Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng
    Nyheter

    Sporadisk tillsyn trots vetskap om Barsebäcksverkets utsläpp

    Foto: Lill Eriksson

    Efter att Barsebäcksverket gick ned i servicedrift 2006 har tillsynen gått på sparlåga. Samtidigt har länsstyrelsen, Strålsäkerhetsmyndigheten och Barsebäck Kraft AB i åratal känt till höga halter av föroreningar som verksamheten har lett till. En hel del finns kvar än idag när verket ska rivas, men kommer kanske aldrig att saneras.

    Läs första delen i granskningen av Barsebäcksrivningen här: ”Gamla föroreningar tonas ned när Barsebäcksverket rivs”.

    Supermiljöbloggen har tidigare rapporterat om giftiga föroreningar som upptäckts på kärnkraftsområdet i Barsebäck efter mer än 40 års verksamhet. Men inga förelägganden har utfärdats från länsstyrelsen i Skåne, som är tillsynsansvarig myndighet.

    Barsebäck Kraft AB skickar in miljörapporter varje år till länsstyrelsen och även Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, kräver regelbunden rapportering. Men tillsynen har gått på sparlåga sedan sista reaktorn stängdes 2006. Vi har begärt ut de senaste tio årens tillsynsrapporter från länsstyrelsen, men för åren 2010-2015 finns sådana inte att lämna ut.

    Jag kan tyvärr inte svara på varför det ser ut som det gör historiskt. Det finns säkert flera skäl. Det enda jag kan säga är att det ser annorlunda ut nu, minst ett tillsynsbesök är inplanerat per år, säger Ellinor Johansson, handläggare på länsstyrelsen i Skåne, som tror att nedstängningen av verket och tillståndsprövningen ligger bakom den sporadiska tillsynen.

    Något anmärkningsvärt har inte framkommit vid våra tillsynsbesök de senaste åren. Mycket av verksamheten har varit inriktat på ett omställningsskede, säger kollegan Åsa Hedmark, miljöhandläggare på länsstyrelsen.

    Eventuella åtgärder skjuts på framtiden

    Hösten 2015 frågade länsstyrelsen efter företagets plan för hantering av förorenad mark. Barsebäck Kraft svarade att man hade gjort en omfattande inventering som redovisats till myndigheten 2011, men att inga åtgärder planerades förutom hanteringen av sedimentdammar som skulle påbörjas 2016. Än idag har inget hänt och dammarna är inte sanerade. De innehåller kontaminerat sediment från muddring av hamn- och kylvattenkanaler genom åren.

    Varför har inte länsstyrelsen följt upp och krävt åtgärder under alla dessa år? 

    De upptäckta markföroreningarna vid Barsebäck ger inte upphov till några risker som är så stora att de föranleder ett omedelbart genomförande av efterbehandlingsåtgärder. Avseende PFAS så finns ett parallellt tillsynsärende, säger Åsa Hedmark.

    Inte heller PFAS-ärendet har lett till åtgärd. Men i nya miljödomen från i våras finns krav att följa upp.

    Nästan tio år efter upptäckten av höga halter PFAS i grundvattnet måste nu Barsebäck Kraft undersöka det vidare, även i jorden. Under det här året ska de genom sitt kontrollprogram utreda hur det farliga ämnet sprids. Bara en del föroreningar kommer saneras, men inte på länge än: ”samtliga områden och eventuella kvarvarande byggnader med föroreningar som överskrider riktvärden för mindre känslig markanvändning (MKM) kommer att saneras. Till vilken nivå som sanering sker kommer att bestämmas utifrån en platsspecifik bedömning […] Men detta kommer enligt företaget beaktas först inför storskalig rivning” står det i kontrollprogrammet.

    Redan 2013 rapporterade Barsebäck Kraft om arsenik och petroleumkolväten som överskrider även gränsvärdena för industrimark. Men inte heller då kom något åläggande från länsstyrelsen i Skåne.

    Förelägganden om att sanera har inte skrivits eftersom bolagets kartläggning av föroreningar har pågått under många års tid. Länsstyrelsen har varit inbjudna till och deltagit på flera möten om föroreningssituationen. Att det påvisats föroreningar är inte samma sak som att de per automatik ska avlägsnas omedelbart. I det här fallet är det översiktliga undersökningar som utförts och som framöver, vid behov kommer att kompletteras med mer detaljerade riktade undersökningar. Först därefter avgörs eventuella saneringsinsatser. Arbetet görs stegvis, fortsätter Åsa Hedmark på länsstyrelsen.

    I kärnkraftverkets byggnader finns höga halter av föroreningar, däribland bly, zink och PAH i halter av vad som räknas som farligt avfall.  Prover på grundvatten 2011 visade PFAS-föroreningar i höga halter. Foto: Lill Eriksson

    Tillsynsmyndigheterna har inte samarbetat

    Även Strålsäkerhetsmyndigheten drog ned på tillsynen efter att Barsebäcksverket gick ned i servicedrift 2006. Men inför rivningen ökade ärendena – mellan 2016 och 2018 fördubblade SSM antalet granskningar och verksamhetsbevakningar. För fem år sedan gjordes en inspektion om året, men nu ökar även dessa.

    Om Barsebäck Kraft genomför nedmonteringen och rivningen enligt sina aktuella planer kommer vår tillsyn de närmaste tre-fem åren ligga ungefär på samma nivå som 2019, det vill säga två-tre inspektioner och cirka tio verksamhetsbevakningar, säger Martin Amft, myndighetsspecialist på Strålsäkerhetsmyndigheten.

    Den ökade tillsynen har lett till förelägganden 2016, 2018 och 2019 (se tidigare artikel), som gällt bland annat farligt avfall.

    Tar länsstyrelsen del av miljörapporterna hos Strålsäkerhetsmyndigheten?

    Vi tar inte del av rapporter upprättade för SSM per automatik. Just nu är anläggningen i sådant läge att det inte bedöms som nödvändigt, men skulle det visa sig att vi har frågeställningar som tangerar varandra och det bedöms som aktuellt, har det diskuterats att initialt ha ett gemensamt tillsynsbesök. Inget sådant är bestämt idag, säger Åsa Hedmark.

    Hur miljöfarlig blir rivningen av Barsebäcksverket?

    Rivningen är med de försiktighetsmått som kommer att vidtas inte något särskilt miljöpåverkande projekt, säger Hedmark.

    Radioaktivt lager i minst 25 år

    På området finns två gamla lagerbyggnader där driftavfallet med högst radioaktivitet förvaras. De har tidigare haft läckage, men det är oklart när de kan rivas eftersom slutförvaret inte är löst.

    För några år sedan byggdes även ett mellanlager för kortlivat mellanaktivt avfall som uppstår under rivningen och för reaktorernas interndelar som är långlivat radioaktivt avfall – detta lager kommer ligga kvar längst på platsen. I sommar byggdes ännu ett lager för kortlivat lågaktivt avfall. Målsättningen är att allt är borta cirka år 2045.

    Hur mycket aktivt avfall kommer lagras i Barsebäck efter rivningen?

    62 tankar med interndelarna från reaktortankarnas insida finns redan på plats. Dessa ska så småningom till slutförvaret. Sedan tillkommer själva tankdelarna, som förvaras i mellan 120 och 140 plåtbehållare, så kallade kokiller. Dessa ska transporteras till det utbyggda slutförvaret, vilket förväntas kunna tas i drift i slutet av 2020-talet, säger Barsebäck Krafts miljöingenjör Anna Sällberg.

    Radioaktiva transporter görs både med båt och lastbil. Utöver driftavfallet räknar bolaget med att ytterligare 37 000 ton av totalt 419 000 ton rivningsavfall är radioaktivt. Av det hoppas man kunna friklassa 16 000 ton. Cirka 200 000 ton rivningsmassor vill man transportera bort.

    Massor som är tillräckligt rena ska hellre återanvändas i närområdet än att transporteras långa sträckor, säger Åsa Hedmark på länsstyrelsen.

    Mätningar av avfall förväntas starta nu i samband med nedmonteringen av Barsebäck 2:s turbinanläggning. Rivningsmassor som har så låg strålningsnivå att de kan friklassas, ska användas som återfyllnad på plats, fylla igen de stora hålrum efter bland annat bassänger som finns under marken.

    Trots de stora betongmassorna bedöms risken för framtida läckage av giftig sexvärt krom som liten, enligt Barsebäck Krafts miljökonsekvensbeskrivning. Vilka de tuffaste utmaningarna blir på miljösidan under och efter rivningsprocessen vill företaget inte svara på.

    Detta är ett stort industriprojekt som har planerats under en lång tid. Vi har en gedigen plan och känner oss trygga med den, säger miljöingenjör Anna Sällberg.

    Text och foto: Lill Eriksson.


    Det här är andra delen i en granskning av Barsebäcksrivningen. Artiklarna är ett samarbete mellan Supermiljöbloggen och reportern Lill Eriksson.

    Lill är frilansjournalist, specialiserad och utbildad inom klimat och miljö, teknik, vetenskap och datajournalistik. Hon har tidigare varit reporter på bland annat HD-Sydsvenskan, Sveriges Radio och Aller Business. Vill du veta mer om arbetet bakom granskningen eller tipsa om andra uppslag, kontakta Lill här.

    SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.

    Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till

    Läs vad vi vill göra
    Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.