Inte alls oväntat lät Miljöpartiets språkrör Daniel Helldén i sitt Almedalstal på torsdagen den annalkande, sannolikt hårda, värmeböljan illustrera behovet av en ”rättvis och grön klimatomställning”. Och inskärpte att en svensk regerings skyldighet är att skydda invånarna och naturen. Dagens understatement var förstås att Tidöregeringen inte gör det.
KOMMENTAR Klimatet och andra miljöhot, som PFAS och mikroplaster, upptog större delen av språkrörets taletid. Men han hann spränga in en del andra valbudskap som lät lockande i skuggan under de stora almträden: slopad karensdag, ett starkt subventionerat Sverigekort för kollektivresor, höjda barnbidrag. Och en förkortad arbetsvecka, i första hand till 35 timmar.
”Vi inser, precis som Svenskt Näringsliv, att detta är något som förbättrar människors prestationer och mående. Men de har bara infört reformen för sina egna anställda” sa språkröret vilket väckte muntert sorl i publiken. Närmare detaljer, som till exempel finansiering, uteblev dock besked om.
Daniel Helldén var mer detaljerad om klimatet än onsdagskvällens likaså grönfärgade C-märkta talare, som också lyfte vikten av omställningen. Men i ett par avseenden var Elisabeth Thand Ringqvists och Daniel Helldéns Almedalsbudskap mycket snarlika: Klimatomställningen blir en stor möjlighet för svenska jobb och företag. Sverige ska inte riskera att bli omsprungna av Kina och USA. Svenska företag ska vara starkt engagerade i arbetet.
Det finns stora möjligheter till annan utveckling
Trots miljöpartistens allvarliga beskrivning av den svåra värmeböljan som hemsöker kontinenten (”nästan +45 grader i Bordeaux”) målade även han upp en hoppfull bild om möjligheterna att ändra utvecklingen. ”För tider som saknar hopp finns inget större fängelse än framtiden” citerade han 50-talsförfattaren Stig Dagerman.
Miljöpartiet gör anspråk på att vara det mest kompletta svenska partiet när det gäller att presentera långtgående förändringar av samhället för att minska belastningen på jordklotets resurser. Det handlar om allt från klimatutsläpp till kemikalier i hushåll, jordbruk och industrier samt mångfald inom ekosystemen – inte minst i skogarna.
Uppfyller MP detta anspråk i praktiken? Självklart råder delade meningar om den saken. Men några stora framgångar för partiets hjärtefrågor är odiskutabla, trots dess litenhet. Inte minst i EU. Helldén apostroferade partikamraten, EU-parlamentarikern och åhöraren Isabella Lövin som vid två tillfällen varit starkt bidragande till att reformera unionens ofta vanvettiga fiskepolitik. Nu senast gäller det ett förbudsförslag mot industritrålningen av Östersjöns mycket hotade strömming. ”The Swedish proposal” som kapade EU:s klimatutsläpp många gånger mer än Sveriges totala, bär också MP:s signatur.
Men för de gröna gäller, som för alla andra partier, att vinna väljare för den politik man tror så stenhårt på själv. En bra fråga till språkrören är varför inte den stora, väl undersökta majoritet svenskar som oroas över klimatförändringen och vill se åtgärder från politiken inte kunnat omsättas i större väljarstöd? Helldén tar tidigt i talet upp just denna opinion, och säger att han och språkrörskollegan ständigt möter den under resorna runt i landet.
Kan finnas rädsla för den egna ekonomin
Ett av flera svar kan naturligtvis vara att det funnits, och finns, en köksbordsrädsla för att MP:s alla frejdiga förslag om nya styrmedel för att baxa konsumtion och livsstil i mer hållbart riktning ska bli för tuffa för den egna ekonomin.
Daniel Helldén kritiserar som väntat Tidöregeringens bensinpopulism och ställer lite skämtsamt diagnosen ”fossilberoende.” Regeringen har lagt mångmiljardbelopp på att sänka bensin- och dieselpriserna istället för att påskynda omställningen bort från oljeberoendet, slår han fast.
Men han säger inget om att det behövs en prishöjning på bensin och diesel för att klara klimatmålen. Något inte bara regeringens egen styrmedelsutredare, utan även miljöpartisterna själva tidigare slagit fast. Att det mest klimatrenrasiga partiet MP sänkt garden och tonat ned sitt bensinskatteförslag var något SMB nyligen valde att kritisera.
Nu betonade språkröret istället behovet av att stötta bilberoende och pressade landsbygdsboende och barnfamiljer. Han verkade också akta sig för att denna gång uttala sig alltför ultimativt om kärnkraften. Att han ogillar den står förvisso klart ändå.
För fyra år sedan vann Tidöpartierna i hög grad makten på en gemensam berättelse om hur huvudsakligen MP låg bakom en total ödeläggelse av landets elproduktion när kärnkraftverk avvecklades. Sant eller ej spelar mindre roll. Narrativet fick stort spinn och de gröna har nog dragit slutsatser av det.
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till
