COP19 SPECIAL: Ian Fiddies, Jordens Vänner: Viva la fria marknaden!

Det är helt otroligt hur fel man kan ha ibland. Här är jag på insidan av COP 19 mötet i Warszawa och upptäcker att jag i åratal har haft en helt fel bild av klimatförändringar och det som måste göras för att stoppa dem. Jag har gått och trott att det som behövs är en kraftig minskning av utsläppen. I min galenskap har jag trott på konceptet att regeringar måste ta tag i problemet, lyssna till vetenskapen, sätta realistiska mål och se till att målet uppfylls. Gud, vad dum jag känner mig.

Nu när jag förstår lösningen till den globala uppvärmningen inser jag att lösningen är självklar och enkel.  Jag har sett klimatförändringar som ett hot, ett problem – men nu har jag har lärt mig något här i Warszawa: Globala uppvärmningen är inget hot, det är en möjlighet, eller en ”opportunity” som det heter på engelska.

Bara vi ger marknaden ett chans finns det ingenting att vara orolig för. Marknaden kommer att fixa allt. Det är komiskt när jag tänker på hur arg jag har varit på politiker som jag har trott ha negligerat sitt ansvar medan dessa politiker hela tiden varit trygga i kunskapen att marknaden inte kommer att missa de enorma möjligheter som klimatförändringarna ger.

Problemet här på COP 19 är inte stora företag – affärsintresset är räddningen snarare än boven. Klimatet kommer att stabiliseras samtidigt som någon kommer att göra en vinst. Även om det är för sent att hejda självdrivande uppvärmningar kommer någon någonstans blir otrolig mycket rikare än de är idag. Vi lever i möjlighetens tid!

Nej, problemet här på COP 19 är snarare representanter från utvecklingsländer och miljöorganisationer. Hedningar som inte tror på moder marknad. Folk som vägras se klimatförändringar som den möjligheten den är och envisas med att måla upp ett hotbild. Det var bara igår jag träffade någon från Filippinerna som hade den helt galna inställningen att naturen hade en egen värde. Alltså ett värde som inte går att beräkna i dollar eller euros. Vilken galning! Och sedan började samma person snacka om värdet där hemma. Inte ett enda vettigt ord om vinst, bara att det hade varit blåsigare än vanligt.

Tur som det är, håller dessa klimatalarmister från fattiga länder och tokiga organisationer på att marginaliseras i förhandlingsprocessen här i Warszawa. Tur som det är, tar stora företag mer och mer plats. Tänk hur dum jag var att vara orolig, att inte lita på marknadens fromma krafter. Jag borde ha varit mera tacksam att några är tillräcklig vinstintresserade för att rädda oss alla. Nu kan jag vila lätt i min säng på natten, trygg i vetskapen om att kommande generationers framtid ligger säker i händerna på en godartad marknad.

Ian Fiddies
Jordens Vänner