Frida Hylander: “Vi kan agera som om världen redan hade förändrats”

Vad gör vi nu, när valrörelsen är över och rösterna räknade, men partierna fortsätter käbbla? Vi kan faktiskt sluta vänta och agera som om världen redan vore en annan, bättre. Det kallas prefigurativ handling och kan visa en väg ut ur hopplösheten, skriver psykologen Frida Hylander.

KRÖNIKA Det finns tusen saker man blir galen på, men inte kan kontrollera. Regeringsbildningen till exempel. Medan dagarna tickar på så bara går och går den utan att komma till dörren. Det är minst sagt frustrerande, för att inte säga oroande. Kommer de komma i mål? Vad kommer att hända? Politik är viktigt. I klimatfrågan är den helt avgörande, det har om inte annat de senaste fyra åren visat. I bästa fall kan politik kratta manegen för ett tryggare, rättvisare, hållbarare samhälle. Men många gånger fastnar krattan i långsamma förhandlingar och käbbel. 

Så vad gör man i vakuumet där ens röst redan är lagd, men regeringen ännu inte kommit till stånd? Där ens oro och frustration växer utan att riktigt ha någonstans att ta vägen. 

Ett sätt att bryta Moment 22

Man försöker hitta sätt att fortsätta göra det man tror blir bra för världen. Det finns en växande mängd exempel på initiativ, rörelser och grupperingar som ägnar sig åt så kallad prefigurativ handling. Det är en slags föregripande handling, där själva grunden handlar om att agera som om världen redan hade förändrats. Att helt enkelt börja göra det man vill se hända. Notera käbblet som pågår, men inte låta det styra ens agerande i vardagen. I bästa fall kan det hjälpa en att haka sig loss från vad som för många upplevs som ett Moment 22: där man vill förändra systemet, men inte kan eftersom man är fast i det. 

Att ha svårt att förändra något man är fast i är såklart ett reellt problem. Det är bland annat därför vi behöver politik. Men det där Moment 22 kan också riskera att bli en självuppfyllande profetia som i värsta fall används som ursäkt för att inte göra något. Där idén om att det är omöjligt att ändra något innan detta något får fäste. 

Föregripande handling som motstånd

Den föregripande handlingen kan fungera som en motkraft till det. Den tar utgångspunkt i att vi har möjlighet att i vår lokala omgivning praktisera och organisera oss utifrån den vision vi har för en önskvärd framtid. Det här har blivit vanligt i bland annat gräsrotsrörelser, kollektiva initiativ, gemensamhetsodlingar, proteströrelser och uppbyggandet av ekobyar. När vi gör saker så ändras vår upplevelse av världen; hur vi ser, tänker på och känner inför den. Men också hur vi ser på och känner inför oss själva och våra egna möjligheter att agera, skapa förändring och ta oss an nya utmaningar.

När forskare undersökt prefigurativa initiativ har de sett att det ofta påverkar de som deltar i initiativen på ett positivt sätt. Bland annat ger det ökad känsla av samhörighet och så kallad empowerment, och en ökad känsla av att det man gör faktiskt gör skillnad. Genom att agera som om världen har förändrats kan människor stärka sin känsla av värdighet och beslutsamhet. Det ger också en känsla av makt och möjlighet. 

Vi kan välja att inte spela med

Det behöver inte heller handla om att starta stora, avancerade projekt och rörelser, utan kan också inspirera oss till att varje dag i det lilla agera på det sätt vi önskar att världen såg ut. Vi kan välja att göra motstånd mot det vi tycker är fel i världen, helt enkelt genom att inte spela med i det vi tycker är fel, utan göra något annat. Visa vänlighet och generositet mot varandra. Uppmuntra de som kämpar med olika saker. Välja att sakta ner tempot. Samla ihop människor vi gillar och hjälpas åt med något som är svårt. Stänga ner nyhetsflödet en stund och se varandra i ögonen. 

Förstå mig rätt här: Politik är avgörande. Den kan rädda liv, på samma sätt som den krasst nog även kan döda. Men när valrörelsen är över, rösterna räknade och mandaten fördelade, men partierna fortsätter käbbla så kan vi faktiskt inte göra mer än att sluta vänta på dem och fortsätta agera själva. Jag är ganska säker på att det också kommer att få oss att må bättre.

Frida Hylander är klimatpsykolog och medverkar regelbundet som skribent hos Supermiljöbloggen