Kraftig ökning av CO2-lagring krävs för att klara 2-gradersmålet

Avskiljning och lagring av koldioxid, så kallad CCS, är trots skepsis på många håll en viktig komponent för att uppnå Parisavtalet. Nu visar en ny studie att det krävs en mycket snabb expansion av tekniken om tvågradersmålet ska vara i närheten av att nås år 2100.

Studien, som genomförts bland annat vid Chalmers i Göteborg har granskat de pilotprojekt som hittills satts igång runtom i världen. Och visar att dessa i hög grad misslyckats så här långt.

90 procent av de projekt som drogs igång för cirka 15 år sedan, när intresset för CCS-tekniken var stort, blev det aldrig något med. Om trenden blir likadan under detta decennium kommer kapaciteten bara att vara fördubblad år 2030, visar forskarnas beräkningar. Istället krävs en mångdubbling av kapaciteten under de allra närmsta åren.

Måste växa lika snabbt som utbyggnaden av vindkraft

Om CCS-tekniken växer lika snabbt som vindkraften gjorde vid sekelskiftet, och fortsätter att expandera, finns däremot en chans att klara Parisavtalets stipulerade mål om maximalt två graders temperaturhöjning år 2100 jämfört med förindustriell tid, enligt studien.

Det är den goda nyheten, men det blir med en hårsmån. Den dåliga nyheten är att 1,5-gradersmålet sannolikt fortfarande skulle vara utom räckhåll, säger Jessica Jewell, docent vid Chalmers rymd-, geo- och miljövetenskapliga institution i ett pressmeddelande.

Kritiken mot CCS-tekniken, inte minst från klimat- och miljörörelsen, handlar i hög grad om att man fruktar att CCS blir en förevändning och möjlighet för fossilindustrin och dess förespråkare att tuta på som vanligt.

FN:s klimatpanel IPCC har i sina scenarier utgått från att CCS används i stor skala. Men inte istället för att fasa ut kol och olja, det krävs både och. Dels måste stora volymer av koldioxid i atmosfären återföras till jorden, vilket enligt modellen görs med avskiljning och lagring av koldioxid från biomassa som förbränns (detta förutsätter att den förbrända biomassan ersätts av växande dito).

Dels betonas att det blir svårt att ersätta precis all användning av kol och olja för vissa industriprocesser med stora utsläpp, exempelvis cementtillverkning, samt långdistansflyg. Då måste dessa utsläpp åtminstone kompenseras.

”Omöjligt lagra en biljon ton CO2 till år 2100”

Enligt vissa av IPCC:s scenarier räknas med en underjordisk lagring fram till år 2100 av närmast ofattbara 1 000 miljarder ton koldioxid. Men den siffran kan inte uppnås, enligt den nya studien. Därför måste annat till också.

En snabb utbyggnad av CCS kräver starka stödsystem som kan göra CCS-projekt ekonomiskt lönsamma. Samtidigt visar våra resultat att eftersom vi bara kan räkna med att CCS kommer att leverera 600 miljarder ton avskild och lagrad CO2 under 2000-talet, måste expansionen av andra koldioxidsnåla tekniker, som sol- och vindkraft bli ännu snabbare, säger medförfattaren Aleh Cherp, professor vid Central European University i Österrike.

Forskarna betonar att det måste till ett kraftfullt politiskt stöd för att få fart på CCS-utbyggnaden. Och på just den här punkten ser de faktiskt ut att bli bönhörda av den svenska regeringen. I höstbudgeten som presenterades nyligen, avsätts ett ansenligt stöd till CCS från och med 2026 på 1,7 miljarder kronor, berättade SMB.

Redan i slutet av detta år ska systemet med så kallad omvänd auktionering för att påbörja avskiljning och lagring introduceras, enligt regeringens löfte.

Det bör påpekas att regeringens stöttning av CCS-tekniken devalveras genom andra delar av politiken: omfattande skattesänkningar av bensin och diesel, försämring av elbilsstöd och främjande av bilpendling istället för kollektivresor till jobben kommer med stor sannolikhet leda till att både EU:s och Sveriges klimatmål för 2030 missas.

Studien har publicerats i Nature Climate Change och kan läsas i sin helhet här.