Frida Hylander: Tvekan att skaffa barn berättar något viktigt

Var femte ung kvinna tvekar att skaffa barn på grund av klimatkrisen. Det är inte förvånande, skriver SMB:s krönikör, klimatpsykologen Frida Hylander. Men det är en viktig insikt som måste tas på allvar. Hur skapar vi en värld som inger hopp för framtiden?

KRÖNIKA Egentligen är det vansinne att skaffa barn. Att göra sig själv totalt ansvarig för ett hjälplöst litet byltes överlevnad, med vetskapen om att detta lilla bylte – som förutom att vara ens största ansvar också är ens största kärlek – obönhörligen kommer att utsättas för smärta genom livet, eftersom smärta är ett av den mänskliga existensens villkor.

Att då skaffa barn i en tid av rasande, enorma, komplexa, livsfarliga kriser, krig och katastrofer, ter sig ännu mer vansinnigt. Varför skulle någon utsätta sig för det? När Arbetsvärlden nyligen gjorde en undersökning om hur många kvinnor mellan 18 och 34 år som tvekar inför att skaffa barn på grund av klimatkrisen var det inte särskilt förvånande att hela 20% svarade ja. 

Men omvärldskriser till trots så längtar väldigt många efter barn, även om världen ställer till det. Bakom undersökningens siffror, vågar jag mig på att gissa, finns hos många en stor sorg och oro. Ett tvivel som inte bara ställer idén om hur ens eget liv, utan idén om hur världen skulle komma att bli, på sin spets.

Barnlängtan krockar med smärtande insikt

I mitt jobb träffar jag många som beskriver tvekan inför att skaffa barn. Ofta beskriver de en djupt existentiell och plågsam inre konflikt som präglas både av en icke valbar barnlängtan och en smärtande insikt om att världen är på väg mot mer instabilitet och fler katastrofer. Även hos dem som har skaffat barn gör sig smärtan påmind: hur ska det bli för mitt barn i framtiden? Kan jag försvara att ha gjort det här valet? 

Människor har i alla tider skaffat barn, och i långa delar av den mänskliga historien har barnaskaffandet bidragit till att säkerställa också ens egen överlevnad: barn som hjälper till och arbetar, barn som tar hand om familjen och de äldre. Men en viktig skillnad mellan att skaffa barn i Sverige idag och i Sverige på säg 1600-talet är inte bara tillgången till preventivmedel och välfärd, utan också tillgången till ständig information om omvärldens katastrofer och makthavarnas passivitet inför – och inte sällan delaktighet i – dessa.

De ungas tvekan måste tas på allvar

Att försöka skaffa barn är idag för många en mycket mer genomtänkt och valbar process än tidigare genom historien. För kvinnor i Sverige idag finns det också långt fler möjligheter att leva olika typer av liv, som inte självklart måste inkludera barn. Vilket också innebär att den som väljer att inte försöka sätta barn till världen i klimatkrisen inte nödvändigtvis är plågad av beslutet.  

Men faktum kvarstår att klimatkrisen, tillsammans med andra stora omvärldskriser, inte kan negligeras som en påverkande faktor i beslutet att försöka skaffa barn. Att så många uppger att de tvekar berättar något viktigt om unga kvinnors upplevelse av att leva i den här världen. Om deras tilltro till vår kollektiva förmåga att skapa en trygg och stabil framtid. Om det ansvar de känner, också inför ännu ofödda barn. Och om det ansvar de känner inför de barn som redan fötts av andra och som förtjänar omsorg och trygghet (det råder som alla vet ingen brist på barn som föds i världen, även om man ibland kan tro det i larmrapporteringen om sjunkande födelsetal i Sverige). 

Unga kvinnors upplevelse av att leva i den här världen är värd att ta på allvar. Den kan berätta mycket mer än hur man kan få kvinnor i fertil ålder att öka födelsetalen så att statistiken ser bättre ut. Till exempel om vad som krävs för att skapa en värld som på riktigt skapar tillförsikt inför framtiden.