Skogen blir bättre kolsänka utan hyggen

Kalhyggesbruk försämrar avsevärt skogens förmåga att binda kol i marken, enligt en studie utförd av det finska näringslivets forskningsinstitut Etla. Under coronapandemins minskade efterfrågan på träprodukter märktes tydlig skillnad med ökad kolinlagring i skogarna, enligt forskarna.

Studien har utförts av Etla för att undersöka utsikter för traditionellt skogsbruk i ljuset av de krav på kraftfulla klimatåtgärder som bland annat EU aviserat. Den presenteras på organisationens hemsida (finska) och citeras av Yle:s svenskspråkiga redaktion.

Studien har undersökt hur effektiv och omfattande kolbindningen i skogsmarken är vid olika grader av brukande. Enligt Yle var effekten på kolbindningen vid avverkningar så stor att forskarna blev förvånade. Allra mest minskade den i skogar där stora kalhyggen öppnats, medan påverkan var lägre vid så kallat kontinuititetsbruk, där lämpliga träd väljs ut och fälls medan andra står kvar.

Skepsis mot stora kalhyggen präglar det nya förslaget till en klimatanpassad skogsbrukspolitik inom EU, vilket väckt starka protester från skogsindustrin i Sverige och som en rad svenska politiker med statsminister Staffan Löfven i spetsen satsat mycket kraft för att mildra.

Den traditionella svenska linjen försvarar det intensiva skogsbruket, även ur klimatsynpunkt, med att skogen behöver brukas för att binda mer koldioxid. Detta eftersom skogsråvaror används både till energiframställning och till material som ersätter exempelvis plaster i förpackningar, textiler och mycket annat.

Men den finska studien motsäger det synsättet:

 Även om virket används i långlivade produkter där kolet hålls lagrat, så kompenserar detta bara hälften av skogsmarkens försämrade funktion som kolsänka, säger Etla-forskaren Jussi Lintunen om undersökningen, enligt Yle.