Fossillobbyister köper åsiktsspridning med kraft nog att påverka hela samhällsdebatten om klimat, energi och miljö. Om Timbro och Svenskt Näringsliv vill ha någon som helst trovärdighet i klimatfrågor måste fossilkontakterna, förvillarna och fördröjarargumenten förpassas till papperskorgen.
Med tung finansiering från moderorganisationen Svenskt Näringsliv har den borgerliga tankesmedjan Timbro i flera decennier varit avgörande för spridningen av marknadsliberala idéer i Sverige. 2017 rankades de som en av världens 100 mest inflytelserika tankesmedjor. Timbro är ett mycket lyckat projekt för Svenskt Näringsliv. Desto mindre lyckat för alla som bryr sig om klimatet, ska det visa sig.
I artikelserien Tankesmedjan som fördröjer Sveriges klimatomställning granskar SMB:s redaktion Timbros inflytande över klimatpolitiken. Tankesmedjan har de senaste åren nysatsat på området, bland annat genom utbildningen Klimatliberalerna. Målet är en grön omställning genom friare marknad, stärkt äganderätt och internationella insatser.
Gensvaret från våra läsare har varit enormt. För det är ingen vacker bild som målas upp i granskningen. Timbro har kopplingar till en mängd internationella institut och nätverk som finansieras av fossilbolag. De fossila intressenterna, däribland Shell, ExxonMobil och bröderna Koch, har lagt miljarder på att sprida desinformation i klimatdebatten. Förvillandet genomförs bland annat genom betald “forskning”, forskning som Timbro inte är sena med att hänvisa till i sina egna rapporter.
Timbro har dessutom en lång historia av medarbetare som spelar ner allvaret i klimatkrisen. Här hittar vi profiler som kallar “klimatalarmism” ett större hot än klimatförändringar, hänvisar till kända klimatförnekare och menar att klimatåtgärder som Paristavtalet är för dyrt.
Sådana uttalanden borde hejda vilken sansad publicist som helst. Men istället får flera av dessa profiler, som Lydia Wålsten och Janerik Larsson (som även är rådgivare åt en fossilkopplad PR-byrå) räkmacka in på Svenska Dagbladets ledarsida.
SvD Ledare är fullt av Timbrokopplade personer, som tillsammans med välkända förvillare som Michael Shellenberger och Björn Lomborg (som för övrigt också publicerats i Timbros tidning respektive hos Timbros förlag) sprider vetenskapsförnekelse i landets näst största dagstidning. “Fakta är läsarens sak att bedöma”, kommenterar politiske chefredaktören Tove Lifvendahl. Så kan man ju också uttrycka saken.
Som grädde på moset kompletterar Svenskt Näringsliv sin mediestrategi med dold och hetsande opinionsbildning i sociala medier samt näringslivsköpta “granskningar” av medias miljöbevakning. Verksamheten Näringslivets Medieinstitut har exempelvis skrivit en rapport om överdriven medierapportering om havsnivåhöjningar och fått 80 000 av Skogsindustrierna för att såga DN:s skogsbevakning.
Den snedvridna opinionsbildningen ger utslag i genomförd politik. SMB kan bland annat berätta hur en av Timbros styrelseledamöter samtidigt hade ett chefsjobb på den mäktiga lobbyorganisationen BusinessEurope, som på uppdrag av olje- och gasbolag försökte sinka EU:s nya skärpta klimatpolitik.
Fossillobbyisterna är skickliga. Timbro och Svensk Näringsliv har byggt ett ekosystem av påverkan, där en stor grupp personer ledigt rör sig mellan tankesmedjor, ledarredaktioner, fossilsponsrade PR-byråer och borgerliga partikanslier.
En så stor organisation som Svenskt Näringsliv rymmer givetvis en mängd olika åsikter – skalan sträcker sig från mindre branschorganisationer utan särskilt stor omvärldspåverkan till lobbygrupper som formar hela samhällsdebatten. Jag tvivlar heller inte på att det finns Timbroanslutna med gott uppsåt. Som inser vidden av klimatkrisen och arbetar engagerat med de marknadsinriktade verktyg som står dem till buds för att snabba på utfasningen av fossil energi. Tankesmedjan vill till exempel slopa subventioner till fossila bränslen, ett bra förslag.
Men trovärdigheten håller inte för fem öre. Det går inte att med ena handen prata om en grön liberal omställning, och med den andra handen sprida klimatförvillande opinionsbildning med usel transparens om bakomliggande fossila intressen. De köper åsiktsspridning med kraft nog att påverka hela samhällsdebatten om klimat, energi och miljö.
Det är ett allvarligt demokratiskt problem. Jag tror knappast att gemene medborgare ens vet vad en tankesmedja är, än mindre vilket enormt inflytande de kan ha över det politiska landskapet. Och vad säger de 60 000 medlemsföretagen om att deras avgift går till att sprida desinformation?
Om Timbro och Svenskt Näringsliv vill ha någon form av trovärdighet i klimatdebatten måste de göra upp med sin egen historia och verksamhet. Och tills fossilkontakterna, förvillarna och fördröjarargumenten förpassats till papperskorgen måste media bli mycket bättre på att granska vilka intressen som egentligen formar klimatdebatten.
Anna Ljungström, redaktör på Supermiljöbloggen
Det här är en ledartext. Åsikter som uttrycks är skribentens egna. Fler krönikor och ledare från Supermiljöbloggens skribenter hittar du på SMB Opinion.
Läs artiklarna i SMB:s granskning av landets största tankesmedja.
Första delen: Tankesmedjan som fördröjer Sveriges klimatomställning
Andra delen: Timbro, Bryssel och klimatet
Tredje delen: Svenskt Näringslivs inflytande i media – vilseleder om klimatet
En version av den här ledaren har tidigare publicerats i ETC Nyhetsmagasin.
SMB kämpar för en hållbar framtid. Sedan starten 2010 har vår ideella redaktion drivit miljödebatten framåt genom nyhetsbevakning och granskningar. Nu vill vi utveckla vårt arbete – och vi hoppas att du vill hjälpa oss.
Stötta vårt arbete genom att swisha en slant till
