Det sexleksaksförsäljarna inte vill att du ska fråga

I de få undersökningar som gjorts har det visats att sexleksaker kan innehålla över 70 procent hormonstörande ftalater, samma ftalater som visats kunna påverka fosters könsutveckling. Det här är ingen liten fråga – hälften av befolkningen äger en sexleksak och industrin är så pass stor att de omsatte en halv miljard i Sverige 2010.

Under den senaste veckan har jag grottat ner mig i sexleksaksindustrin. Den hittills väldigt outforskade marknaden har fritt spelrum att stoppa vilka ämnen som helst i sina produkter, som människor sedan använder i kontakt med kroppens känsligaste ställen. På skämt frågade jag en expert om en dildo i princip skulle kunna vara radioaktiv. Hen svarade ja, som ett symboliskt svar på hur lite kontroll det finns.

Det började med att jag modererade en debatt som handlade om miljövänligt sex. I panelen satt en sexleksakstillverkare som förklarade att majoriteten av sexleksakerna gjordes i Kina – utan något miljötänk och med material gjorda av hormonstörande kemikalier. Jag kunde inte tro honom först, men efter en granskning för tidningen Extrakt fick jag veta att han hade rätt. 

Läs artikeln på Extrakt här >>

Men det finns en öppning för konsumenter – butikerna har en informationsplikt enligt EU:s kemikalielagstiftning. Det betyder att butiken måste svara på om en vara innehåller något från EU:s lista över särskilt farliga ämnen, om konsumenten frågar. Där ingår bland annat tretton olika ftalater. Jag skrev ut papper från Naturskyddsföreningens kampanj ”Rätt att få veta” och gick till två olika butiker – med två helt olika bemötanden.

I en butik pekade personalen mig direkt till vad de trodde kunde vara en osäker vara, och förklarade att de alltid uppmanade kunderna att vara uppmärksam på om strukturen förändrades, och sa uppmuntrade kunden att använda kondom om de använde den dildon. I huvudsak hade den butiken produkter gjorda av silikon, som är mycket säkrare för kroppen och som bland annat RFSU använder. Den andra butiken hade däremot en lite giftigare attityd.

Där blev jag hårt ifrågasatt om i princip allt. Vem jag var, ”vem som hade skickat mig”, hur gammal jag var. Jag fick höra att man inte kunde bete sig så, att jag tog upp chefens tid i onödan, att man inte bara kan välja ut varorna själv (som jag hade gjort) eller komma utan att ringa innan. De tyckte att jag skulle presentera mig när jag hade kommit in i butiken (lite anmärkningsvärt krav från en sexbutik, visst?). Personalen ifrågasatte många gånger om de verkligen måste svara på mina frågor.

Dagen efter fick jag ett hetsigt samtal av butikschefen som förklarade att hen hade ringt Naturskyddsföreningen för att ta reda på vem jag var. Butikschefen hälsade bryskt att jag uppenbarligen inte hade något i deras affär att göra, och att jag var ”en töntig liten människa”. Min ålder togs igen upp otaliga gånger, och tippade att jag var runt 20 eftersom jag ”inte vet hur man beter sig”. Slutsatsen var att hen inte ville ge uppgifter till ”en sådan som jag”.

Butikschefen hade rätt på en punkt. Jag hade känt mig rätt töntig där i butiken. Omgiven av dildos, piskor och analpluggar, men nervös över ilskan på en fråga som borde vara mycket lättare att svara på.

Vi som konsumenter har rätt att använda EU:s regelsystem för att kolla läget, och det är viktigt – inte minst i det här läget. Ingenting undersöks, frågan diskuteras inte, och fabrikerna i Kina kan fortsätta pumpa ut hormonstörande vuxenleksaker som vi glatt använder i kontakt med våra mest intima kroppsdelar.

Få koll på läget med Supermiljöbloggens giftenkät!

Vi på SMB har satt ihop ett papper som vi ska skicka till butiker. Funderar du på att köpa något eller vill du hjälpa till att pressa butiker och inköpare att ta in renare varor?

Hjälp till – skriv ut pappret och gå till en butik, eller bara maila dem.

Vidarebefordra sedan svaret till oss på tips@supermiljobloggen.se så försöker vi sammanställa hur läget ser ut.

Ladda ner PDF här >>

Ladda ner DOC här >>