SMB rapporterar från klimatseminarium: Sverige kan!

26 oktober anordnade TCO, Naturskyddsföreningen, Svenska Kyrkan och Hagainitiativet ett klimatseminarium på Rival i Stockholm. Temat var ”Inför Durban – Sverige kan!” och medverkande var bl.a. Johan Rockström, Anders Wiljkman och Lena Ek. Naturligtvis var Supermiljöbloggen på plats och twittrade från eventet.

Johan Rockström var först ut med senaste klimatnytt. Den mänskligt orsakade klimatförändringen fortsätter, menar Rockström, men den är allvarligare än förväntat.
Enligt Rockström ska vi inte förvänta oss för mycket från Durban. En positiv utveckling är emellertid att BASIC-länderna och framförallt Kina har fler åtaganden och löften är västvärlden, vilket kan indikera att vissa länder har släppt idén om total konsensus och istället börjar jobba på klimatfrågorna oberoende av andra länders ståndpunkter.

Efter detta var det dags för en paneldebatt kring teknikutvecklingen i världen (”the green race”) och huruvida Sverige halkar efter eller ej. Tomas Kåberger, Japan Renewable Energy Foundation och före detta generaldirektör på Energimyndigheten, menade att många underskattar att kinesisk industri är modern och effektiv och att Kina ligger i framkant när det gäller mycket grön energi. Maria Suner Fleming, ansvarig för energi och klimat, Svenskt Näringsliv, belyste problematiken vi har i Europa med en mycket äldre industripark. Thomas Malmer, före detta Förbundsdirektör, Naturvetarna, tyckte att man kunde fundera på hur man kunde använda marknaden för att driva miljöarbetet och Stefan Henningsson, WWF, visade en bild på att Sverige de facto ligger på 23 plats när det gäller förädlingsvärdet av den gröna teknologin som går in i ekonomin. Mikael Molin, Head of Communications, Cleantech Inn, avslutade med att tipsa alla entreprenörer att ge sig in på den globala marknaden direkt.

Dr Harald Kindermann, Tysklands ambassadör i Sverige, berättade om Tysklands beslut att fasa ut kärnkraften och hur befolkningen har reagerat på det. Han menade bland annat att energieffektvisering ses som en nationalsport i Tyskland och att kärnkraftens utfasning ses som ett nytt kapitel och en positiv utmaning för teknologi, forskning, vetenskap och ingenjörskunnande.

Hur kan ändrad livsstil och nytt jobbfokus ge bättre klimat? Detta var temat för nästa paneldebatt. Johan Holmberg, vicerektor på Chalmers, visade på paradoxen att pendling är det värsta vi vet – samtidigt som pendlingstiden bara ökar från år till år. Antje Jackelén, biskop i Lund, tyckte att vi skulle prata mer om medborgare och mindre om kunder. Göran Holm, VD Coca-Cola, menade att ”vi måste övergå till förnyelsebara system, resurserna kommer inte att räcka till” och Louise Ungerth, Konsumentföreningen Stockholm, lobbade för en köttskatt – även fast hon tidigare varit väldigt skeptisk till den typen av styrmedel.

Efter en mingellunch fortsatte seminariet med en djupdykning i den ekonomiska krisen och om det finns några möjligheter för klimatet. Sasja Beslik, VD Nordea Fonder, visade på det svåra i att ställa krav på företagen samtidigt som vi vill ha avkastning på våra pengar. Anders Wijkman menade att vi behöver en revolution inom den offentliga sektorn och Martin Ådal från Fores talade varmt om koldioxidskatt – enligt honom behöver det inte ens påverka tillväxten! Johan Skoglund VD på JM, kom med det sympatiska uttalandet ”det är ALLTID lönsamt att investera i hållbar utveckling” och Mats Engström, Unionen tyckte att vi hade goda förutsättningar i Sverige för att utbilda våra medarbetare i klimatfrågan. Catharina Ringborg, rådgivare åt bl.a. Vattenfall och Global Utmaning, menade att en av de största utmaningarna var bristen på politiskt ledarskap – något som genomsyrade hela seminariet.

Vad driver Sverige för frågor i Durbanförhandlingarna då? Anna Lindstedt, chefsförhandlare i klimatfrågor, Miljödepartementet tyckte att vi alla måste fortsätta vara optimister men pekade också på att det trots allt är 194 länder som ska komma överens. Lars-Erik Liljelund, VD för MISTRA, ansåg att det behövdes en debatt kring vad som faktiskt måste in i ett legalt bindande dokument och Anki Ljungman, policyansvarig på Diakonia, menade att det inför Durban finns ett fönster för enskilda länder att sticka ut hakan och bli ”klimathjältar”.

Sist men inte minst avslutade Lena Ek seminariet med sitt första utåtriktade tal. Ek gick igenom historiken kring de tidigare förhandlingarna och hur arbetet ska gå vidare. Nya miljöministern är (som en sann centerpartist) teknikoptimist och har 2-gradersmålet som personlig hjärtefråga. Tyvärr verkar inte ministern driva en speciellt progressiv linje. Det var mycket prat kring hur ”majoriteten bestämmer” och vi fick inga klara besked kring huruvida exempelvis biståndsbudgeten ska vara skild från pengar som är öronmärkta till klimatåtgärder framöver. Ek menar också att det är ”viktigt att få fram de vetenskapliga rapporter som finns för att stödja frågan.” De vetenskapliga rapporterna har emellertid varit en av de parametrar som har existerat under en längre tid – kanske är det snarare dags för det där bristande politiska ledarskapet att stiga fram.