Diversifierade odlingssystem bra för miljön – och produktiviteten

Diversifiering inom jordbruket gynnar både skördarna och den biologiska mångfalden. Det visar en internationell studie där man jämfört 42 000 odlingssystem.

Diversifiering kan referera till en rad åtgärder som alla har gemensamt att de syftar till att öka antalet arter på en viss yta. Man kan åstadkomma diversifiering inom jordbruket på flera sätt, till exempel genom att förlänga sin växtföljd, så blomsterremsor i utkanten av åkern eller samodla två olika grödor tillsammans, som till exempel linser och vete.

Att minska mängden jordbearbetning i form av plöjning kan också vara en viktig diversifieringsåtgärd som både ökar artrikedomen under jord samt bidrar till att bibehålla jordens bördighet.

Författarna av den nya internationella studien om diversifiering har gått igenom 5 188 tidigare forskningsprojekt som totalt behandlar så många som 42 000 odlingssystem. Resultatet visar att diversifikationsåtgärder inte leder till minskade skördar- om något tenderar den större artrikedomen göra att skördarna ökar något. 

Diversifiering är även fördelaktigt för jordbruket på andra sätt då det kan öka omfattningen av ekosystemtjänster som pollinering. Mer mångfald i odlingssystemet gör det också mindre känsligt för angrepp av skadegörare, vilket kan leda till mindre behov av besprutning. Andra positiva effekter av diversifiering inkluderar enligt studien exempelvis förbättrad vattenkvalitet.

Studien visar dock också att det i vissa fall finns en baksida till jordbruksdiversifieringen. I en del odlingssystem kunde man nämligen se att diversifieringsåtgärderna ledde till högre växthusgasutsläpp. Mer forskning behövs därför för att ta reda på vilka åtgärder som ger upphov till ökade utsläpp och under vilka omständigheter.