Rio+20 och framtiden som vi vill ha

Eu sou nós! Jag är oss! O futoro que queremos! Framtiden som vi vill ha! Så marknadsförs Rio+20 mötet i Rio de Janeiros tunnelbana. Mötet som äger rum 20-22 juni beräknas samla ca 130 stats och regeringschefer och beskrivs av tidningen Nature som att ”Earth and its inhabitants have a second chance in Rio. They may not get many more.” Men medan 16 miljoner människor i Brasilien lever i absolut fattigdom och bara kan drömma om att ha råd med en tunnelbanebiljett, så har frågan om fattigdomsbekämpning hamnat i skymundan inför Rio+20 till förmån för frågan om grön ekonomi.

Hållbar utveckling handlar om hur vi kan tillgodose dagens behov utan att kompromissa möjligheterna för framtida generationer att tillgodose sina behov. När världens regeringar samlades i Rio de Janeiro 1992 enades man om Agenda 21 som fastslog rätten till ekonomisk utveckling, en konvention om biologisk mångfald samt FN:s klimatkonvention som la grunden för Kyotoprotokollet. Dessvärre är Rio+20 tyvärr inget jubileum – trots de höga ambitionerna har utsläppen av koldioxid har ökat med 45 % sedan 1990. Mötet är snarare en chans att omdefiniera målet med ekonomisk utveckling innan vi når kritiskagränser för klimatet och kan ställas inför plötsliga, omvälvande och avgörande förändringar.

Inför mötet står två frågor på agendan, dels grön ekonomi och fattigdomsbekämpning och dels ett ramverk för hållbar utveckling. Inom dessa områden finns sju områden som har särskilt hög prioritet, däribland värdiga jobb, hållbara städer, energi, hållbart jordbruk och katastrofberedskap. Syftet med mötet är att komma fram till en politiskt bindande överenskommelse och utkastet har för närvarande titeln ”The future we want”. Men räcker det verkligen med en grön ekonomi som målsättning?

I visionen om en grön ekonomi så som den formuleras av UNEP i rapporten Towards a GreenEconomy: Pathways to Sustainable Development and Poverty Eradication (2011) och som ligger till grund för diskussionerna på Rio+20 mötet, är klimatkrisen ett marknadsmisslyckande och syftet med en grön ekonomi är att prissätta naturtillgångar, allokera resurser mer effektivt och frikoppla ekonomisk tillväxt från utsläpp av växthusgaser. Men att överge målet om hållbar utveckling till förmån för grön ekonomi har kritiserats av många som menar att detta är det nya Washington consensus och en grönmålning av business as usual med syfte att bidra till ekonomisk återhämtning för skuldtyngda industriländer.

För mig och de tusentals aktivister som samlats i Rio för att påverka slutresultatet, så borde agendan istället handla om att anpassa ekonomin till planetära gränser, vakna upp från drömmen om evig tillväxt och fokusera på rättvis fördelning av de begränsade resurser som vi har till förfogande. Det krävs en riktigt stark känsla av Eu sou nós för att Rio+20 ska bli en framgång.