Fredrik Holm: Det vi länge kunnat ana händer nu

Redan för 20 år sedan kunde vi se vartåt det barkade. Föreställa oss hur Europas jordbruksmark skulle förbrännas till öken. Nu är det på väg att bli verklighet. Gästkrönikör Fredrik Holm vill ju inte vara en besserwisser, men…

GÄSTKRÖNIKA Det finns väl ingen tristare kommentar än ”vad var det jag sa”? Den som fäller den blir till en präktig och dryg typ. En besserwisser. Omgivningen får känna sig småkorkad som inte såg då vad som skulle hända nu. Och bli lite irriterad på besserwissern.

Men när värmeböljor och bränder härjar i södra Europa drar jag mig till minnes en rapport som publicerades för sådär 20 år sedan. Det var just i den tid då klimatfrågorna plötsligt fick fäste och kom att dominera bland alla frågor om hur mänskligheten missköter sitt gruskorn i universum. Det gick fort: I valrörelsen 2006 sade Fredrik Reinfeldt något om att klimatet var en icke-fråga. Två månader senare var det omöjligt för honom att vifta bort den.

Rapporten har jag tappat bort, likaså namnet på det institut som släppte den. Men dess huvuddrag bet sig fast. Den presenterade en prognos för tilltagande vattenstress och vattenbrist i Medelhavsområdet, med slutsatsen att en svår vattenkris skulle drabba området på 30–40 års sikt. En av många tänkbara konsekvenser av fortsatta klimatpåverkande utsläpp.

Vi kunde dra våra egna slutsater redan då

Av denna förutspådda vattenkris kunde man dra egna slutsatser. Jag såg framför mig hur det redan då torra landskapet skulle förbrännas till öken, ungefär som skett i Sahara där man hittar fossila trädstammar och andra spår av frodig växtlighet under sanden. Hur torka skulle drabba såväl jordbruket som turismen som ju är två av regionens viktigaste näringar.

Jag funderade på vilka geopolitiska konsekvenser det skulle få när uppemot 200 miljoner invånare måste flytta på sig, inte för att de vill utan för att de måste. Hur de skulle dra sig mot våra breddgrader och vilka politiska spänningar det skulle kunna föra med sig. Ändå fanns det inte utrymme i min fantasi för aspekter som att kraftverk måste stänga och flodtransporter upphöra till följd av uttorkade floder.

Jag testade mina högst privata slutsatser på min omgivning. Reaktionerna var blandade. De akademiskt skolade sa att ”det är kanske möjligt, men har du någon evidens?” och det hade jag ju inte. Andra log lite osäkert och sa att ”äsch, det där kan man ju inte veta”. Och det kan man ju inte. Ytterligare några blev förbannade över vad de ansåg vara skrämselpropaganda. Och så kunde det ju verka.

Nu får vi känna på följderna

Men tjugo år senare, det vill säga nu, är södra Europas landskap torrt som fnöske. Denna sommar har vi alla kunnat notera hur man fått kämpa med återkommande värmeböljor och med storbränder. Inget talar för att det blir bättre nästa år. Eller nästnästa. Redan halvvägs in i den gamla prognosen får vi känna av vad den försökte påtala.

En och annan duckar bakom iakttagelser om förändrad markanvändning som gör skogen mer eldfängd. Andra menar att bränderna är anlagda. Och jodå, i vår tid finns det utrymme även för konspirationsteorier om hur elitens klimataktivister springer runt som pyromaner för att skrämma folket till underkastelse. Oavsett såväl seriösa invändningar som rent knas kvarstår faktum: Den tilltagande hettan gör bränderna vanligare, större och värre.

Mina antaganden för tjugo år sedan var lösa och långt ifrån välgrundade. Slutsatserna kan fortfarande vara tagna ur luften. Men till alla som nu är överraskas och yrvaket förfäras över värmen och bränderna får jag ändå god lust att säga som den värsta besserwisser: Vad var det jag sa?

**
Fredrik Holm har följt och deltagit i miljödebatten sen 1980-talet, med fokus på konsument- och trafikpolitik. Det har med åren landat i böcker som Handla Miljövänligt och Vänd pyramiden! men också skolböcker som Spektrum Biologi och Spira Biologi.