Så mycket miljö innehöll partiledartalen

Supermiljöbloggen har miljögranskat de åtta talen från Almedalsveckan.

Det talade ordet gäller, så citaten nedan kanske inte stämmer helt överens med själva talen, men detta är hur som helst vad partiledarna förberett i sina talmanus.
 
 
Göran Hägglund, Kristdemokraterna:

En annan kamp att utkämpa rör de svenska regionala flygplatsernas framtid. Det kanske är rimligt för Belgien eller Nederländerna att det är förbjudet med offentligt stöd till enskilda flygplatser.
Men i Sverige, med långa avstånd och gles befolkning, är förbud mot stöd lika med nedläggning. Och alla blir förlorare…
(…)

Hur ser ert regeringsalternativ ut?
Är miljöpartiet med i ert lag? Får Sjöstedt vara med?
Det lär ju ha betydelse för hur den gemensamma politiken ser ut.
Vilka besked får väljarna om kärnkraften?

 
 
Jimmie Åkesson, Sverigedemokraterna:

Kampen om tredjeplatsen i svensk politik står nu alltså mellan
(…)
– ett Sverigevänligt alternativ för lag och ordning, och
– ett Miljöparti som tror sig kunna bekämpa den organiserade brottsligheten med fler komvuxplatser och som tror sig kunna stoppa kravaller i förorterna genom bygga mer energisnåla hus i miljonprogramsområdena.

 
 
Gustav Fridolin, Miljöpartiet:

Men vi ska inte kunna ställa ut löften och skicka notan på framtiden, vi ska inte lämna en ekonomisk skuld till våra barn.

Det är bara en sak som förbryllar mig. Varför tar vi inte samma ansvar när det gäller klimatpolitiken? Varför skulle det vara mer okej att lämna efter sig en miljöskuld?

Alliansen håller på att missa Sveriges klimatmål med 150 år. Man behandlar klimatet som grekiska regeringar behandlat ekonomin. Man trixar med siffror, skyller på andra och när alliansen nästa år lämnar Rosenbad lämnar man efter sig en klimatskuld som får notan efter Lehman Brothers att framstå som ett bortglömt kvitto i baren på Vinäger. Låt mig låna en liknelse för att förklara hur alliansen hanterat klimatet. De har inte bara ätit upp vad som fanns på bordet. De har tömt skafferiet, ätit sig genom visthusboden, låtit järnvägarna ligga i träda och tuggat i sig andra länders kolkraftverk på kreditkort utställda på våra barn.

En ny regerings första uppgift måste vara att skapa ordning och reda i klimatpolitiken. Vi vill införa ett klimatpolitiskt ramverk, med tydliga förankrade utsläppstak. Vi politiker kan vara oense om hur vi ska möta klimathotet. Vilka åtgärder som är effektivast. Men vi kan inte fortsätta betrakta problemet som något någon annan någon annanstans någon annan gång ska lösa åt oss.

Det är med ett klimatpolitiskt ramverk man tagit sig an klimatfrågan i Storbritannien. Det är så man vill göra i våra nordiska grannländer. Svenska folket förtjänar en regering som står i första ledet för att ta tag i klimathotet.

Seminariet i morgon ordnas av företagsnätverket Social Venture Network. I dagens Göteborgspasten tar också Hagainitiativet med VD:arna för bland annat Axfood, Löfbergs lila och Coca Cola, ställning för ett klimatpolitiskt ramverk. Så här skriver de: ”Sverige kan inspireras av Storbritannien, vars Climate Change Act anger femåriga delmål och kräver av alla statliga departement att de visar hur deras förslag bidrar till att klimatmålen uppfylls. Om detta inte kan bevisas, dras förslagen tillbaka. En sådan enhetlighet i svensk politik skulle vara mycket värdefull att visa upp för omvärlden.”

Det kan låta som uppochnedvända världen. Det är ju regeringars uppgift att sätta upp regler som manar företag och individer att ta gemensamt ansvar för gemensamma angelägenheter, som driver utveckling framåt. Men i Sverige säger alliansen att inga nya styrmedel behövs för klimatet, och företagen ber regeringen tänka om.

Det kan tyckas märkligt, men växer ur en insikt som sitter djupt i svenska företag. Tydliga, långsiktiga spelregler för miljön ger konkurrensfördelar. Det gör att våra företag tidigt gör den omställning som också andra måste göra. Det gör att vi här finner lösningar, också andra behöver. Klimatlösningar i Sverige kan skapa jobb och framtidstro.
(…)

Gotland är en ö av många småföretag, och ännu fler idéer. Här vill man exportera förnybar energi till fastlandet. Här vill man tillverka biogas från gårdarna. Här vill man skapa jobb i kultur, ekologiskt jordbruk och grön turism.

Men alliansens brist på investeringar och långsiktiga spelregler gör det svårt för Gotlands företagare. Bygget av kabeln som skulle kunna föra förnybar energi till fastlandet har skjutits upp fler gånger än man kan räkna. Löftet till LRF om ett metanreduceringsstöd för produktion av biogas har inte infriats. Minerallagen har gett fri lejd till oljeföretag att borra i markerna, och hota vattnet och investeringarna för jordbruket och turismen. (…) Gotland förtjänar bättre. Gröna investeringar och tydliga spelregler är bra för Gotland och företagen.
(…)

En ny arbetslinje är en investeringslinje. Vi investerar i nya jobb, i företagande, i utbildning och välfärd. Vi investerar i att bygga ett nytt, klimatsmart samhälle. Alliansen går åt andra hållet. Man höjder nu kostnaden för järnvägen, de höjda banavgifterna innebär en tusenlapp mer för en tågpendlare. Man vägrar investera i klimatrustning av miljonprogrammet, ska det byggas gröna städer får det betalas genom höjda hyror i förorten. Alliansen har inte råd för dessa investeringar, för man har en annan prioritering. Det första, andra, tredje och fjärde jobbskatteavdraget har inte bitit mot arbetslösheten. Men de hoppas att ett femte ska det.
(…)

I Bryssel blir det tydligt vad partierna står för. Miljöpartiets Isabella Lövin har lyckats svänga hela EU:s fiskepolitik. Moderaterna i parlamentet har lyckats kapsejsa hela EU:s klimatpolitik. Moderata röster i EU-parlamentet har skjutit handeln med utsläppsrätter i sank, snittpriset på att släppa ut ett ton koldioxid är snart lika lågt som ett glas mingelrosé i Almedalen.
(…)

Enda vägen fram för EU är att samla unionen för att ta tag i de frågor som är i grunden gemensamma. Klimatet är en global angelägenhet, en fråga för EU. Jag skulle vilja att hela Sverige, vår regering och alla våra parlamentariker tar röst i EU för att använda unionen för en ny global klimatpolitik. Isabella Lövin har visat vad en enda parlamentarikers engagemang kan åstadkomma. Tänk vad ett helt land skulle kunna göra.

Vi är en generation som vet enligt vilken måttstock våra barn kommer bedöma oss. Vi vet vad som är vår historiska uppgift. Klarade vi att möta klimatutmaningen, eller lämnade vi den därhän?

 
 
Fredrik Reinfeldt, Moderaterna:

Jag tror jag vet varför Miljöpartiet finns. Det är för att de vill göra stora förändringar av Sverige. Dels ifrågasätter de vår arbetslinje, det var ett kongressombud som sa: ”Jag tycker det är bättre att vi säger att vi går över till en ledighetslinje”. Jobb är ett problem, det tär på miljön. Vi ska jobba mindre, förkorta våra arbetsdagar, införa friår. Vi ska kraftigt öka beskattningen på transporter, vi ska lägga ner stora delar av väginvesteringarna och vi ska ha en fri tillväxt av varg över hela Sverige.

 
 
Jonas Sjöstedt, Vänsterpartiet:

För mig är det självklart att vänstern måste vara grön. Utan insikten
om de gränser miljön och klimatet sätter för vårt samhälle så kan vi
inte lösa de stora utmaningarna för framtiden. Den första miljöstrid
jag var med i var som 14-åring i linje 3 för att avskaffa kärnkraften. Vi
förlorade den gången, och problemet förblir olöst. Det är fortfarande
vår uppgift att avveckla kärnkraften. Aldrig har förutsättningarna varit bättre än idag för att ersätta kärnkraften med el från rena förnybara källor. Hindren är varken tekniska eller ekonomiska, de är en regering som inte vill och kan ta de nödvändiga besluten. För det krävs en rödgrön regering.

Den andra större miljöstrid jag engagerade mig var i 20-årsålderm,
den handlade om försurningen. När jag var ute i naturen kunde jag se
med egna ögon hur våra skogar och sjöar dog på grund av försurande
utsläpp. Skogar och sjöar som är en omistlig del av det land som jag
tycker så mycket om. För mig personligen var den striden avgörande,
den fick mig att inse att miljöfrågorna inte är en politisk fråga bland
andra, den handlar om vår överlevnad. Idag har vi nästan glömt bort
den striden, därför att vi gjorde något åt utsläppen som försurade.
Nödvändiga politiska besluten togs, utsläppen minskade. I det finns
något mycket hoppfullt. Miljöproblem kan lösas med rätt beslut och
politiskt ansvar.

Dagens stora utmaning, klimatförändringarna, är både allvarligare och mer svårlöst än försurningen. Men den är lika möjlig att göra något åt. Det kräver bara ännu större politiskt ansvar. Det fanns en tid när Reinfeldt åtminstone satta på sig en grön stickad tröja. Nu har han inte ens det. Sverige har gått från att vara föregångare till att bli en medelmåtta på miljöområdet. I samma takt tappar vi trovärdighet i det internationella miljöarbetet.

Att vända utvecklingen är vår uppgift och det brådskar. Halten av
koldioxid i luften har stigit till över 400 ppm. Långt över gränsen till
det hållbara. Tecknen på klimatförändringarna blir allt tydligare.
Klimatflyktingarna allt fler. I det läget kan vi inte vara nöjda med att
släppa ut mångdubbelt mer växthusgaser per svensk än vad vi vet att
planeten tål.

En ny regering efter valet 2014 måste klara flera uppgifter som
Alliansregeringen inte har lyckats med. Två av de allra viktigaste är
jobben och klimatet. Vi måste få ned arbetslösheten. Sverige måste
minska utsläppen av växthusgaser. Det hoppfulla är att lösningen på
klimatfrågan och på jobbkrisen är gemensam. För det krävs en
rödgrön politik. Samma investeringar som minskat utsläppen skapar
framtidens jobb.

Det kräver att vi bygger om gamla slitna bostäder så att de blir bättre
boendemiljöer och släpper ut mindre energi. Det kräver att vi bygger
energisnåla hyresrätter när vi bygger bort bostadsbristen. Det kräver
omfattande och uthålliga satsningar på järnväg och kollektivtrafik.
Men också trängselavgifter på bilismen i storstäder och en
kilometerskatt som styr godset från lastbil till järnväg. Det kräver
stimulanser och investeringar i förnybar energi från sol, vind och
bioenergi. Det kräver stöd till företag och kommuner som vill
investera för att minska utsläppen. Vänsterpartiet är det parti som
föreslår de största klimatsatsningarna. Vi inser att den ekonomiska
politiken inte kan frikopplas från klimatet och miljön. Men vi ser
också att en klok investeringspolitik för att minska utsläppen av
växthusgaser kommer att skapa tiotusentals nya arbeten. Den kommer att skapa nya tekniska lösningar och nya exportprodukter.

Klimatförändringarna ställer en del svåra frågor som vi inte får
undvika. Kan vi fortsätta flyga och äta kött i samma utsträckning som
idag? Vi måste nog minska på flygandet och äta lite mindre kött. Kan
vi fortsätta med en ekonomisk tillväxt som bygger på mer förbrukning av resurser som vi vet kommer att ta slut? Är det rimligt att några tar mycket mer miljöutrymme i anspråk än andra bara för att de är rikare? Vi som inser att svaret på de här frågorna är nej måste formulera en vision bortom det lyckoideal som är förbundet med privat materiell konsumtion och förenklad tro på evig ekonomisk tillväxt.

När jag engagerade mig mot skogsdöd och försurning på 80-talet såg det ganska dystert ut. Men saker kunde vändas till det bättre. Vår stora uppgift är att göra samma sak i klimatfrågan.

 
 
Jan Björklund, Folkpartiet:

Miljöpartiet vill chockhöja skatterna på bilar, lastbilar, bussar, flygplan, fartyg.

Ja, de vill straffbeskatta allt som rör sig. Men beskattar man bort allt som rör sig så får man till sist ett land som står still.

 
 
Annie Lööf, Centerpartiet:

Men att förändra Sverige handlar om att bestämma sig för att det går.

För när utsläppen ökar. När urbaniseringen skenar. När jobben är för få. Då behövs en grön röst för fler jobb och världens bästa miljöpolitik.
(…)

Det gör mig stolt att vindkraften har sjudubblats under vår tid vid makten.

Det är frihetsreformer, som gett oss mer utrymme i vardagen, större möjlighet att förverkliga vår dröm och en mer hållbar värld att lämna till dem som kommer efter.
(…)

Vi tillhör dem i världen som gör mest för miljön. Ändå räcker det inte. Ändå nås vi om rapporter om att miljögifter gör oss sterila. Att klimatet förändras och att förutsättningarna för att leva i Sverige och världen förändras. Det är uppenbart att det finns massor kvar att göra. Vissa kallar det att ”gå i opposition med sig själv”, jag kallar det att vägra vara nöjd. Centerpartiet vill mer.
(…)

Vi har det inte direkt trångt, om man uttrycker sig milt. Det är en ekvation som säger mig att det är dags att göra det enklare att bygga på fler platser nära vattnet i områden som är glest befolkade.

Ett annat exempel. Sverige har världens mest beforskade stam av vargar. Den ökar med, i snitt, ungefär 15 procent om året. Resultatet blir både inskränkningar i människors liv, minskad jakt och skador på tamdjur. Det är i mina ögon dags att EU håller sina tassar borta och att vi faktiskt får jaga varg. Precis som vi jagar björn, eller lo.

För den som kallar landsbygden perifer eller oviktig, här kommer en utmaning: Försök leva en vecka utan något av det vi får från landsbygden. Utan mjölken i kaffet, flingorna till frukosten. Utan biffen på grillen. Utan förnybar energi som laddar mobilen. Utan att använda varken broar av stål eller stolar av trä.

Återkom gärna och berätta hur det gick…
(…)

Den sista saken jag tog med mig i väskan är en barnmatsburk.

Barn är det bästa vi har. Och de förtjänar det bästa vi har. Det innefattar inte hormonstörande kemikalier som Bisfenol A. Därför har Centerpartiet i regeringen genomdrivit ett förbud mot det ämnet i alla förpackningar för barnmat.

Kemikalier finns i nästan allt vi kommer i kontakt med. Kläderna du har på dig när du tränar, din dator, tvål, schampo och smink, möblerna du sitter i, men ibland också i maten vi äter och vattnet vi dricker.

Varje dag används över 100 000 olika kemikalier. De flesta är helt ofarliga, en del är till och med gröna. Men några är tyvärr direkt skadliga.

Ökad kemikalieanvändning tros kunna kopplas till att människor runt om i världen har fått allt svårare att få barn.

Svensk forskning har visat starkt samband mellan ökad förekomst av hormonstörande kemikalier och flera av våra vanligaste folksjukdomar som diabetes, fetma och bröstcancer.

Samtidigt visar Kemikalieinspektionens undersökningar av leksaker, smycken och underkläder att över en tredjedel innehåller tungmetaller som bly, kadmium och förbjudna allergiframkallande ämnen.

Det här duger inte. Och en av de absolut viktigaste prioriteringarna i miljöpolitiken framöver kommer att bli att se till att de kemikalier vi använder inte skadar vare sig människor eller miljön. Vi behöver en giftfri vardag.

Alliansregeringen har tagit flera viktiga kliv på vägen. Men Centerpartiet vill mer. Det är rimligt att Bisfenol A totalförbjuds. Det är också rimligt att vi utreder frågan om en kemikalieskatt som gör det dyrare att använda de allra farligaste kemikalierna i produktionsprocessen.

Dyrt att skita ner. Billigt att vara miljövänlig. Svårare än så är det egentligen inte. Men det måste göras också. En riktig miljöpolitik kräver inte att vi tar på oss tagelskjortan och backar bandet. En riktig miljöpolitik ser till att vi både kan rädda världen och skapa fler jobb. Samtidigt.

I Sverige har miljön varit i fokus i decennier. Det ger oss en unik möjlighet att använda vårt miljöengagemang och kunnande för att ligga före när de andra precis har kommit ur startblocken.

En mer hållbar kemikaliehantering innebär tillexempel en stor chans för svenska företag. Den gröna kemin, baserad på förnybara råvaror från svenskt skogsbruk, är en framtidsbransch där svenska företag redan idag ligger långt fram. Här finns stora möjligheter att bidra till tillväxt och jobb, både i Sverige och i Europa.

Det samma gäller vårt klimat. Det är min fulla övertygelse att höga och tuffa målsättningar gör vårt näringsliv konkurrenskraftigt. Därför antog Centerpartiet i våras målet om ett helt förnybart, helt fossilfritt, samhälle inom en generation. Därför vill vi minska
koldioxidutsläppen i Europa så mycket vi någonsin kan.

Tricket är, som sagt, att göra en grön skatteväxling. Andra kostnader ska sänkas om kostnader för utsläpp eller miljöfarlig verksamhet höjs. Resultatet blir både fler jobb och en bättre miljö.

Det sambandet börjar äntligen fler att inse. Senast i raden är USA och Barack Obama, som säger att USA ska ta en ledarroll i arbetet med att minska utsläppen. Om orden tar det magiska språnget från papper till verklighet så är det fantastiska nyheter.

Forskningen är överens. Det var dags att agera, i förrgår. Eller som Barack Obama sa; vi har inte råd med fler möten i ”jorden-är-platt-klubben”.

Vänner, det är dags att även EU gör mer. Målet om minskade utsläpp till 2020 måste höjas till 30 procent. Allt annat vore ansvarslöst. Insiktslöst. Och huvudlöst.

 
 
Stefan Löfven, Socialdemokraterna:

Och ska en princip om lika livschanser genomsyra samhället behöver vi också ta ansvar för våra barn och barnbarns möjligheter.

Västafrikansk svart noshörning, gyllene padda, asiatisk floddelfin. Det är tre djurarter som fanns när jag föddes, bara en bråkdel av de arter som den här ungdomsgenerationen aldrig kommer att kunna se i livet. Det är inget annat än en stöld från våra barn.

Våra ekosystem är vår mat, vårt dricksvatten och vårt syre. Hotas den biologiska mångfalden hotas vår existens. Nya bindande internationella avtal måste slutas, men Sverige behöver också visa vad som kan göras. Forskaren Johan Rockström brukar beskriva det som att vår planet har klara och tydliga gränser för vad den klarar. Men inom dem går det att skapa tillväxt.

Det här förändrar vår syn på vad som är möjligt. Klimatomställningen minskar inte din frihet, utan skapar en hållbar frihet – så att du kan arbeta, resa och bo i samklang med naturen.

Därför ska vi klimatrenovera bostadsbeståndet, skydda den biologiska mångfalden, och investera i förnybar energi. Och vi vill ge stöd till alla kommuner, företag eller enskilda innovatörer som vill utveckla klimatsmarta lösningar. Har du en idé för klimatomställning ska samhället möta dig med uppmuntran, möjligheter och resurser. Det skapar jobb, det skapar hållbarhet, och det skapar lika livschanser för kommande generationer.
(…)

Vi ser möjligheterna. Ett socialdemokratiskt EU verkar inte bara för en fri marknad – utan för fria medborgare.

Där vi har trygg tillgång till arbetsrätt och kollektivavtal – genom ett socialt protokoll. Där vi tar ett gemensamt ansvar för vår miljö och klimat – genom att gå i spetsen för ett nytt globalt klimatavtal.

 
Missa inte intervjuer och kommentarer från Supermiljöbloggens almedalsbevakning här.