De enorma mängder platsbaserade odlingsdukar som används inom jordbruket är ett stort miljöproblem. Positiva nyheter är att det nu pågår flera projekt för att ta fram nedbrytningsbara odlingsdukar i naturmaterial.
Odlingsdukar är en vanlig metod för odlare att hindra ogräs från att växa upp samt för att behålla fukt och värme i marken. Dukarna består oftast av fossilbaserade plastmaterial, till exempel polypropen- eller polyesterfiber. I Sverige är odlare skyldiga att samla in duken när odlingssäsongen är över, men i många andra länder finns inga sådana skyldigheter.
Oavsett om duken ligger kvar eller tas upp innebär plastdukar ett miljöproblem då mikroplaster alltid blir kvar i marken. Plastavfallet från odlingsdukarna har liknats vid plasten som finns i haven.
Även när man tar upp duken blir det små plastbitar kvar i jorden. Plastduken är även svår att återvinna, den är full av jord, fukt och växtdelar. Dessutom är det ett jättejobb att ta upp dukarna, och mycket arbetskrävande, säger Tomas Johansson, projektledare på RISE.
För att hitta mer miljövänliga och praktiska lösningar har man i flera olika projekt de senaste åren testat olika typer av nedbrytningsbara odlingsdukar av naturmaterial. Bland annat har man i ett RISE-projekt tagit fram en nedbrytningsbar duk i cellulosa som efter odlingssäsongen ska gå att plöja ner i marken.
I projektet testades tio dukar 2017, och tio andra dukar 2018. Den största utmaningen har varit att hitta en duk med lagom lång nedbrytningsprocess så att grödorna hinner växa upp, men att duken snabbt därefter ska brytas ner.
Hur man hindrar ogräs är det största problemet, men kan man lägga ut en duk som är fossilfri och inte behöver samlas in, så innebär det en stor vinning, säger Tomas Johansson.
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har våra utgifter helt täckts av oss skribenter. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till
