Rättvisefrågor centrala när Bonnförhandlingarna lägger grunden för Paris

Petter Bjersér är ungdomsrepresentant vid Fns Klimatmöte för YMCA Resource group on the Environment. Han har befunnit sig vid klimatförhandlingarna i Bonn och gör ett gästspel på Supermiljöbloggen för att ge oss en inblick i hur förhandlingarna går.

Min erfarenhet är att klimatmöten och extremväder sammanfaller. Under mitt första klimatmöte i Warszawa så drog den förödande tyfonen, Hayian, in över Sydostasien som en av de största och starkaste cykloner som någonsin observerats. Nu samtidigt som jag förberedde mig inför klimatförhandlingarna i Bonn, drog den tropiska stormen Erika in över ön Dominica. Aldrig någonsin tidigare så har invånarna på ön tvingats begrava så många av sina medborgare vid ett och samma tillfälle. Det var en storm som ödelade tjugo år av utveckling över en natt. Konsekvenserna av nästan en grads uppvärmning är redan ytterst påtagliga, och det över hela världen.

I Bonn pågår just nu en av de mest avgörande förhandlingssessionerna som lägger grunden för hela, klimatavtalet som ska slutföras i Paris i december. När sista dagen av förhandlingsprocessen inleddes, igår, skedde det i flertalet olika förhandlingsrum parallellt. Detta sker både inom ”kontaktgrupper” för textens olika områden samt genom än mer specialiserade ”informella konsultationer” oftast stängda för civilsamhället. Denna arbetsmetod får Världskonferenscentret att explodera i aktivitet. Men det har sina baksidor, framförallt gällande representation och svårigheterna för vissa utvecklingsländer och minst utvecklade länder att följa och vara aktiva inom alla delar av förhandlingarna.

Denna problematik har genomsyrat processen inom alla nivåer och processer sedan den inleddes och är en bidragande faktor till att viktiga rättviseaspekter haft svårt att få fäste inom förhandlingsprocessen. Faktum är att den internationella processen som under tjugo års tid haft syftet att adressera klimatförändringarna har diskriminerat behoven hos de länder som om är mest sårbara.

En av de viktigaste rättvisefrågorna är svårigheter med anpassning, vars betydelse efter ännu en påminnelse om extremväders förödelse blir än mer konkret. FNs klimatpanel har tydligt definierat att det finns gränser för hur mycket det går att anpassa sig till klimatförändringarnas påverkan. Det finns alltså klimateffekter som det inte går att anpassa sig emot, några av dem kallas Hayian eller Erika. Andra är torkor som slår ut matförsörjning med risk att destabilisera säkerhetsläget i hela regioner. Detta adresseras inom förhandlingarna som ”Loss & Damage.” Här gör de historiska utsläppen sig påminda, där de länder som traditionellt definierats som i-länder bär ett stort ansvar.

På vilket sätt dessa orättvisor ska hanteras inom förhandlingarna har alltid varit problematiskt där parter satt upp röda linjer och varit ovilliga att kompromissa. Inför Paris är en samsyn däremot nödvändig. Processen för att uppnå detta har under veckan fortgått här i Bonn, där det fortfarande finns vitt skilda meningar om vad ”Loss & Damage” innebär. Traditionellt finns det en rädsla från de rikare länderna att det ska upprättas någon sorts kompensationsmekanism, något som vissa parter menar är juridiskt och ekonomiskt omöjlig.

Efter en veckas förhandlingar så är ämnet hetare än de varit sedan Warszawa, där Lena Ek och Anna Lindstedt framgångsrikt ledde förhandlingen som fick parterna att enas om ”The Warsaw International Mechanism on Loss & Damage”. Denna mekanism har dock ännu inte implementerats och många utvecklingsländer är oroade för att konceptet bordläggs efter paris om de inte lyckas integrera det i avtalet. Detta är en av flertalet strategier som används för att inkludera ”Loss & Damage” inför Paris.

Vi befinner oss i slutstriden av förhandlingarna och ungdomsorganisationerna på plats planerar just nu en stor aktion för att påvisa de direkta och dödliga konsekvenser som klimatförändringarna redan får för människor. Syftet är att få det sista ordet och förmedla att rättviseaspekten i klimatförhandlingarna är en oersättlig del av det kommande Parisavtalet.

Extramaterial: På klimatmötet i Lima förra året instruerades länder att förbereda sin nationellt bestämda mål (INDCs). De 56 länder som står för en majoritet av de globala utsläppen har individuella planer kring hur de ska bidra till klimatfinansiering, anpassa sig gentemot klimatförändringarna och minska sina utsläpp av växthusgaser med mera. I Genevé i februari så antogs en ny förhandlingstext som sedan kortades ner vid ett senare tillfälle i Bonn i juni.

Petter skickade också med en serie till texten, gjord av Clara Ketter. ”Loss & Damage, The missing Peace of the Climate Change Negotiations”