USA: Ambitiös fiskförvaltning ger resultat

En ny rapport från den amerikanska miljöorganisationen Natural Resources Defense Council visar att man kan uppnå rätt goda resultat med rätt lagstiftning.

Rapporten utvärderar effekterna av ett av många tillägg som gjordes till den federala fiskerilagstiftningen, the Magnuson-Stevens Fishery Conservation and Management Act , 1996. Det aktuella tillägget är ett krav på att överfiskade bestånd ska byggas upp till livskraftiga nivåer igen så snabbt som möjligt vilket i allmänhet innebär inom 10 år. Kravet på återuppbyggnad träder i kraft när ett fiskbestånd visar sig ligga alltför långt under den nivå på individtäthet och biomassa som krävs för att beståndet kontinuerligt ska kunna ge maximal avkastning utan risk för utarmning (Maximum Sustainable Yield, MSY).

I stort sett kan man säga att rapporten innehåller goda nyheter; av de 44 bestånd som det fanns tillräckligt mycket information om för att kunna göra en utvärdering hade 21 st. återskapats till en enligt lagstiftningens kriterier hållbar nivå, 7 st. hade nått iallafall till eller mer än halvvägs till målet samtidigt som beståndet vuxit med minst 25% sedan man började återuppbyggnaden (betecknat som signifikant återuppbyggnad). 8 bestånd visade enbart begränsad återuppbyggnad vilket betyder att man uppnått endast ett av de nämnda målen för storlek och återhämtning. De sista 8 bestånden hade inte visat några tecken på framgångsrik återuppbyggnad. En annan positiv nyhet är att återuppbyggnad av ett bestånd i många fall kan gå relativt snabbt, av de bestånd som klassades om återuppbyggda hade dom flesta byggts upp till den nivån inom en period av 10 år.

Men även om rapporten visar på goda resultat så finns det fortfarande stora utmaningar för att uppnå ett hållbart fiske. En av dom största utmaningarna är bristen på kunskap, mer än 200 av dom bestånd som listas i National Marine Fisheries Service’s årliga rapport har status ”okänd” när det gäller deras status som överfiskade eller inte. Kunskap och tillgång till data verkar också vara avgörande när det gäller att bygga upp bestånd som man vet är överfiskade, det finns stora regionala skillnader i hur väl man lyckats med återuppbyggnaden och t.ex. har man haft större framgångar i nordatlanten där man har bra tillgång till data och mindre framgångar i områden där man också har sämre tillgång till data. Förutom kunskapsbristen har man fortfarande en del problem med överfiske även på bestånd där man upprättat återuppbyggnadsplaner, 15 av de undersökta bestånden hade utsatts för överfiske under minst hälften av den tid som man arbetat med att återuppbygga dom.