Leif Öster: Sverige vill inte vara bäst i EU-klassen på skog

Skogsnäringen och LRF kampanjar livligt för att Sverige – tvärtom mot förr – ska ”underimplementera” nya lagar och krav från EU på höjda ambitioner inom skogsbruket. Och har regeringen med sig, konstaterar Leif Öster i sin helgkrönika.

Ett nyord i miljödebatten är ordet ”implementera”. Det betyder att genomföra eller förverkliga något, som exempelvis EU-lagar.  En tvingande EU-lag som den nya Naturrestaureringslagen ska alltså obligatoriskt införas i alla länder. Även i Sverige, som tyvärr röstade nej till lagen. I just den här lagen finns ett nytt  ”icke försämring-krav” , som förmodligen innebär stopp för alla avverkningar av kontinuitetsskogar.

Historiskt har en del länder, mer eller mindre, struntat i att införa nya lagar, medan Sverige nästan alltid gjorde som EU har beslutat. Vårt land har haft en naturvårdspolitik som byggt på tanken att vi är visserligen ett litet land som inte kan lösa världens problem. Men vi vill vara bäst i klassen och visa på goda exempel.   Detta framskymtar i exempelvis originalversionen av handlingsplanen för det svenska skogsprogrammet från år 2018.

Då skulle ett ”Hållbart brukande och bevarande av skogen vara en svensk profilfråga i internationellt samarbete”. Ett helt kapitel ägnas där åt ökade ambitioner för skydd av värdefulla skogar.  

Stora ambitioner gillas inte av skogsnäringen

Tanken att Sverige skulle ha högre ambitioner i miljöfrågor, än vad som EU-lagars miniminivå innebär gillas dock inte av alla. LRF och skogsindustrierna kallar numera detta för ”överimplementering” av lagar och då i en negativ mening. Regeringen, påhejad av LRF och skogsnäringen vill istället ”underimplementera” (!) nya lagar och vara ”återhållsam” i naturvårdsambitionerna.  Så i en ny upplaga av samma handlingsplan har regeringen nu tagit bort allt det där med mer skydd av skogar.

Man kan tycka att istället för att sänka de svenska ambitionerna, borde regeringen verka för att de länder som är ”sämst i klassen” på att införa nya lagar, ska skärpa sig.

Sverige ska inte vara bäst i klasen, anser ministern

Jag arbetade under några år som PR-chef i ett stort skogsbolag. Vi skulle vara bättre än vad lagarna krävde och bäst i klassen i både brukandet av våra skogar och i bevarandet av värdefull natur. För i en marknadsekonomi handlar det om att var skickligast på det kunderna vill betala för.  Våra kunder skulle få både robusta miljöargument och produkter som överträffade deras förväntningar.

Jag läser nu att EU-kommisionär Jessika Roswall totalsågar tanken om att vara bäst i klassen.  Regeringen har istället valt att inrätta ett implementeringsråd (!).  Två experter på EU-rätt, Fabrizio Vittoria Beijer och Martin Källgren Thyr menar dock i en debattartikel att hela påståendet om en generell svensk överimplementering saknar saklig och vetenskaplig grund.

Århuskonventionen ”överimplementering” enligt LRF

Det är lite kul att följa skogsindustrins argumentering: Å ena sidan vill man fortfarande vara världsledande och bäst på skogsbruk – å andra sidan förser lobbyorganisationen regeringen med argument mot för höga naturvårdsambitioner. Som när man, enligt rykte, år 2021 fick Sten Bergheden (M), riksdagsledamot och lantbrukare att  i en motion kräva stopp för just påstått för höga ambitioner i införandet av lagar. 

Begreppet ” överimplementering” anses vara påhittat av LRF och tidigt använd i en kritik mot den så kallade Århuskonventionen. Århuskonventionen är en FN-konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor.

Det har väl gått så där för LRF. Århuskonventionen finns kvar 10 år senare, medan LRF har tappat 50 000 medlemmar under samma tid. Att medvetet sänka sina ambitioner är sällan klokt…