Tidöpartiernas väljare: Kinas utsläppsminskningar viktigare än Sveriges

I en undersökning från SvD/Novus om svenskarnas syn på klimatpolitiken uppstår en tydlig klyfta mellan Tidöpartiernas och oppositionens väljare. Förstnämnda anser i betydligt högre grad att det är viktigare att Kina minskar sina utsläpp än att Sverige gör det.

Bland regeringspartiernas och Sverigedemokraternas väljare instämmer 91 procent helt eller delvis i påståendet “det viktigaste är inte att Sverige minskar sina utsläpp – det viktigaste är att Kina gör det”. Sverigedemokraternas väljare sticker ut med hela 96 procent, skriver SvD. 

S-, C-, MP- och V-väljare håller inte med i lika stor utsträckning. 56 procent håller helt eller delvis med om att Kinas utsläppsminskningar är viktigare än Sveriges. 

Diskussioner i media

Frågan om olika länders ansvar, och hur det globala respektive lokala perspektivet ska behandlas i klimatfrågan, är inte ny. De senaste veckorna har ämnet diskuterats livligt.

Bland annat publicerade Svenska Dagbladet en text av Lena Andersson, där hon ifrågasätter medias “klimatalarmistiska” rapportering om klimatet. 

Det ledde till flera repliker, bland annat av DN:s chefredaktör Peter Wolodarski, som kritiserade Andersson: “Vi bedrar oss själva om vi reducerar grundläggande fakta och forskning om klimatet till åsikter.” 

Även i Göteborgs-Posten lyftes frågan, där på ledarsidan. Naomi Abramowicz ger Tidöpartiernas väljare rätt: ”Det är viktigare att Kina minskar sina utsläpp än att Sverige gör det. Det är inte en åsikt, det är ett faktum.”

Kina är en viktig spelare – men alla måste bidra

Kina står som bekant för stora utsläpp och det råder ingen tvekan om att de behöver börja minska dem. Än så länge ser det mörkt ut: första kvartalet 2023 nådde Kinas utsläpp rekordhöga nivåer. Kina är världens största kolproducent och landet behöver komma bort från den stora användningen av fossila bränslen.

Samtidigt finns ett stort antal länder med högre utsläpp per capita än Kina – länder som sällan utpekas som storbovar i klimatdiskussioner. Dessutom står små utsläpparländer, de som vart och ett står för mindre än två procent av de globala utsläppen, tillsammans för över 40 procent. Det är mer än något enskilt land (till exempel Kina). Därtill är det förstås inte bara kinesiska medborgare som orsakar utsläpp i Kina – vi i väst är i högsta grad medskyldiga.

Krävs krisinsikt för att vi ska agera

Kina är en viktig spelare i klimatomställningen. Men det räcker inte att lämna ansvaret åt ett enskilt land – alla måste bidra. Om de länder som individuellt står för små utsläpp inte lyckas ställa om når vi inte Parisavtalets mål.

Maria Wolrath Söderberg, som forskar om vår inställning till klimatkrisen, konstaterar att vi är dåliga på att hantera kriser som är långt borta. Att lägga ansvaret helt hos Kina kan med andra ord vara en strategi för att slippa känna ansvar och därmed slippa ändra livsstil.

Resultatet inte förvånande

Summerat är tendenserna i undersökningen är knappast förvånande, utan snarare i linje med vad man sett tidigare. Koalitionspartierna, främst M, KD och SD, var i valrörelsen tydliga med att de ser klimatet som en global fråga, med vilket de menar att Sverige har en liten roll att spela.

I Tidöavtalet går att läsa följande: ”Med utgångspunkt i Sveriges utsläpp i relation till omvärldens är det viktigt att även ha ett globalt perspektiv.” Man har även aviserat en satsning på klimatkompensation utomlands.