvinner blir det ännu fler som förlorar jobben.”

De temporära invånarna i Ojnareskogen är trots allt vid gott mod. Många gotläningar har kommit förbi med mat och vatten och en del som kör förbi brukar fråga om de behöver något. Orvar berättar hur de hade fått påhälsning på fredagsnatten av ett ”gäng som vill bråka”.

Simon Rosén

”Så de väckte några som kom upp och pratade med dem. Efter ett tag så gav de sig av – men först frågade de om vi behövde något”, ler han.

Simon Rosén menar tillägger att de oftast bara får träffa människor som är vänligt inställda mot dem:

”I tidningarna skriver de att ’debatten har spårat ur’. Men vi märker det säkert minst av alla, eftersom alla vi träffar verkar älska oss”, skrattar han blygt.

Nyligen kunde SMB rapportera om att HD har tagit upp delar av MMÖDs dom till prövning.
För dig som vill veta mer rekommenderas Kalla Faktas granskning av fallet.
Vi gratulerar även Alva Snis Sigtryggson, fältbiolog och en av eldsjälarna bakom kampen för Ojnareskogen, till nomineringen Årets Miljöhjälte-nominering!