Frida Hylander: ”Det politiska utrymmet för klimatet är skrämmande litet”

När klimatfrågan förpassas till den politiska bakgården behöver vi fortsätta att prata om den. Att visa och påminna om att klimatkrisen hänger ihop med praktiskt taget alla större politiska frågor är avgörande. Kanske måste vi som förstår detta också anpassa vår kommunikation, menar Frida Hylander i veckans krönika.

KRÖNIKA Det är lite ute med klimatet just nu. Inte bara för att det trängs undan på den politiska agendan till förmån för Trumps pågående projekt att sätta världspolitiken i gungning, utan också till följd av aktiv nedprioritering av vår egen regering.

Trots att de svenska utsläppen ökar, det blir svårare att nå klimatmålen och läget ständigt blir alltmer akut, känns klimatfrågan märkligt ute. Klimat- och miljöanslag skärs ner till höger och vänster, civilsamhälleliga organisationer går på knäna – och tyvärr leder nedskärningarna ibland till tron att behovet av klimatomställningen inte är så viktig i ljuset av allt annat som pågår. Vilket såklart inte stämmer.

Det politiska utrymmet för klimatet är skrämmande litet

Behovet av modigt klimatarbete är enormt, men det politiska utrymmet skrämmande litet. Vill man få något gjort just nu får man allt oftare beteckna det som något annat än klimatarbete, exempelvis under de för stunden mer trendiga begreppen upprustning och krisberedskap.

Från klimatpsykologisk forskning vet man att det i klimatkommunikation ofta är enklare att nå grupper som inte redan är klimatengagerade med budskap som inte har med klimatet att göra alls. Cykla för att det är bra för hälsan! Sätt upp solceller för att spara pengar! Servera gärna pannkakor i skolan – barnen älskar det! – men tala för guds skull inte om att de är vegetariska, då kommer föräldrarna att rasa på rektorn.

Ett sätt att se på målgruppsanpassning är att det är viktigare att nå fram än att ha rätt, vilket ibland innebär att faktiskt inte benämna klimatvinsterna med olika åtgärder. Om vi inte berättar att tåg är bra för klimatet kanske chansen ökar att järnvägen får mer pengar.

Kanske borde vi som harvar på med klimatfrågan börja anpassa oss mer till trender och förändrade målgrupper och inte prata om klimatet alls? Likt John Cleese i den klassiska Fawlty Towers-sketchen upprört väsa “Don’t mention the climate!” om någon råkar yppa k-ordet.

Klimatkrisen är här och nu – det måste vi påminna om

Att målgruppsanpassa är ofta klokt, liksom att ha ett pragmatiskt förhållningssätt till vilka arbetssätt och budskap som har störst potential att leda till förändring. Men man kan undra var går gränsen mellan att ha ett pragmatiskt, strategiskt förhållningssätt och att helt vika ner sig och svepas med i trenden att spela ner klimatkrisens allvar. Den faktiska klimatkrisen tar ju ingen hänsyn till politiska och mediala trender. Den är akut, vilket kräver omedelbar och kraftfull handling, alldeles oavsett vilka övriga världshändelser som pågår och vad vår egen regering verkar vilja prioritera. Det kommer alltid pågå andra kriser som känns viktigare och mer prioriterade att hantera först och som gör att det där med klimatet får vänta till sen. Men klimatkrisen är här och nu – och vi måste fortsätta påminna om det.

Ja, snarare borde vi nu ta varje tillfälle att visa hur klimatkrisen hänger ihop med demokratifrågor och politiska konflikter. Förklara på vilka sätt klimatfrågan är relevant för pågående och hotande krig och kriser, och vilken typ av beredskap vi behöver bygga upp för att på ett motståndskraftigt sätt kunna hantera dem. Och inte minst varför det just därför är så viktigt att skifta bort från fossila bränslen och över till förnyelsebara. Varför ett starkt civilsamhälle är väsentligt för att kunna genomföra en trygg och demokratiskt förankrad klimatomställning. Varför samhällsväven behöver hållas ihop extra mycket när världen skakar. 

Vi får kanske stå ut med att vara lite ute, för vi måste faktiskt fortsätta prata om klimatet.