Du kan trycka Shift + S för att få fram sökfältet när som helst och Esc för att stänga det.
Tryck ENTER för fler resultat, då kan du även förfina din sökning.
    Stäng
    Nyheter

    Svenskt Näringslivs inflytande i media – vilseleder om klimatet

    Foto: Unsplash

    Svenskt Näringsliv opinionsbildar i både sociala och traditionella medier. Trumfkortet är inflytandet över Svenska Dagbladets ledarsida, som fått återkommande kritik för publiceringar som spelar ner allvaret i klimatkrisen. “Fakta är läsarens sak att bedöma”, säger ansvarig chefredaktör. 

    I den här artikeln beskriver SMB hur Svenskt Näringsliv och dess tankesmedja Timbro påverkar klimatdebatten med hjälp av lobbyistskribenter, dold opinionsbildning på sociala medier och vinklade granskningar mot medias miljöbevakning. 


    Läs tidigare artiklar i SMB:s granskning av landets största tankesmedja.
    Första delen: Tankesmedjan som fördröjer Sveriges klimatomställning
    Andra delen: Timbro, Bryssel och klimatet


    I flera tidigare artiklar har SMB granskat Svenskt Näringsliv och dess tankesmedja Timbro, som de senaste åren lagt in en högre opinionsbildande växel på miljö- och klimatområdet. Målet är en grön omställning genom friare marknad, stärkt äganderätt och internationella insatser – utan att tumma på ekonomisk tillväxt. Samtidigt har Svenskt Näringsliv och Timbro nära kopplingar till fossilfinansierade nätverk, PR-firmor och forskningsinstitut som verkar över hela världen. 

    Sedan flera decennier tillbaka har Svensk Näringsliv och Timbro varit starka röster i den svenska debatten. En avgörande orsak bakom organisationernas inflytande är en väl utarbetad mediestrategi – både på sociala medier och i några av landets största tidningar. 

    Lång Timbrotradition hos SvD

    Före detta Timbromedarbetare finns på många stora tidningar, bland annat hos Dagens Nyheter, Göteborgs-Posten och Expressen. Det är inte konstigt att personer med erfarenhet av liberal eller konservativ opinionsbildning återfinns på borgerliga ledarredaktioner. Men Svenska Dagbladet sticker ut. Här lyser banden till Timbro och Svenskt Näringsliv tydligt igenom. 

    SvD är med en räckvidd på 746 000 läsare om året landets näst största morgontidning. Nyhetsredaktionen och ledarredaktionen, som betecknar sig som oberoende moderat, har varsin chefredaktör. Sedan år 2000 har ledarredaktionens samtliga tre politiska chefredaktörer haft nära kopplingar till Timbro.  

    Mellan 2000-2003 var Mats Johansson politisk chefredaktör, 1988-1995 arbetade han som VD för Timbro. Ännu tightare intervall blev det för efterföljaren P.J. Anders Linder, som först var VD på Timbro 1996-2000, sedan kommunikationschef på Svenskt Näringsliv 2000-2004, innan han 2004 fick uppdraget som chefredaktör för Svenska Dagbladets ledarsida. 

    Även den nuvarande politiska chefredaktören Tove Lifvendahl gick direkt från posten som Svenskt Näringslivs kommunikationschef till Svenska Dagbladet. Hon har också arbetat på Timbro. SvD upplåter även ledarplats åt Timbros nuvarande VD Benjamin Dousa, utan att i samband med texterna berätta att han representerar Svenskt Näringslivs tankesmedja. 

    Samtidigt kritiseras flera av skribenterna som SvD:s ledarsida publicerar – varav åtskilliga även här med nära band till Timbro – för att sprida förvillande budskap, reducera allvaret i klimatkrisen och hänvisa till källor med ytterst tveksam vetenskaplig bakgrund. 

    Dyrt Parisavtal och IPCC-sågning – Timbrokrönikörerna som förvillar

    2019 hamnade mångåriga Timbromedarbetaren Lydia Wålsten i blåsväder efter att ha argumenterat mot Parisavtalet. ”Nivån av utsläppsminskningar som Parisavtalet siktar på är inte ekonomiskt försvarbar utan för hög”, skrev Wålsten, för att därefter påstå att det mest kostnadseffektiva vore att istället sikta på 3,5 graders uppvärmning.

    Liknande påståenden har gång på gång motbevisats. En 3,5-gradersvärld skulle med stor sannolikhet innebära radikalt förändrade levnadsvillkor för stora delar av jordens befolkning. Stora områden skulle bli obeboeliga på grund av värme, jordbruk torka ut, ekosystem kollapsa, och hundratals miljoner människor skulle riskera att få sina hem förstörda av höjda havsnivåer. Kostnaden för att hantera skadorna beräknas dessutom vara långt mycket större än kostnaden för preventiva åtgärder.

    Somalia är ett av de länder som drabbas värst av torka och vattenbrist. Foto: Riyaad Minty

    Innan Wålsten blev vikarierande ledarskribent arbetade hon som Timbros kommunikationschef och projektledare för Miljö, tillväxt och konsumtion. Idag är hon tillbaka som biträdande chef på tankesmedjan. I egenskap av projektledare släppte Wålsten en rapport om vindkraft skriven av kollegan Per Nilsson, sedermera kommunikationschef hos Moderaterna. 

    Som SMB rapporterat om tidigare innehöll rapporten en mängd missvisande och falska antaganden. Huvudtesen baserades på en siffra från en debattartikel i SvD, skriven av två välkända klimatförnekare, en siffra som helt saknar rimlig grund enligt dåvarande generaldirektören för Energimyndigheten. 

    En annan Timbroprofil hos SvD är Svenskt Näringslivs tidigare vice VD Janerik Larsson, som har en stående kolumn på ledarsidan. Han har beskrivits som “Den dolde mästaren i frihetlig opinionsbildning” av Dick Erixon, chefredaktör för Sverigedemokraternas webbtidning Samtiden. Larsson är listad som rådgivare åt både Timbro och Prime Weber Shandwick, en PR-koncern som sköter kommunikation åt oljebolaget ExxonMobil

    I mitten av januari skrev Larsson kritiskt om hur “klimatnödlägets lobbyister” tvingar politiken till mer omfattande klimatåtgärder. Bara två veckor senare menar Larsson istället att inte heller företag ska ta ansvar för miljöfrågor. I somras hänvisade han till en artikel om FN:s klimatpanel IPCC skriven av Klimatupplysningen – Sveriges största organiserade nätverk av klimatförnekare – med orden ”Klimatpanelens rapport är ett ovetenskapligt hafsverk”. 

    Lobbande siffertrixare – “Skapar förvirring hos läsarna”

    Listan över klimatskeptiker hos SvD Ledare kan göras ännu längre. Lena Andersson skapade i fjol rubriker med en illa underbyggd krönika där hon med tendentiösa källor anklagade media för att driva en “alarmistisk” klimatagenda. Andersson nämner även att summeringen av IPCC:s rapport medvetet bortser från naturliga orsaker till klimatförändringarna och att den fullständiga rapporten inte visar att extrema väderförhållanden ökat i intensitet. Båda påståendena motbevisas genom att läsa rapporterna i fråga. Andersson skriver även för den Svenskt Näringslivskopplade miljötankesmedjan EPHI.

    SvD har fått extra mycket uppmärksamhet för publiceringarna av internationella klimatdebattörer med förnekarsympatier. Danske Björn Lomborg, som skrivit för SvD i många år samt gett ut en bok på Timbros förlag, har länge försökt förminska allvaret med global uppvärmning. Lomborg är knuten till organisationen Hoover Institution som mottar enorma donationer från fossilindustrin. 

    Hans arbete beskrivs som ”statistiskt mixtrande” av Johan Rockström. Ett tydligt exempel på detta lyfts i en SvD-ledare från 2020 där Lomborg menar att samhället fokuserar för mycket på klimatkrisen och att klimatlarmen är överdrivna. Texten bygger på en bok, skriven av Lomborg själv, som mottagit massiv kritik från klimatforskare som menar att boken innehåller mängder med missvisande och felaktiga påståenden byggda på överdrivna och ibland helt påhittade siffror. 

    Lomborg underskattar de kostnader som effekterna av klimatförändringarna väntas innebära, klagar på att förnybar energi får för mycket subventioner men ignorerar samtidigt de mycket större subventionerna som går till fossila bränslen, hävdar att Parisavtalet inte kommer ha någon effekt och överskattar EU:s budget för klimatomställning genom att dubbla den faktiska kostnaden.

    Anders Wijkman, ordförande i Romklubben och tidigare EU-parlamentariker för Kristdemokraterna, är starkt kritisk till SvD:s publiceringar:  

    Opinionsbildningen på ledarsidan kan bara skapa förvirring hos läsarna. Det är stor kontrast mot Klimatkollen [nyhetsredaktionens klimatbevakning, reds. anm.] på nyhetsplats. Men för många läsare har ledarsidan hög status, så slutsatsen många sannolikt drar är att klimatproblemen inte kräver starka åtgärder. Lomborg har ju gång på gång på gång försäkrat att hotet är överdrivet, säger Wijkman till SMB.

    Nyligen har SvD:s ledarsida dessutom publicerat en text av den kände fördröjarprofilen Michael Shellenberger. I gästledaren skriver Shellenberger att fossila bränslen är billiga och att förnybart är dyrt samt beskriver förnybara energikällor som opålitliga jämfört med fossilgas och kärnkraft. Shellenberger har tidigare hävdat att förnybara energikällor som sol och vind förstör jorden. 

    Shellenberger driver ett amerikanskt institut som av SvD beskrivs som oberoende och ideellt, men som i själva verket lobbar för kärnkraftsindustrin, bland annat genom branschorganisationen Nuclear Energy Institute (NEI). Shellenberger har för NEI:s räkning vittnat i en amerikansk domstolsförhandling för ett kontroversiellt lagförslag vars mål var att öka bidragen till kol- och kärnkraftverk samt minska satsningar på förnybar energi.

    Shellenberger, som även har publicerats av Timbro, kom 2020 ut med den kritiserade boken ”Inställd apokalyps: därför skadar miljöalarmismen oss alla”. Boken marknadsfördes i en artikel där han listar en rad kontroversiella påståenden kring klimatförändringar. Påståenden som både är falska och missvisande, enligt flertalet klimatforskare

    Chefredaktören: “Trovärdigheten i argumentation och framlagda fakta är läsarens sak att bedöma”

    När Supermiljöbloggen når chefredaktören för Svenska Dagbladets ledarsida, Tove Lifvendahl, vill hon svara på våra frågor över mail. 

    En stor andel av skribenterna som rekryteras till ledarsidan, inklusive du själv, kommer tidigare från Timbro eller andra delar av Svenskt Näringsliv. Vilken roll spelar det för ledarsidan?

    Förhoppningsvis innebär det ackumulerad kunskap om samt förmåga att tänka både idéer, praktik och reformer när det gäller näringsliv, innovationer, entreprenörskap och svensk konkurrensförmåga, skriver Lifvendahl.

    Vi har ett stort och levande nätverk med många olika samhällsaktörer, däribland Timbro, som bidrar att ge oss kunskap och perspektiv från skilda håll. Ibland finner vi anledning att skriva om rapporter som de publicerar eller delta på deras arrangemang. Vi publicerar också gästinlägg av externa aktörer.

    Hur ser du på att flera av skribenterna på ledarsidan använder sig av tveksamt källmaterial, till exempel underlag som finansierats av fossilindustrin?

    Det går alltid att rita fantasifulla kopplingsscheman om finansiering. Staten och därmed universiteten får exempelvis en hel del pengar från bensinskatten, men bör inte på den grunden avfärdas som källa. Tvärtom är det är mindre intressant än om uppgifterna är sanna eller inte. Har vi fel på den punkten blir vi gärna korrigerade. Och om du återkommer med ett specifikt citat med en uppgift du anser är tveksam kan vi diskutera den.

    Tove Lifvendahl. Foto: Jesper Sandström (beskuren)

    SvD har fått särskilt mycket kritik för publiceringarna av Björn Lomborg, vars arbete kallats “statistiskt mixtrande” av Johan Rockström. Vad säger du som politisk chefredaktör om det? Kommer SvD Ledare fortsätta publicera Lomborg framöver?

    Som politisk chefredaktör vill jag att de artiklar vi publicerar ska väcka debatt och diskussion. Mitt krav är att argumentationen ska vara tydlig och transparent i sak, så att det går att bemöta i sak. Något jag har märkt är att den person du nämner väcker reaktioner, men det är mycket sällan någon bemöter hans argument i sak, vilket jag också noterar har skett på Supermiljöbloggen. Vilka artiklar och skribenter jag avser publicera framgent är inget jag diskuterar publikt, men när olika aktörer hör av sig och implicit försöker hindra någon vars åsikter man inte delar från att höras i offentligheten, brukar jag ofta stärkas i min ambition att hålla debatten bred, öppen och låta olika argument mätas mot varandra.

    Det finns, tvärtemot vad Lifvendahl påstår, ingen brist på saklig kritik mot Lomborgs argument av både journalister och klimatforskare. Utöver tidigare avsnitt i artikeln finns fler exempel att hitta här, här och här

    I en tweet kallar Janerik Larsson IPCC:s senaste rapport “ett ovetenskapligt hafsverk”, med länk till en välkänd hemsida för desinformation och konspirationsteorier om klimat. Tycker du att ett sådant uttalande från en av era skribenter påverkar SvD Ledares trovärdighet?

    Tweeten du refererar till anger såvitt jag kan se rubriken för den artikel som publicerats på Klimatupplysningen.se. Nämnde mediekrönikör har en prövande och öppen inställning till att ta del av argument från alla sidor i en fråga, vilket gör hans texter informativa och intressanta.

    Flera av ledarskribenterna själva, däribland tidigare nämnda Larsson, har via andra uppdrag kopplingar till fossil- och/eller kärnkraftsindustrin. Hur påverkar det ledarsidans trovärdighet?

    De flesta externa skribenter hos oss, som mediekrönikören Janerik Larsson, har kunskaper och erfarenheter som kommer till gagn när vi skriver. Trovärdigheten i argumentation och framlagda fakta är läsarens sak att bedöma, säger Lifvendahl.

    Stiftelsen Svenska Dagbladet

    Fram till 2019 ägde Stiftelsen Svenska Dagbladet andelar i tidningen. Stiftelsens syfte är att “verka för utveckling som ett organ för det enskilda näringslivet under fasthållande i politiskt hänseende vid tidningens nuvarande kurs och grundåskådning”. Verksamheten stöttar idag borgerliga opinionsskribenter och publicister genom stipendier. 

    Länge hölls Stiftelsen Svenska Dagbladets styrelse hemlig, men efter granskning av Dagens Media och Medierna släppte SvD 2008 namnen på alla dåvarande styrelseledamöter. En av ledamöterna var då Lars Bern, en välkänd klimatförnekare. Samma år som Berns dolda inflytande över SvD:s opinionsjournalistik blev känt publicerade samma tidning en debattartikel där Bern sa sig ha “stärkts i övertygelsen om att växthushypotesen inte håller som förklaring till stigande temperaturer”.

    Under decenniet som passerat sen dess har Bern fortsatt radikaliseras genom samarbete med Klimatupplysningen (dåvarande Stockholmsinitiativet) och intervjuer i extremhögerkanalen SwebbTV. Han har också varit delaktig i att forma Sverigedemokraternas klimatpolitik. Bern driver en välbesökt blogg där han så sent som i oktober 2021 hävdar att kopplingen mellan koldioxidutsläpp och uppvärmning är ett eventuellt bedrägeri och att planeten antagligen håller på att bli kallare.

    Under Lars Berns tid hade stiftelsen inflytande över val av både den vanliga chefredaktören och den politiska. När vi frågar uppger Tove Lifvendahl att hon inte diskuterar tillsättning av ledarskribenter med andra medlemmar ur stiftelsens styrelse. 

    I Stiftelsen Svenska Dagbladets nuvarande styrelse sitter Lifvendahl tillsammans med två tidigare VD:ar på Timbro: Odd Eiken och Karin Svanborg-Sjövall. Bland ledamöterna märks även Filippa Reinfeldt (M), Irene Svenonius (M) och Birgitta Ed, fru till Moderaternas partiledare Ulf Kristersson. 

    Skylt från Maryland State House. Foto: Daniel Huizinga

    Stiftelsen Svenska Dagbladet har också band till näringslivsanknutna PR-firman Kreab, där styrelseledamot Mikael Söderlund är partner. Kreab verkar som lobbyister både i Sverige och globalt, och stöttade upp starten av tidigare nämnda Klimatupplysningen. Kreab representerar bland annat oljebolaget Stena Metall och anställde 2015 Björn Edlund, tidigare global kommunikationschef på Shell, som senior rådgivare. Även Gunnar Hökmark, som motarbetat klimatavtalet Kyotoprotokollet, är rådgivare åt Kreab.

    Näringslivets medieinstitut – tar betalt för att såga medias miljögranskningar

    Utöver inflytandet på ledarsidor påverkar Svensk Näringsliv den mediala miljödebatten genom de egna verksamheterna. Stiftelsen Fritt Näringsliv har – utöver Timbro – flera andra verksamheter med syfte att opinionsbilda. En av dessa heter Näringslivets medieinstitut (NMI), och ska enligt organisationen själva “bidra till kvalitetshöjning i svenska nyhetsmedier genom kritisk granskning och öppen diskussion”. 

    NMI hette fram till 2017 Timbro Medieinstitut, och finansieras idag både av Svenskt Näringsliv och andra aktörer som beställer särskilda granskningar av medias publiceringar. SMB kunde i höstas berätta om hur NMI fick 80 000 av branschorganisationen Skogsindustrierna för att skriva en vinklad rapport om DN:s bevakning av skogsfrågor. 

    NMI har återkommande fått svidande kritik för partiska undersökningar och ohederliga metoder. Tidningen Journalisten har till exempel avslöjat att medarbetare på NMI spökskrivit anmälningar till Granskningsnämnden och Medieombudsmannen.

    Trots osakliga granskningar har NMI gräddfil in på SvD:s ledarsida. När institutet i höstas släppte en kritisk rapport om hur DN, SR, SvD och Aftonbladet rapporterar om höjda havsnivåer till följd av klimatförändringar fick rapportens projektledare skriva en egen ledartext hos SvD. I gästledare såväl som i rapporten menar NMI att rapporteringen överdrivits. Slutsaten i rapporten stämmer dock inte överens med de siffror som rapporten visar. 

    NMI skriver också att de ansvariga utgivarnas beslut att inte låta välkända klimatskeptiker komma till tals visar på “oviljan att bredda ämnet”. En av skeptikerna i fråga är meteorologiforskaren Lennart Bengtsson, tidigare medlem i Global Warming Policy Foundation, en organisation som beskrivs som en av de mest prominenta klimatskeptiska grupperna i Storbritannien av The Guardian.

    Näringslivets mediaservice – dolda lobbykampanjer på sociala medier

    Ytterligare en gren i Svenskt Näringslivs mediestrategi är verksamheten Näringslivets mediaservice (NMS). De delar lokaler med Timbro och Näringslivets Medieinstitut, men till skillnad från dessa saknas det öppen information om NMS. Både omfattning, uppdrag och ansvariga hålls hemliga, visar en granskning av Dagens ETC.

    Enligt uppgifter till Dagens ETC bedriver NMS:s anställda opinionsbildning på sociala medier – utan att uppge att de agerar på uppdrag av sin arbetsgivare. Istället framstår det som att opinionen skapas av engagerade privatpersoner. Det gäller till exempel flera stora borgerliga Twitterkonton och Facebookgrupper, som med memes, videos och kampanjmaterial skapar debatt. 

    Opinionsbildningen rör ett flertal teman, bland annat klimat- och energifrågor. Anställda hos NMI har i sina privata namn startat och administrerat facebookgruppen Energiupproret, som i skrivande stund har 33 000 medlemmar. Tonläget i gruppen är stundtals högt, med tydliga politiska ställningstaganden och starka röster mot vindkraft och för kärnkraft. 

    En av de NMS-anställda grundarna till Bränsleupproret har gjort flera anmärkningsvärda uttalanden på sin egen Twitter. Den NMS-anställde har kallat statliga Naturvårdsverket för “Miljöpartiets paraplyorganisation” och insinuerat att Karin Bradley och Göran Finnveden, välkända miljöforskare på KTH, saknar “hög vetenskaplig trovärdighet”.

    Svenskt Näringsliv skrev följande om NMS i sin årsredovisning 2017. 

    I arbetet med att följa och påverka den dagliga debatten spelar Näringslivets Mediaservice en viktig roll. Under 2017 utvecklades och stärktes närvaron i sociala medier, bland annat genom olika faktabaserade sidor på Facebook om exempelvis skatter och välfärd med tiotusentals följare och stor framgång i spridning.

    Forskarna om tankesmedjors påverkan 

    Stefan Svallfors är professor i sociologi vid Institutet för framtidsstudier i Stockholm och har länge forskat om politisk påverkan från icke-folkvalda personer och organisationer. Enligt honom är en tankesmedjas uppgift att vidga fönstret för politisk godtagbara idéer.

    Tankesmedjor verkar inte ha så stor direkt inverkan på politikens innehåll. Däremot påverkar tankesmedjorna tankeklimatet kring en fråga på lång sikt. Där har Timbro varit igång mycket längre än de andra tankesmedjorna.

    Aktörer från Svenskt Näringsliv döljer ofta sina roller beroende på vilket forum de figurerar i. Eventuella finansiella intressen nämns inte alltid. Hur tycker du det påverkar trovärdigheten i deras budskap? 

    Det är inte alls ovanligt. Det kallas för flexians, det vill säga personer som har multipla organisatoriska tillhörigheter och beroende på sammanhang så lyfter man fram den ena och den andra. I största allmänhet: om man har tillhörigheter som har uppenbar relevans för det som diskuteras så är det ett sätt att dupera publiken att inte berätta i vilken kapacitet man egentligen pratar, säger Svallfors

    Stefan Svallfors & Adrienne Sörbom. Foto (redaktionens montage): Johanna Hanno/Vetenskapsrådet & Juliana Wiklund/Stockholms universitet.

    Även Adrienne Sörbom, som är professor på Södertörns högskola och har studerat politikens organisering i tankesmedjor, pekar på att det är svårt att veta exakt hur tankesmedjor influerar den politiska debatten. 

    Det är svårt för politiska partier idag att få medlemmar. Därför har partiernas funktion som arena för idédebatt blivit svagare. Då har man tankesmedjorna istället. Få av dem skulle säga det öppet, men det finns ofta en koppling med personal som går mellan riksdagen, regeringen, tankesmedjor, kommunikationsbyråer med mera. 

    Och det är absolut ett problem om det är tankesmedjor och PR-firmor som formulerar lagförslag. Kruxet är att vi inte kan veta, egentligen. Samtidigt, i slutändan är det ändå de politiska partierna som står för budskapen. Jag vet inte hur stort problem det är för medborgarna, men om man i media behandlar tankesmedjor som helt oberoende kan det uppfattas på ett sätt som kanske inte stämmer.


    Läs tidigare artiklar i SMB:s granskning av landets största tankesmedja.
    Första delen: Tankesmedjan som fördröjer Sveriges klimatomställning
    Andra delen: Timbro, Bryssel och klimatet


    Faktarutan

    Om tankesmedjor
    Tankesmedjors syfte är att genom idédebatt, forskning och lobbying påverka opinionen hos beslutsfattare och allmänhet. Tankesmedjorna verkar som frontorganisationer för bakomliggande intressen och finansieringen är ofta dold. De finns över hela det politiska spektrumet. Exempel på svenska tankesmedjor är Timbro, Fores, Katalys och Arena idé.

    Stötta SMB

    Sedan 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
    Här kan du läsa vad pengarna går till.

    Tipsa!

    Tipsa oss

    Har du något du tror vi missat och kanske borde skriva om? Vi tar tacksamt emot alla tips du kan bidra med. Maila direkt till tips@supermiljobloggen.se eller fyll i formuläret nedan.