Sveriges klimatlag är tandlös menar kritiker

Sveriges klimatpolitiska ramverk, ibland bara kallat ”klimatlagen”, antogs 2017 och var en överenskommelse mellan samtliga riksdagspartier utom Sverigedemokraterna. Ramverket har hyllats av regeringen och välkomnats av bland annat Naturskyddsföreningen, men nu möter det kritik för att vara för snävt, tandlöst och underordnat ekonomiska intressen. 
Det klimatpolitiska ramverket består av:

• Klimatlagen – alla regeringar måste följa ramverket, ta fram en handlingsplan för klimatpolitiken och redovisa hur det går.
• Klimatmålen – Sverige ska vara ”klimatneutralt” 2040.
• Klimatrådet – ett oberoende råd av forskare och experter ska granska alla regeringars politik och bedöma om den är förenlig med klimatmålen.

Syftet med ramverket är att tvinga alla regeringar att föra en politik som tacklar klimatutmaningen så att Sverige lever upp till sin del av Parisavtalet. Statsminister Stefan Löfven har bland annat kallat ramverket för

(…) förmodligen det viktigaste beslut som vår generations politiker kommer att fatta.

Saknar sanktioner

Ramverket har dock stött på allvarlig kritik det senaste året. Lagrådet sågade klimatlagen för att den saknade sanktioner och inte var tillräckligt konkret. Birger Schlaug (f.d. Språkrör för MP) har kallat ramverket för en ”chimär” då det enda straffet för att bryta mot klimatlagen är en fällning i konstitutionsutskottet (KU).
För att illustrera KU:s makt över politikerna kan det nämnas att KU nio gånger funnit brister i politiken under 2017, utan påföljder. En tidigare utredning av KU kom till exempel fram till att näringsminister Mikael Damberg och vice statsminister Isabella Lövin inte talat sanning när de hävdade att de var oförmögna att stoppa Vattenfalls försäljning av brunkolsverksamheten. Inga påföljder drabbade ministrarna som idag sitter kvar.
Regeringen försvarar dock klimatlagen genom att peka på hur budgetlagen eller det finanspolitiska ramverket har följts trots att de också saknar sanktioner. Skillnaden mellan det klimatpolitiska ramverket och det finanspolitiska är dock att det senare har väl uppställda regler för varje år medan det klimatpolitiska ramverket bara har ett långsiktigt mål bortom mandatperioden.
Det klimatpolitiska rådets roll är att kontrollera att regering och riksdag fattar beslut som för oss mot det långsiktiga målet. Hur viktig den rollen kommer att bli återstår dock att se. Frågan är om det kommer bli en politisk eller en juridisk fråga huruvida en regering har brutit mot ”lagen” eller inte.

Reglerar inte flygande eller överkonsumtion

Förutom brist på sanktioner har utformningen av ramverket mött opposition. Vänsterpartiet har kritiserat ramverket för att det ger möjlighet att kompensera vissa utsläpp genom att bidra till utsläppsminskande projekt utomlands, vilket Vänsterpartiet anser ger osäker klimatnytta. Dessutom är partiet kritiska till att konsumtionsbaserade utsläpp och utsläpp från svenskars flygande inte är inräknat i klimatmålen.
Slutligen ifrågasätter både Gudrun Schyman (Fi) och Birger Schlaug kraften i ramverket genom att uppmärksamma ett ”kompletterande tillägg” som säger att klimatpolitiken inte får hämma den ekonomiska tillväxten”. Birger Schlaug kommenterar:

Att för klimatets skull åtgärda överkonsumtionen eller det ökande resandet kan således också komma att anmälas till KU.

Isabella Lövins statssekreterare Eva Svedling svarar på denna kritik i Dagens ETC:

I samband med att lagen klubbades kom ett tillkännagivande om att minskade utsläpp ska förenas med ekonomisk tillväxt. Men det vi också vill är att styra samhället mot en cirkulär ekonomi – med fortsatt ekonomisk utveckling – som inte tär på jordens resurser.

Oavsett vad för effekt klimatlagen kommer ha på politiken framöver verkar det uppenbarligen inte som att en lag i sig kommer fixa ett klimatsmart samhälle. Det behövs politiker som vågar fatta radikala beslut och engagerade väljare och medier som trycker på!