Klimatförnekaren Donald Trump och hans republikaner kommer att leda USA åtminstone fyra år framåt. Så lyder det dystra beskedet denna morgon för alla som oroar sig för hur det ska gå för miljö och klimat. Nu väntar, i enlighet med Trumps vallöften skrotning av den nyss inledda gröna omställningen i USA, ökad utvinning av fossil energi och utträde ur Parisavtalet. Men SMB vill ändå, försiktigt, peka på möjliga ljuspunkter.
Hur mycket bättre hade USA:s klimatpolitik blivit under Kamala Harris? I en artikel i somras gjorde vi bedömningen att den skulle bli ”ljusår bättre” – delvis med utgångspunkt i vilka uppfattningar Harris uttryckt under sin tidigare karriär.
Men det kan ha varit överdrivet. Det måste noteras att skillnaden kanske inte blir så stor. Pressad av utfrågare under presidentvalskampanjen har Harris till exempel bytt uppfattning om fracking – utvinning av fossilgas från skiffer.
Denna miljömässigt mycket skadliga metod, som de senaste åren gjort USA till världens största olje- och naturgasproducent, har hon tidigare uttalat sig emot. Nu ska utvinningen fortsätta, har hon klargjort.
Och om fossil energi utvinns i oförminskad eller ökad takt, i USA och alla andra tongivande oljestater, spelar det ingen avgörande roll hur många hundratals miljarder som Harris hade spenderat i Inflation Reduction Act, IRA. Alltså stödprogrammet för industriell omställning i USA i förnybar riktning som Joe Biden initierade.
Donald Trump har lovat att rulla tillbaka IRA. Han har kallat USA:s klimatsatsning för ”den nya gröna bluffen”, och det är rätt lätt att lita på att han kommer att uppfylla löftet.
Fortsatt utvinning av fossil energi helt avgörande
Ett utträde ur Parisavtalet betyder att detta, det starkaste globala klimatprotokollet, minskar i betydelse. Världens största och mest inflytelserika nation, ekonomiskt och politiskt, måste helt enkelt vara med – precis som det hade varit nödvändigt att USA deltog fullt ut i Nationernas Förbund från 1920 (vilket inte vare fallet).
Men det är frågan om fortsatt fossilenergiutvinning som är absolut helt avgörande för klimatet. Varken USA, Saudiarabien eller andra Gulfstater, eller Ryssland, nej inte ens Norge, har uttalat någon tydlig ambition att den fossila energiutvinningen ska minska. Tvärtom öppnas för fortsatt produktion decennier framöver.
Vad skulle då vara hoppfullt? Jo, att Europa och EU ännu, trots internt motstånd, verkar hålla fast vid programmet för att minska sin klimatpåverkan och rädda den biologiska mångfalden. Låt oss tro att det engagemang som visas, från näringsliv, allmänhet, institutioner, forskning och även politik ska visa vägen framåt – istället för den backlash som Trumps löften innebär. Vi vet att dessa innebär en väg nedåt, mot ett allt sämre, klimatskadat samhälle och en skörare värld.
Kanske är det rentav bra om alla de europeiska företag som förklarat att de vill befinna sig i fronten av klimatomställningen, inte lockas (eller tvingas) att flytta västerut på grund av amerikanska statliga subventioner?
Och, slutligen, i USA kanske den allra största framtidsfrågan inte alls handlar om klimatet, medborgarrättigheter, aborter, eller ens ekonomi – utan vad som kommer efter de kommande fyra åren.
Blir det i nästa val enkelt och möjligt, om folket så vill, att rösta fram andra ledare än vad Trump och hans version av republikanskt ledarskap står för? Detta återstår att se.
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till
