Ny rapport inför COP: Utsläppen kostar mer än man trott

Våra utsläpp har redan ”låst fast” framtida klimatpåverkan, och samhällets kostnader för koldioxiden kan bli fyra gånger högre än man tidigare trott. Men omfattningen av skadorna beror fortfarande på vilka åtgärder vi vidtar nu, enligt en ny stor forskarrapport.

Denna vecka inleds årets klimattoppmöte COP 31 i Antalya, Turkiet. Förväntningarna är inte särskilt höga, 2026 ses lite som ett mellanår efter storsatsningen i Belém i Brasilien förra året. Då satsade värdlandet hårt på att få till en färdplan för utfasning av fossila bränslen. Nära 90 länder ställde sig bakom en utfasning, men det hela blockerades av en rad oljeländer. Det slutade med att fossila bränslen (återigen) inte nämndes i det färdigförhandlade avtalet.

Många av länderna som ville gå före i utfasningen av det fossila samlades ett halvår senare i Santa Marta, Colombia, vilket väckte en del hopp. Det återstår att se hur den här tråden plockas upp på COP 31.

Inför varje års klimattoppmöte släpps en rad rapporter för att sätta fokus på problemen, och informera ländernas förhandlingsdelegationer. En av dem är 10 New Insights in Climate Science, som produceras av forskningsorganisationerna Future Earth, World Climate Research Program och Earth League. Där sammanställer forskare från hela världen de senaste 18 månadernas klimatforskning till ”tio insikter” för att ge vägledning till klimatförhandlare, politiker och andra beslutsfattare.

Årets rapport har tagits fram av mer än 70 forskare från nästan 30 länder. Den pekar på ett allt snävare handlingsutrymme och visar vad som redan är oundvikligt, vad som fortfarande kan undvikas och var politiska åtgärder kan ha störst effekt.

Varje tiondels grad har betydelse

Rapporten varnar för att en temperaturökning som överstiger Parisavtalets 1,5 °C medför ”snabbt eskalerande risker för oåterkalleliga konsekvenser” för hav, glaciärer och permafrost. Det medför att de ekonomiska och sociala kostnaderna blir högre än vad man tidigare trott. En del av havsnivåhöjningen redan är oåterkallelig på grund av tidigare utsläpp, men omfattningen av detta beror fortfarande på hur snabbt världen agerar för att minska utsläppen av växthusgaser.

”Bevisen är otvetydiga: 1,5 °C är en gräns som vi överskrider på egen risk. När den gränsen överskrids ökar riskerna för kedjereaktioner och potentiellt oåterkalleliga effekter på klimatet, och varje ytterligare tiondel av en grad gör dem allvarligare”, säger Johan Rockström, chef för Potsdaminstitutet och medlem i rapportens redaktionsråd, i ett pressmeddelande.

De tio insikterna och vad de borde betyda för klimatpolitiken beskrivs i detalj i rapporten och innebär kortfattat:

1. Haven absorberar allt mer värme, i takt med att jordens energiobalans ökar. Värmen i världshaven ”låser in” uppvärmningen under årtionden framöver. På grund av denna eftersläpning krävs det omedelbart kraftiga minskningar av utsläppen av växthusgaser för att förhindra att ytterligare värme ackumuleras i haven.
   
2. Havsnivåhöjningen accelererar på grund av smältande ismassor och för att vattnet utvidgas på grund av den ökade temperaturen. Även utan ytterligare uppvärmning kommer havsnivån att höjas, vilket gör anpassning nödvändig.
   
3. Bristen på sötvatten ökar då kontinenterna torkar ut allt snabbare, på grund av både klimatförändringarna och att vi använder alltmer vatten. Detta hotar vattensäkerheten, ekosystemen och livsmedelsproduktionen. Enligt FN riskerar varannan människa vara drabbad av allvarlig vattenbrist redan år 2030. Regeringar uppmanas att utarbeta vattenförvaltningsplaner, som tar hänsyn till hela kretsloppet. Att återskapa våtmarken och vattendrag kan också bidra.
   
4. Utsläppen måste bli negativa. Ju mer vi överskrider 1,5°C, desto mer beroende blir vi av att kunna fånga in koldioxiden. Målet kan inte längre vara ”netto-noll” – utan netto-negativa utsläpp. Samhället måste också förbereda sig på anpassning till förhållanden med riktigt hög uppvärmning.
   
5. Att ställa om matsystemet kan ge stora vinster för människors hälsa och planetens stabilitet. Livsmedel och jordbruk står för en tredjedel av de totala växthusgasutsläppen, och kött och mejeriprodukter är den största boven. En övergång till mer växtbaserad kost är den viktigaste åtgärden för att uppnå klimat- och miljömål. Omställningen måste dock ske på ett rättvist sätt – särskilt när behoven av arbetskraft inom jordbruket förändras.
   
6. Samhällskostnaderna för koldioxidutsläpp har kraftigt underskattats. Genom att använda mer realistiska och uppdaterade klimatmodeller räknar experter nu med att de ekonomiska skadorna är upp till fyra gånger högre än man tidigare trott. I scenarier med kraftig uppvärmning beräknas de genomsnittliga ekonomiska förlusterna fram till år 2100 uppgå till cirka 40 procent av BNP, jämfört med cirka 11 procent i tidigare uppskattningar
   
7. Starkare grunder för skadeståndskrav. Framsteg inom ”attributionsvetenskapen” har gjort det möjligt att koppla klimatpåverkan till de utsläpp som orsakat den. Det innebär ett enskilt företag eller en stor utsläppskälla kan knytas till den globala uppvärmningen – och kanske till och med till specifika förluster eller skador. Framöver kan detta fungera som bevis i rätts- och skadeståndsprocesser.
   
8. ”Klimatklubbar” bestående av länder som samarbetar kring klimat- och handelspolitik kan skapa en kollektiv kraft för att minska utsläppen. De kan till exempel ställa sig bakom skatter som hindrar företag från att flytta sin verksamhet till platser med svagare klimatpolitik. För att detta inte ska drabba utvecklingsländer som saknar pengar eller teknik för att minska utsläppen, behöver rikare nationer kombinera strängare regler med stöd till svagare ekonomier.
   
9. Organiserat motstånd hindrar en effektiv klimatpolitik. Koldioxidintensiva industrier bromsar effektiv klimatpolitik. Medvetna försök att fördröja klimatåtgärder har utvecklats från att förneka att klimatförändringarna sker, till mer subtila taktiker som greenwashing, vilseledande lösningar och spridning av digital desinformation i stor skala. Rapporten efterlyser ökad insyn i lobbyverksamhet och politiska donationer, strängare regler mot vilseledande miljöpåståenden samt samordnade åtgärder mot desinformation.
   
10. Konflikter skapar ojämlik energiomställning. Krig, handelstvister och konkurrens om energikällor komplicerar försöken att minska koldioxidutsläppen globalt. Oro för energisäkerheten, som till exempel orsakats av kriget mot Iran och Ukraina, kan påskynda omställningen till ren energi i vissa länder, samtidigt som beroendet av fossila bränslen fördjupas i andra. Detta ökar risken för en ojämlik global omställning.

Sammantaget har de vetenskapliga bevisen aldrig varit starkare. Utfasningen av fossila bränslen måste börja omedelbart och ske i mycket hög takt för att världen ska komma ned till 1,5 grads uppvärmning så fort som möjligt och minimera skadorna. De närmast två veckorna på COP i Antalya får utvisa hur mycket världens beslutsfattare tar till sig av forskningsläget.