I veckan presenterade finansminister Elisabeth Svantesson (M) statsbudgeten för nästa år. Eftersom regeringen är en så kallad expeditionsministär är det en ”neutral” budget utan stora förändringar vare sig uppåt eller nedåt. Men eftersom Tidöregeringen under fyra år systematiskt missgynnat miljön och klimatet har även 2027 års budget negativ effekt.
Om den vinnande sidan i riksdagsvalet, alltså S, V, MP och C hade lyckats lösa regeringsbildningen snabbt hade man också haft möjlighet att inleda restaureringen i en egen budget av framförallt klimatpolitiken. Där är man mest överens. När det gäller miljöpolitiken föreligger stora åsiktsskillnader framförallt gällande skogsbruket, men även här hade viktiga justeringar sannolikt kunnat göras.
Det finns möjligheter att justera budgetposterna i efterhand med en kompletteringsbudget. Men det förutsätter för det första att de rödgröna partierna förmår samla sig och bilda en regering. Och för det andra kan det vara svårare att göra större justeringar ju längre tid som går.
Tillfälliga satsningar förlängs inte
Klimat- och miljöfrågorna samlas i huvudsak i statsbudgetens så kallade utgiftsområde 20. En snabb genomläsning av kapitlet visar mycket riktigt ett huvudsakligen oförändrat läge nästa år jämfört med i år. Det finns dock skillnader – tillfälliga satsningar förlängs inte. Inte heller aviserade höjda anslag i flerårsplaneringen genomförs.
Ett negativt exempel på det förra är att anslaget för inköp och skydd av värdefull natur efter årsskiftet dras ned med över 400 miljoner kronor – från 1,18 miljarder till 776 miljoner.
(Inom parentes kan nämnas att anslaget låg kring 1,1 miljard när Tidöregeringen tillträdde och snabbt ströp detsamma. Efter mycket kritik återställdes det, vilket såldes in som en stor satsning. Nu skärs alltså en tredjedel av beloppet ned igen).
En annan negativ följd av ”neutraliteten” är att det låga beloppet för samordning, planering och stöttning av klimatanpassningsarbetet i landets kommuner kvarstår på samma otillräckliga nivå, 89 miljoner kronor. Regeringen skrotade för flera år sedan helt det specialriktade anslaget till länsstyrelserna, vilket lett till att mindre och resurssvaga kommuner blivit utan hjälp att inleda den livsviktiga planeringen för att klara påfrestningarna ett allt varmare klimat medför.
Tidöregeringen har sänkt Sveriges klimatranking
Oavsett hur glättigt klimatpolitiken presenteras muntligen av ministrarna, går det att läsa innantill i budgeten om dess beräknade utfall. Och det är ingen munter läsning för den som tycker det är viktigt att Sverige klarar både sina egna och EU:s mål för klimatet. 2045, det år då Sverige enligt tidigare beslut ska vara nere i så kallat netto-nolläge, kommer utsläppen vara elva miljoner ton högre än vad som krävs för att klara målet.
Att det är Ulf Kristerssons regering som ligger bakom den försämrade trenden framstår helt glasklart i det internationella nätverket Climate Change Performance Index´rapport. Denna visar utan misskund att Sverige tappat tio placeringar i världsrankingen, från plats fem innan regeringen tillträdde, till 15 idag. Orsaken beror på främst två faktorer – försämrad klimatpolitik och högre utsläpp. Vilket är föga förvånande – redan från dag ett hösten 2022 aviserade Tidöregeringen åtgärder som pekade just i den riktningen.
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till
