Katastrofläge i Thailand – gigantisk oljeläcka

Hundratusentals liter olja har läckt ut i en marin nationalpark i Thailand. Källan är en av världens största petrokemiska industrier. I följande reportage berättar vi direkt från katastrofzonen.

Trafiken går åt motsatt håll. Efter att oljeläckan mellan Thailands kust och paradisön Koh Samet upptäcktes vill alla därifrån. Hela området har förklarats som katastrofzon. Man får inte bada, ska undvika stranden och inte äta fisk och skaldjur. De som inte hunnit hit avbokar, de som kommit hit vänder. Men vi tar sikte på Rayong, i förhoppning att bättre förstå oljespillet och kanske kunna hjälpa till. 

25 januari sprack Star Petroleums pipeline, två mil från Thailands kust, och någonstans mellan 50 000 och 160 000 liter olja läckte ut i havet. En tunn film av olja täckte snart en 60 kvadratkilometer stor yta och hotade att nå stränder och befolkning. Det petrokemiska komplexet bakom läckan är ett av världens tio största, men hade ändå inte de 40 kilometer flytande barriärer som lagen kräver för att kunna hantera ett oljespill. 

Helikoptrar surrar i luften, ett tiotal båtar av blandade slag drar flytande barriärer mellan sig, andra skyddar delar av stranden, men precis bredvid är den helt oskyddad. Militärer kör fram och tillbaka längs Mae Ram Phueng-kustvägen och ropar i megafon att man ska hålla sig från stranden. Röd flagg är hissad längs hela kusten.

Dykare ger sig ut i gummibåtar. Hundratals värnpliktiga från flottan är på plats, liksom poliser och sjukvårdare. De som arbetar med oljespillet får särskilda masker och skyddskläder, och deras blod och urin testas för bensen och xylen. Boende och besökare uppmanas söka vård om vi får huvudvärk, yrsel, irriterade ögon eller hud eller problem att andas.

Det är kinesiskt nyår nu och Mae Ram Phueng-stranden skulle normalt sett vara packad med turister – lokala sådana, från Bangkok med omnejd. Om vi inte kommer hit är ingen större skada skedd för Thailand – då spenderar vi våra pengar någon annanstans i landet. Om ön Koh Samet, en halvtimmes båtfärd ut, drabbas är läget värre, tycks myndigheterna tänka. Utländska turister är bokstavligt talat hårdvaluta, och avbokar de hamnar medlen någon helt annanstans. Just när turismen ska skjuta fart igen efter covid vore det ett dråpslag.

Så fokus ligger på att skydda paradisön, och det med 80 000 liter dispergeringsmedel som bryter ner oljan till små droppar som kan blandas i vattnet eller sjunka ner till botten istället för att flyta i land. ”Det är en snabb men inte särskild miljövänlig lösning, eftersom kemikalier kommer finnas kvar och ackumuleras i havets sandbädd”, skriver Bangkok Post. Svenska MSB skriver i sin saneringsmanual: ”Dispergeringsmedel används inte av miljöskäl. Effekterna på ekosystemet är för stora.”

Vad som händer under ytan syns inte. Men här finns de känsliga, redan stressade, korallreven som dels bör vara värda att skydda i sig, dels fungerar som dagis för fisken. Området är så värdefullt att det klassas som en marin nationalpark. Chefen för parken säger att sjögräs, koraller och annat marint liv inte tagit skada av oljespillet – men effekten av dispergeringsmedlen kommer senare, kanske långt senare. Center for Biological Diversity anger att ”dispergering frigör giftiga nedbrytningskemikalier från olja som, både på egen hand eller i kombination med oljedroppar, kan göra dispergerad olja mer skadlig för marint liv än obehandlad olja”.

Mitt på den milslånga stranden har myndigheterna satt upp en klagokiosk där man kan ansöka om att få skadestånd. Enligt Rayong Fisheries har 2 660 fiskare drabbats av oljespillet, främst att de inte får sälja sin fångst. Hotell- och restaurangnäringen drabbas förstås också när ingen vill komma hit, även om vissa är snabba att börja sälja mat till oljesanerarna istället.

Star Petroleum försäkrar att de ska betala skäliga kostnader, regeringen försäkrar att den ska se till att det blir så. Hur mycket ersättningen blir och när den kommer är osäkert. Men allt verkar handla om engångsbelopp – är spilleffekten långsiktig, eller om den blir värre längre fram, så kommer klagokiosken försvinna.

Jag är välkommen att följa morgonbriefingen för insatsstyrkan, men varken jag eller andra frivilliga anses behövas – just för att oljan hållits från stränderna och det alltså inte finns nedkladdade djur att rensa och rädda. Låt oss hoppas att det är en framgång. Svaret finns under ytan.

Jag tror inte Thailand är sämre än andra länder där olja utvinns, raffineras eller transporteras. Just nu läcker det olja i Amazonas, och nya läckor kommer att ske så länge vi lever i en oljeekonomi. De direkt skyldiga må vara oljebolagen, raffinaderierna eller tillsynsmyndigheterna – men för att vara fria från skuld måste vi vara fria från olja. 

Mattias Goldmann
Miljödebattatör boendes i Bangkok.