Forskare om valet: Därför fick miljön och klimatet en undanskymd plats

Hur syntes klimat- och miljöfrågorna i årets valrörelse? Som inför många tidigare val inte mycket alls. Så lyder, starkt sammanfattad, ett antal forskares slutsats i den snabbt framtagna valrapporten Snabbtänkt. En orsak, filosoferar professor Jonna Bornemark, är att klimatet är en mycket speciell slags fråga som utmanar allas, inte minst politikernas, vanliga sätt att förhålla sig till problem och utmaningar.

I rapporten, som ges ut av Mittuniversitets enhet Demicom, har 120 forskare inom en lång rad discipliner fått just snabbkommentera och reflektera över den svenska valrörelsens innehåll och vad som nu väntar för beslutsfattarna och den kommande regeringen. Hur denna nu kommer att se ut.

Rapporten täcker det mesta från kulturfrågor till försvar, skola, AI, ekonomi, migration och alltså miljö, klimat och hållbarhetsfrågor.

Klimatet mindre hett i valet men inte i verkligheten

Camilla Sandström, statsvetare vid Umeå universitet, konstaterar att klimatet sjönk undan som prioriterat ämne inför valet, samtidigt som effekterna av uppvärmningen blev mycket synliga för alla: hetta, vattenbrist och svåra bränder runtom i Europa.

Det är en märklig utveckling. Klimatförändringen påverkar ju frågor som väljarna sätter högt: livsmedelspriser, hälsa och energisäkerhet, konstaterar Sandström. Men hon drar ändå inte slutsatsen att folk inte bryr sig om klimatet längre.

En rimligare tolkning är att klimatfrågan förlorat politisk betydelse, samtidigt som ekonomi, välfärd och trygghet upplevs som mer omedelbara. När människor står vid valurnan väger dagens kostnader ofta tyngre än morgondagens risker, skriver hon.

Professorn i filosofi, Jonna Bornemark, menar att klimatförändringen som spörsmål är ett så kallat hyperobjekt – en extremt sammansatt, komplex företeelse som återfinns i alla tidsskalor. Den är på en gång ett akut och långsiktigt problem som man inte kan ställa sig utanför. Inte minst passar den politikernas värld dåligt.

Politiken vill ha entydiga orsakssamband samt korta tidshorisonter. Men klimatet är just inte väder. Vädret på en viss plats är bara en av hyperobjektets fasetter. Det är därför Jimmie Åkesson, liksom så många andra, kan säga om värmeböljorna i södra Europa: ’Att man har väldigt varmt eller extrema vädersituationer där är inget nytt, det har man alltid haft.’ I ett sådant uttalande syns svårigheten i att se mer än bara en skiva av äpplet, skriver hon.

Ingen diskussion om resursförbrukning

Helt centrala ämnen vid sidan om klimatet och biologisk mångfald, nämligen resursförbrukning och dito -fördelning, lyste så gott som helt med sin frånvaro inför valet. Det konstaterar för sin del Uppsalaforskaren Eva Friman. Att betona elektrifiering och nya energilösningar räcker inte, särskilt inte eftersom nya tekniska lösningar oftast leder till ökad konsumtion.

Vi behöver en diskussion om konsumtionsutrymme och ambitioner att för oss – länder, företag, medborgare – med stort ekologiskt fotavtryck minska vår konsumtion. Vi behöver ställa om till minskad konsumtion, rättvisare konsumtionsutrymme både inom och mellan länder, och stärkta lokala produktions- och konsumtionssystem. Det svenska valets absoluta fokus på plånboks- och välfärdsfrågor ter sig ur det perspektivet futtigt, framhåller Eva Friman.

Det gjordes bland medierna ändå en del för att belysa klimatfrågan utifrån andra perspektiv än det vanliga fokuset på bränsle- och energipriser. Det anser professor Victoria Wibeck vid Linköpings universitet och nämner bland annat Agendas specialutfrågning om klimatfrågan:

Bland annat debatterades Sveriges roll i EU och det internationella klimatarbetet, Sveriges och EUs ledarskap och ambitionsnivå, elektrifiering av fordonsflottan, kollektivtrafik, möjligheterna till en bred och blocköverskridande överenskommelse i energifrågan, och politikens roll i att påverka människors konsumtion. Detta tyder på en viss breddning av klimatfrågan i årets valrörelse, skriver hon i sin artikel.