Mattias Goldmann: Här är landet där miljörörelsen bestämmer

Albanien satsar allt på ett kort: EU-medlemskap. Drygt 90 procent av befolkningen är för, och nu har miljörörelsen trumf på hand som kan avgöra landets framtid, skriver Mattias Goldmann, som nyligen besökt Albanien, i en krönika.

KRÖNIKA Här hemma har många tappat tron på EU. Man kan inte lita på EU-kommissionens besked längre. De får ge sig mot EU-parlamentet där populister och rasister plötsligt fått makt och inflytande. Medlemsstater blockerar framsteg. Ungern tillåts blockera, Tyskland diktera.

Kritiken är överdriven och dum, för lagt kort ligger. Fit for 55 till 2030, 90 procent minskade utsläpp till 2040, klimatneutralt till 2050. Allt detta gäller. Men överdriven betyder inte osann, och ett halvfullt glas kan raskt bli halvtomt eller värre. 

I tider där klimat är bortglömt eller woke här hemma är det viktigt att kunna lita på EU. Vi klimatengagerade behöver känna stödet, de klimatignorerande behöver känna hotet. Hotet om dryga böter om vi bommar klimatkraven, hotet om att inte få tillgång till fonder, medel och rösträtt på mötena om man inte lever upp till EU-kraven.

Befolkningen har minskat med 20 procent på 15 år – lämnar landet

Det är här Albanien kommer in i bilden. De och Montenegro ligger längst fram för att bli EU-medlemmar, och nu går det undan. Sen Kroatien gick med 2013 har ett land lämnat och inget kommit med, så det är viktigt för EU. För Albanien är det avgörande. Som det är nu vill inte många vara kvar. Sedan 2010 har befolkningen minskat med 20 procent, till 2.5 miljoner. FN förutspår en halvering under detta sekel. Framtiden finns någon annanstans. Försöken att få folk att stanna funkar inte – att du får gratis utbildning om du jobbar några år i landet leder till att man tackar nej till utbildningen. När det finns för få läkare, lärare, poliser kvar, ja, då drar de andra. 

Det byggs som tusan i Tirana. Ständigt nya flådiga skyskrapor, men vem ska bo där? Vem ska ha kontor och butiker? Mycket är fasad och pengatvätt, rykten om att amerikanska affärsmannen tillika Donald Trumps svärson Jared Kuchner ska investera. Folket på gatan är kritiska, borgmästaren i Tirana avgår i korruptionsskandal, till och med världens första AI-minister verkar köpt. Men en sak är albanerna eniga om: Enda chansen till revansch är att gå med i EU. 92 procent av albanerna är för. 

Det är här miljörörelsen kommer in. Och tilltron till EU. För EU-kommissionen sätter stenhårda krav på vad Albanien måste göra för att få bli medlem. Den fjärde november kom senaste regelboken där EU analyserar landets förutsättningar för inträde i unionen i 31 kapitel. ”Albania is moderately prepared” återkommer 31 gånger. Nu är det ord och inga visor; korruptionen måste bekämpas, medborgare måste få reellt inflytande och miljöskyddet måste förbättras. 

Där de tre områdena överlappar finns miljörörelsen.

Miljörörelsen kan avgöra Albaniens framtid

Jag var nyligen i Albanien i en vecka. Vi besökte en underbart vacker sjö på gränsen mot Montenegro. Unika fiskarter. 100 fiskelicenser var överenskommelsen, men mystiskt blev det 500. I den unikt fina Ramsar-klassade våtmarken intill kusten söderut, byggs plötsligt en flygplats. Hur gick det till? Ingen vet. Allt som byggts mitt i Tiranas fina stadspark och vattenreservoar? Ingen vet, inget sett. Men en sak vet alla: Detta måste ta slut nu, annars blir det inget EU-medlemskap. 

Albaniens miljörörelse har förstås protesterat mot allt detta. För döva öron. Och att vara albansk miljörörelse är ingen dans på rosor, det finns inga statliga medel att söka, ingen vill bli medlem eller månadsgivare. Så miljörörelsefolket är också konsulterna, som inventerat fåglarna, räknat fiskarna, mätt luftkvaliteten – allt för att upprätta dokument som ingen brytt sig om. Tills nu. Nu är deras expertis Albaniens chans att komma med till 2030, att snabbt komma förbi ”moderately prepared” som förstås är diplomatspråk för ”skärp er nu då”. 

Det är fullsatt på albanska miljörörelsens konferenser, vartenda stånd är bokat när de anordnar öppen dag på torget, fullt mediepådrag när de presenterar någon rapport – för miljörörelsen avgör Albaniens framtid. Men miljögänget har inte låtit detta stiga dem åt huvudet. De har ögonen på bollen; detta är vad de förberett sig på sedan diktaturen avskaffades.

Blir det bättre för Albanien med EU-medlemskap? Inte nödvändigtvis – det blir ju ännu lättare att lämna landet. Men utan EU-medlemskap blir det sämre, det är givet. 

I dessa tider behöver vi ett ljus i mörkret. Albaniens medlemskapsförhandlingar ger oss två: Miljörörelsens fortsatta relevans och EU:s stärkta trovärdighet.