Den sibiriska permafrosten ger ifrån sig koldioxid i större mängd än väntat, det hävdar forskare vid Stockholms Universitet efter en ny undersökning.
 |
| Bild: Igor Semiletov |
Forskarna vi SU har undersökt Yedoma-jord, som är en del av den sibiriska permafrosten och sträcker sig längst med en del av den arktiska kusten. Forskarnas studier visar att upptiningen av Yedoma förmodligen går snabbare än man tidigare trott, detta eftersom området inte bara har blivit varmare, utan också utsätts för ökad hav och vinderosion när havsytan höjs och de isfria sommarsäsongerna blir längre.
Oftast när man pratar om Arktis upptining brukar man prata om prata om den metangas som finns lagrad i den Arktiska permafrosten, då denna är en mycket kraftigare växthusgas än koldioxid. Men även koldioxid som frigörs från arktis kan spela en roll för den globala uppvärmningen, även om mängderna som frigörs i nuläget inte påverkar i någon större utsträckning. Den tinande permafrosten brukar beskrivas som en typisk feedback-mekanism. Ju mer permafrost som tinas upp, ju mer gaser friges, ju varmare blir klimatet, och ju mer tinas permafrosten upp, och så vidare.
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har våra utgifter helt täckts av oss skribenter. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till
