Leif Öster: Urspårade tåg kommer med urspårade argument

Efter tågurspårningen och översvämningarna i Västernorrland beskylls kalhyggena. Lobbyorganisationen Skogsindustrierna och skogsnäringens PR-personer rasar i pressmeddelande och på sociala medier.

Skogsnäringen måste inse att vattenfrågorna bara kommer bli viktigare i framtiden, skriver Leif Öster i en krönika.

KRÖNIKA Skogsnäringens direktörer svor säkert i veckan över en tågurspårning i Västernorrland – som följd av de stora översvämningarna. Man kan tro att deras ilska gällde svårigheten att få fram virke de närmsta veckorna. Men nej, det var riksmedia och skogsstyrelsen man riktade sin ilska emot.

Vi tar saken från början. Från Dalarna.

Självklart påverkar skogsmiljön vattnet

Häromåret fick vi hemma på vår gård i Dalarna, 110 millimeter regn på någon timme. Det motsvarar 1100 kubikmeter vatten per hektar. Att öppna ytor som ängar och kalhyggen påverkar hastigheten och kraften i vattenmassorna som forsar fram är självklart. 

Allt sedan landslagarna på 1200-talet har det funnits regler för hur man får dika och släppa ut vattnet över annans mark och vilken ersättning som då ska betalas. Då handlade det oftast om dikning av åker och äng. Men i modern tid är det skogsbruket som dikat mest – cirka en miljon hektar skogsmark. Idag finns 90.000 mil anlagda diken i Sverige, varav en betydande del är anlagda av skogsbruket i våra produktionsskogar. Idag sker väldigt lite ny dikning, men betydande sträckor av gamla diken underhålls.

Hur skogsbruket bedrivs är alltså en viktig fråga för att undvika översvämningar.

Gick i taket

Ett av de svenska miljömålen är att vi ska ha grundvatten av god kvalité. Det är väl belagt att grundvattnet påverkas av kalhyggen. Vattennivån ändras och avrinningen från kalhuggna områden ökar. Därför är det inte alls märkligt att riksmedia undrade om det var just närbelägna kalhyggen som orsakade den nyss nämnda urspårningen

Det är en helt rimlig fråga som bland annat SVT ställde till Anja Lomander, markspecialist på på Skogsstyrelsen. Och hon gav det enda rimliga svaret. Hon sa ”Det kan bero på kalhyggena, men vi vet inte, så vi får utreda och lära oss”. 

Men skogsnäringens chefer gick i taket. Bara genom att ställa frågan om det möjligen kan vara så att kalhyggen påverkat vattenflödet så hotas råvaruflöden, menade de. På sociala medier gick därför några av näringens PR-konsulter till attack mot både myndighet och Aftonbladets analys. Lobbyorganisationen Skogsindustrierna skickade ut ett pressmeddelande där man slår fast att Skogsstyrelsen ägnar sig åt ”spekulativa antaganden”.  Vad som är spekulativt framkommer dock inte.  Istället för att redogöra för sina egna klimatutmaningar vill näringen nu få till en hemmakokad SIS– och ISO-standard som kan räkna på näringens påstådda klimatnytta.

Betydligt bättre vore väl om våra myndigheter – och inte näringens PR-folk – tar fram beräkningsmodeller för olika branschers klimatpåverkan.  

Vattnet blir allt viktigare

För vattenfrågorna kommer att bli allt viktigare. Svensk skogsnäring har stora utmaningar och kostnader som väntar. Både för lite och för mycket vatten hämmar tillväxten. Här finns frågor om stärkt skydd av de oerhört viktiga strandzonerna, hur man ska kunna avverka på allt blötare marker samt den centrala frågan om markavvattningen. Vart ska allt vatten ta vägen och hur undviker vi att kvicksilver, slam och näringsämnen då spolas ut i sjöar och vattendrag?

I en kunskapssamställning som gjordes redan 2017 lyftes många av de frågor som ännu väntar på svar. I en läsvärd uppföljning av hur skogsbruket jobbar med sin egen klimatanpassning framkommer att endast tre av 12 delmål satta för 2020-talet verkar nås. Om detta vill inte skogsnäringen diskutera. Istället hackar man på myndighet och media.

Det vinner man inget på.

Och hur gick det med mitt eget skyfall? Jo tack, det gick bra. Allt vatten forsade förbi oss mot den lägsta punkten. Precis som i Västernorrland.