Riksdagsdebatt om Ojnareskogen, Ek duckar för frågor.

Idag hölls en interpellationsdebatt i riksdagen där miljöminister Lena Ek svarade på en interpellation från Åsa Romson om Sveriges skydd av Natura 2000-områden med anledning av den pågående förstörelsen av den värdefulla naturen i Ojnareskogen.

Debatten handlade mycket av den slopade s.k. stoppregeln i miljöbalken som förbjöd täktverksamheten i känsliga eller hänsynskrävande områden. Miljöministern menade att regeln hade slopats eftersom man ville göra det möjligt att göra tydligare bedömningar om när det var möjligt att ge tillstånd till täktverksamhet. Hon förnekade också att slopandet av regeln hade någon som helst betydelse för det faktum att miljööverdomstolen godkände startandet av ett kalkbrott i Ojnareskogen trots att lägre rättsinstanser avslagit tillståndet medan regeln fortfarande fanns.

Argumentationen om stoppregeln är väldigt typisk för hur man hanterar otydligt formulerade regler om skydd (olika länsstyrelser hade olika bedömningar av hur stoppregeln skulle tillämpas); istället för att utveckla reglerna eller deras tillämpning mot mer tydlighet ignoreras eller avskaffas dom. Ek lovade iallafall att hon skulle agera om det skulle visa sig att miljöbalken i sin nuvarande form inte erbjuder ett tillräckligt starkt skydd för den biologiska mångfalden (ekosystemtjänster som t.ex. vattenförsörjning tänkte hon visst inte på) men duckade för frågan om när och hur hon skulle bestämma sig för om hon behöver agera.