Rika länder kan bli skyldiga fattiga länder 170 biljoner dollar år 2050

En ny studie i Nature Sustainability har räknat ut att rika länder som överskridit sina respektive rättvisa andelar av koldioxidutsläpp kan på goda grunder komma att utkrävas 170 biljoner dollar av länder som hållit sig inom den planetära gränsen.

Världens atmosfär är en så kallad allmänning – där finns inga nationsgränser. Effekterna som följer av en atmosfär med högre koncentrationer av växthusgaser drabbar människor, oavsett hur mycket de själva har släppt ut och oavsett hur mycket av deras välstånd som är en följd av förbränning av fossila bränslen eller av förändrad markanvändning. 

Den planetariska gränsen på 350 ppm (miljondelar) koldioxid (eller motsvarande för andra växthusgaser såsom metan) utgör den yttre gräns mänskligheten inte kan överskrida för att inte riskera jordens stabilitet. (Gränsen passerades 1988). Detta enligt bland annat Stockholm Resilience Centers vetenskapliga ramverk för de planetära gränserna. 

Givet 350 ppm-gränsen (samt gränserna för 1,5 respektive 2 graders uppvärmning) kan man således räkna ut hur mycket ett land baserat på dess befolkningsstorlek får lov att rättvist släppa ut, utan att planetens stabilitet riskeras. Lägger man även till FN:s klimatpanel IPCC:s priser för växthusgasutsläpp kan man således estimera hur mycket ett visst land som har överskridit sin andel är skyldig ett annat som inte har det. Med olika, sedan tidigare beräknade, nettonollutsläppscenarion kan man då även uppskatta framtida kostnader och kompensationer. Det är precis det här forskare bakom en ny studie har gjort. 

Kompensation motsvarande sju procent av världsekonomin

Studien är den första i sitt slag – där överutsläppande länder hålls ekonomiskt och kvantitativt ansvariga för sin respektive del i skapandet av klimatförändringarna. I Parisavtalet förkunnas det att rika (”utvecklade”) länder har ett större ansvar och bör gå före i att minska utsläppen. Men skrivelserna specificerar inte summor och siffror. Således hålls inte länder med historiskt höga utsläpp ansvariga till fullo.

Inom Pariavtalets olika ramar och tillägg (som bland annat tillkommit som följd av de senaste årens COP-konferenser) återfinns däremot skrivelser och åtaganden som stipulerar faktiska ekonomiska belopp inom klimatanpassning, samt det som klimatanpassning inte lyckas förebygga – loss and damage. Det sistnämnda förhandlades fram under FN:s senaste klimatkonferens – COP27 – i november ifjol. Men liknande skrivelser gällande själva grundorsaken – att vissa länder släppt ut alltför stor mängd växthusgaser – återfinns alltså inte. Här bidrar studien till att fylla detta tomrum.

Totalt uppskattas rika länder från globala nord (Europa, USA, Kanada, Israel, Australien, Nya Zeeland och Japan), – länder som överskridit sina rättvisa andelar – vara skyldiga länder som hållit sig inom den planetära gränsen 170 biljoner dollar år 2050. Alltså motsvarande sju procent av världens sammanlagda årliga BNP. Pengar som borde gå till att finansiera fattigare länders omställningar, enligt författarna.

”Orättvisan är slående”

På Twitter uttalar sig en av medförfattarna – Jason Hickel vid Barcelonas autonoma universitet (UAB) och London School of Economics – om studiens slutsatser.

“Länder i Globala nord har inte bara överskridit sina rättvisa andelar av den säkra planetära gränsen, utan även 1,5 och 2 gradersbudgetarna. Med bred marginal. Och konsekvenserna faller hårdast på Globala syd. Orättvisan är slående”, skriver Hickel.

Störst skuld har USA, som överskrider sina andelar fyra gånger om. Storbritannien har approprierat 2,5 större del av atmosfären än vad de rättvist borde, medan Sveriges motsvarande siffra är 2,12.

Men, Hickel trycker även på att utsläppsandelar inte heller fördelas rättvist inom länder. ”Ansvaret för de överskridande utsläppen ligger till största del hos de rikaste klasserna”, skriver han vidare.

Oavsett hur sannolikt det kan te sig att rika länder faktiskt kompenserar fattigare länder i enlighet med studien, belyser den likväl storleken av den globala ojämlikheten i mänsklighetens påtvingade förändringar av planetens klimat.