S backar om klimatfinansiering

Supermiljöbloggen har tidigare riktat hård kritik mot regeringen för att ha tagit pengar från fattigdomsbekämpning för att ha råd med klimatbiståndet. Men nu visar det sig att socialdemokraterna vill göra samma sak.

Internationell klimatfinansiering, eller klimatbistånd som det ofta kallas, är en viktig del i de internationella klimatöverenskommelser som världens länder hittills har kunnat enas om. Tanken är att fattiga länder inte ska behöva behöva ta den största kostnaden för att ställa om sina ekonomier och skydda sig mot klimatförändringar när det är världens rika länder som till största delen har orsakat problemet. Därför enades världens länder i Cancun om att de rika länderna ska avsätta ett antal miljarder varje år för att stötta fattiga länder i omställningen.

Ett grundläggande krav från världens fattiga länder har varit att dessa klimatpengar ska vara ”new and additional” alltså nya och utöver  det ordinarie biståndet som går till fattigdomsbekämpning. Detta är också något som världens länder också enats om i det avtal som undertecknades i Cancun. Många länder har dock ignorerat den skrivelsen, bland annat Sverige. Istället har man döpt om gamla biståndspengar till klimatbistånd, i strid med de regler man själva har godkänt. Agerandet har fått hård kritik så väl från länder i tredje världen som organisationer som Svenska Kyrkan.

Under den förra valrörelsen hade de rödgröna en gemensam överenskommelse om att klimatbiståndet skulle vara nya pengar utöver de 1 % vi ger i bistånd till fattigdomsbekämpning. Men nu visar det sig att socialdemokraterna backar ifrån den linjen. I kongresshandlingarna skriver socialdemokraternas partistyrelse:

Det stöd som Sverige ger inom ramen för internationella överenskommelser ska ligga utöver vad som krävs för att nå FN:s mål om ordinarie bistånd. Sverige är ett av världens absolut mest ambitiösa länder inom bistånd och utvecklingssamarbete. Sverige är ett av endast fem länder som når upp till en procent av BNI i bistånd. Partistyrelsen menar att det är mycket angeläget att Sverige verkar för att fler länder lever upp till – åtminstone – de 0,7 procent som FN menar bör vara målsättningen.”

Den socialdemokratiska kongressen föreslås alltså ställa sig bakom att klimatbiståndet ska vara utöver det ordinarie biståndet. Men bara upp till FN:s mål om ordinarie bistånd, som ligger på 0,7 %. Därmed kan de övriga biståndspengar som Sverige ger räknas som klimatbistånd istället, utan att några nya pengar skjuts till. Matilda Ernkrans, miljöpolitisk talesperson för socialdemokraterna menar dock att detta inte är något konstigt.

– Detta har alltid varit socialdemokratins linje, så stod det även i vårat tidigare partiprogram. I den mån vår linje har förändrats rör det sig snarare om att vi har skärpt vår politik genom att betona det historiska ansvar som västvärlden har att ta tag i klimatutmaningen. Det stämmer att vi pratade om att klimatbiståndet skulle vara utöver allt vårt ordinarie bistånd i valrörelsen, men det var som en del i en rödgrön uppgörelse, det har aldrig varit det socialdemokratiska partiets linje.

Under valrörelsen ställde dock Diakonia följande fråga till alla partier i riksdagen:

Svenska kyrkan och Diakonia anser att det stöd som Sverige ger till klimatanpassning i fattiga länder ska ges utöver det utvecklingsbistånd som Sverige ger idag (1 procent av BNI). Håller ert parti med om detta?”

På frågan om socialdemokraterna höll med om detta svarade de ja. Dessutom har högt uppsatta socialdemokratiska företrädare skrivit om frågan. Åsa Westlund som är socialdemokratisk europaparlamentariker har bland annat skrivit såhär inför klimatmötet 2009:

Den svenska regeringen vill liksom majoriteten av de europeiska regeringarna inte skjuta till några nya pengar i klimatbistånd. Istället vill man använda de pengar som man redan lovat till fattigdomsbekämpning. (…) För att få till ett internationellt klimatavtal måste vi få med oss utvecklingsländerna. Då måste vi som har mest resurser och dessutom har störst skuld i de klimatförändringar som nu sker eftersom bidra med ekonomiska resurser till klimatarbetet i utvecklingsländerna.”

Den socialdemokratiska partistyrelsens förslag till kongressen är alltså en tillbakagång för den socialdemokratiska klimatpolitiken jämfört med hur det lät inför förra valet. Att prata om västvärldens historiska ansvar är bra, men det gäller också att våga ta det ansvaret när det är dags att fördela pengarna.