En fjärdedel av Sveriges arter rödlistade

Rödlistan 2025 visar att utvecklingen är lika oroande som den är tydlig. 23 procent av Sveriges bedömda arter är nu rödlistade, den högsta andelen hittills. Forskare och miljöorganisationer varnar för den fördjupade naturkrisen och kräver politiska åtgärder.

SLU Artdatabanken har rödlistat 5217 arter och bedömer 2373 av dem som hotade, baserat på analyser av över 23 000 arter. Bland dem finns flera arter många känner igen, som igelkott, pärluggla, lax, öring, sill och torsken som nu är starkt hotad.

Skogsbruk och igenväxning de stora drivkrafterna

Motorn bakom naturkrisen är enligt Artdatabankens analys tydligt det moderna skogsbruket, ett skogsbruk vi på Supermiljöbloggen granskat många gånger tidigare. Brukandet av skogen påverkar 1744 rödlistade arter negativt. Det är framför allt kalavverkning som påverkar, men även brist på död ved tillsammans med att äldre skogar försvinner.

Ett annat stort problem är att öppna marker så som ängar och hagar växer igen, något som slår hårt mot mer än 1300 arter. Klimatförändringar och exploatering bidrar också till nedgången, särskilt i fjällen där andelen hotade arter ökar mest.

Den nya rödlistan är ännu ett tydligt tecken på att vi har en kris för den biologiska mångfalden, inte bara globalt utan även i Sverige. För att bryta trenden behövs krafttag från politiskt håll inte minst kring dagens skogs- och jordbruk, som är förödande för många arter, säger Gustav Lind, generalsekreterare för WWF.

När naturen får en chans finns det hopp

WWF understryker att Sverige måste ta betydligt större ansvar för naturvården än vad som sker i dag. Organisationen vill se skärpta fridlysningsregler och säkerställa att myndigheterna verkligen följer miljölagstiftningen, eftersom dagens regelverk alltför ofta blir bristfälligt tillämpat. Samtidigt behöver Sverige satsa betydligt mer på åtgärdsprogram för hotade arter. För åtgärder ger effekt och det går att vända utvecklingen, vilket uttern och havsörnen är exempel på. De lämnar nu båda listan efter långvariga naturvårdsinsatser, en viktig påminnelse om att konkreta åtgärder fungerar.