Jens Holm (V): Sverige borde ge klimatförhalarna en reprimand

Mycket händer i Lima just nu och Supermiljöbloggen har fått en kort intervju med Jens Holm (V) om regeringskrisen, sidoarrangemang och såklart, klimatförhandlingarna i Lima under COP20.  
Förra veckan landade världens politiker i Lima för att klimatförhandla, men du kom hit igår. Vad gör du i Lima?
– Jag är på klimattoppmötet som observatör. Jag försöker hålla koll på svenska regeringen och trycka på så mycket det går. Jag deltar också på flera av de sidoarrangemang som arrangeras, inte minst det alternativa toppmötet och den stora klimatdemon som ägde rum igår.
Förutom de officiella förhandlingarna finns en massa sidoarrangemang som arrangeras av företag och organisationer, vilken roll spelar side eventsen?
– Väl genomförda kan det vara ett väldigt bra sätt att få upp en fråga på dagordningen. På ett klimattoppmöte finns ju hela världens elit av klimatpolitiker, forskare och påtryckare. Så, det kan vara helt rätt tillfälle att få upp nya klimatfrågor på dagordningen. Det här året har det exempelvis varit en del om klimat-genus, klimat-rättvisa och klimatflyktingar. Intressanta teman…
Vad tror du om förhandlingarna, blir det ett bindande avtal som kan nå tvågradersmålet?
– Det blir definitivt inte ett bindande avtal vid det här mötet. Det kanske hade varit att hoppas på för mycket. Men vi får åtminstone hoppas på att förhandlingarna kommer så långt framåt så att Parismötet nästa år kan enas om ett avtal som är bindande och omfattar världens länder.
I dagsläget ser det dock mer ut som att Parisavtalet inte kommer landa i ett avtal med bindande åtaganden, utan att det kommer att baseras på frivilliga målsättningar. Det är mycket oroväckande och det är en av de stora frågorna här i Lima.

Mattias Goldmann har rapporterat om hur den svenska regeringskrisen påverkat i Lima, har du märkt av något?
– Jo, klimatminister Åsa Romson har kommit till toppmötet med ett helt annat mandat från riksdagen. När vi tidigare hade förslag om en budget med nya och additionella klimatpengar och förslag på de mest omfattande klimatinvesteringarna i Sverige på mycket länge i Sverige så är det tyvärr inte så längre. Det är sorgligt, minst sagt.
Men en minister kan förstås göra mycket ändå. Därför är det viktigt att Sverige tydligt profilerar sig som ett industriland som vill samarbeta aktivt med utvecklingsländerna. Där finns det en del kvar att göra, tycker jag.
Med regeringskrisen blir den svenska positionen mindre tydlig, hade det varit bra om regeringen gjort en bred överenskommelse med oppositionen? 
– Ja, det hade varit intressant att åtminstone försöka. Men nu har det varit så kaotiskt och lite tid så jag har förståelse för att det är svårt.
Du skrev i ETC (8/12) att Åsa Romson borde höja klimatambitionerna, vad är det konkret du saknar i regeringens klimatpolitik?
– Sverige borde ha höjt våra inhemska klimatåtaganden, vi skulle ha anslagit mer till klimatfinansiering och vi borde driva att utvecklingsländerna ska få den senaste miljötekniken utan att tvingas betala dyra licenser på grund av stelbenta patentbestämmelser.
Sveriges position är till viss del låst av EU, men hur önskar du att den svenska regeringens agerade i Lima? 
– Igår gick jag med i den stora klimatdemonstrationen i Lima tillsammans med tiotusentals andra. Jag uppmanar Åsa Romson och alla andra företrädare för de rika länderna att lyssna på vad som sägs utanför det stängda COP20. Folk vill ha ha resultat nu. De vill ha rättvisa och klimatansvar.
Jag skulle vilja se Åsa Romson på en presskonferens tillsammans med företrädare från till exempel Tuvalu, Bolivia, Indien och Bangladesh där man säger att ”nu bygger vi en ny allians mellan Nord och Syd och vi ska göra allt vi kan får att få ett rättvist klimatavtal”.
Jag skulle också vilja se en vänlig men bestämd reprimand från svenskt håll till USA, Saudiarabien och alla andra som förhalar förhandlingarna. Det skulle garanterat ta skruv.