Tomas Kåberger: ”Året när världens energiproblem visade sig möjliga att lösa”

År 2014 börjar se ut som året när världens energiproblem visade sig möjliga att lösa.

Kina minskade förra året elproduktionen med fossila bränslen med nästa 30 TWh och ökade elproduktionen från förnybar energi med över 200 TWh. Kina var ett av de få länder där kärnkraften ökade, den ökade dock inte med lika många TWh som vindkraften även om de 14,7 TWh kärnkraften gav var större än ökningen av solel som bara var 14,6 TWh.

Medan elproduktionen med fossila bränslen alltså minskade, ökade vattenkraften med 175 TWh, mer än all svensk elproduktion. Samtidigt byggde man under 2014 sol- och vind-elverk med nästan 30 GW kapacitet, ungefär generatoreffekten i alla Sveriges kraftverk.

Japan hade sitt första kalenderår sedan 1965 utan någon elproduktion med kärnkraft. Men Japan ökade installationerna av solel dramatiskt, förmodligen mer än Kina, och kunde därmed minska sin import av fossil energi och sina koldioxidutsläpp.

Tyskland slog rekord i el-export, minskade elproduktionen med kärnkraft, med stenkol, med brunkol och med fossil gas – samtidigt som elproduktionen med vind, sol och biobränslen ökade. Utbyggnaden av vindkraft var större än något tidigare år.

I USA byggdes mer förnybar el-produktionskapacitet än gaskraft. Förnybar el-produktionskapacitet ökade mer än 30 gånger mer än kärnkraft, kol- och oljebaserad elproduktion tillsammans.

I Tyskland och Danmark har elpriserna fallit och var förra året ungefär lika låga som Sveriges. Resultatet var att Sverige bara exporterade ungefär en TWh till dessa båda länder. Istället var vår nettoexport till Finland cirka 18 TWh, mer än tio procent av all el som producerades i Sverige gick till Finland som därmed drog upp elpriset i Sverige.

Fortsatt snabb utveckling är oundviklig eftersom den industriella utvecklingen av förnybar energi fortsätter att sänka kostnaderna ju mer man bygger ut.

2015 har givit en erfarenhet som kommer att få konsekvenser i mellanöstern: I Dubai hade man bestämt att man ville ha ett solelverk på 100 MW. När man fått anbuden och förhandlat fram ett avtal visade det sig att priset på elen var under sex amerikanska cent per kWh. Det var ungefär hälften av vad man budgeterat för och man beslöt därför snabbt att dubbla storleken på projektet. Sedan insåg man att det samtidigt var billigare än elproduktion från gas – även i Dubai.

På samma sätt har andra, redan under 2014, lärt sig att vindkraft är det billigaste sättet att producera el. I Portugal sade man i våras att vindkraft var en tredjedel billigare än ny kolkraft. Danska energistyrelsen beskrev sommaren 2014 att ny vindkraft var ungefär halva priset av ny gas- och kol-el.

Flera inom forskarvärlden och finansinstitutionerna har under många år följt utvecklingen och vetat vad som var på väg att hända. Men förvånansvärt många har förnekat verkligheten, och en mer destruktiv grupp spridit förvirrande information.

Men de kan inte stoppa den globala utvecklingen. Däremot kan de fördröja den i företag och länder. En oinformerad allmänhet i dessa länder drabbas ekonomiskt.

När befolkningen inte förstår vad som sker kan statliga aktörer eller pensionsfonder betala överpriser för värdelösa gamla energianläggningar. Så kunde Vattenfall köpa kärn- och fossilkraftverk för mer än 10 000 kronor per svensk.

När befolkningen inte förstår att kärnkraftverken snart är värdelösa kan ägarna komma undan utan att ha avsatt pengar för rivning och avfallshantering före konkursen, och lämna kostnaderna till skattebetalarna.

Minst lika viktigt är att de länder som förstår den nya teknikens möjligheter får lägre kostnader för sin energiförsörjning, och därmed en både snabbare och mindre destruktiv ekonomisk utveckling.

Så nu gäller att göra verklighet av de nya möjligheterna. Det kan man göra som hushållskund, på jobbet och i politiken.