Planetära gränser överskrids – medan fossilplanerna trappas upp

En ny rapport från ledande klimatforskare visar att sju av nio planetära gränser nu har överskridits. Samtidigt planerar världens största fossilproducenter att öka sin produktion kraftigt – i direkt strid med vad vetenskapen kräver.

Under veckan släpptes två rapporter som tillsammans ger en allvarlig men tydlig bild av vår tids största motsättning.

Den ena, Planetary Health Check 2025, visar att sju av jordens nio så kallade planetära gränser nu har överskridits. Dessa gränser definierar de miljömässiga ramar som krävs för att jorden ska förbli stabil och beboelig – till exempel klimat, biosfär, sötvatten och kemikalier. För första gången klassas även havsförsurningen som utanför planetens stabila zon. Rapporten, framtagen av Planetary Boundaries Science Lab vid Potsdaminstitutet för klimatforskning (PIK), beskriver ett globalt system i obalans.

Mer än tre fjärdedelar av planetens stödsystem befinner sig inte längre i det säkra utrymmet, säger Johan Rockström, en av rapportens huvudförfattare.

Mänskligheten pressar planeten bortom gränsen för ett säkert handlingsutrymme och ökar risken för att destabilisera hela systemet.

Den andra rapporten, The Production Gap Report 2025, publicerad av bland andra Stockholm Environment Institute (SEI), visar samtidigt att världens regeringar, särskilt de största fossilproducenterna, – planerar att producera cirka 4,6 gånger mer fossila bränslen till år 2050 än vad som är förenligt med Parisavtalets 1,5-gradersgräns.

Två rapporter – två motsatta riktningar

Sammantaget pekar de två rapporterna i helt olika riktningar. Planetary Health Check understryker att en fortsatt fossil era äventyrar hela planetens livssystem, samtidigt som The Production Gap Report visar att regeringar planerar för just det.

Mer specifikt visar den senare rapporten att gapet mellan den planerade fossilproduktionen och vad som krävs för att hålla den globala uppvärmningen inom Parisavtalets ramar är ofantligt stort, och att utvecklingen rör sig i fel riktning. Särskilt kol sticker ut: enligt rapporten är den planerade kolproduktionen år 2030 hela 500 procent högre än vad som är förenligt med klimatgränsen. För gas är motsvarande siffra 92 procent, och för olja 31 procent. Sedan föregående rapport har flera länder dessutom ökat sina produktionsplaner ytterligare, vilket visar att världens kurs inte bara är felriktad utan accelererande.

Samtidigt finns några ljuspunkter. Länder som Colombia, Tyskland och Brasilien har antagit strategier för en mer ambitiös energiomställning, och Kina har redan nått sina mål för sol- och vindkraft sex år i förväg – trots fortsatt hög elförbrukning. Men i stort sett alla andra stora fossilproducenter, – däribland USA, Ryssland, Saudiarabien och Indien, – fortsätter att expandera sin produktion, ofta i direkt konflikt med sina egna klimatmål.

Forskarna bakom Planetary Health Check 2025 varnar särskilt för havets snabbt försämrade tillstånd med ökad försurning, syrebrist och fler marina värmeböljor. Det här är första gången som havsförsurningen klassas som en överskriden planetär gräns. Rapporten pekar på att flera av havets viktiga funktioner, som kolinlagring och temperaturreglering, nu försvagas på global nivå. Försurningen påverkar känsliga organismer som plankton och snäckor, vilket riskerar att rubba hela näringskedjan.

Oceanografen Sylvia Earle beskriver detta som ett rött varningsljus på planetens instrumentpanel. Hon påminner om att havet länge fungerat som jordens stabilisator – genom att producera syre, dämpa klimatvariationer och binda koldioxid – men att denna kapacitet nu snabbt urholkas. Även Levke Caesar, en av forskarna bakom rapporten, betonar att detta inte är en isolerad havsfråga. Det handlar om systempåverkan som sträcker sig från ekosystemens resiliens till mänsklig hälsa, matförsörjning och klimatets långsiktiga stabilitet.

Tillsammans visar rapporterna hur gapet mellan vetenskaplig insikt och politisk handling inta bara växer, utan snabbt förvandlas till ett aktivt sabotage mot planetens livsuppehållande system.

Ett vägval och ett ansvar

Trots den dystra bilden lyfter forskarna också exempel på framgång. Tack vare internationella avtal som Montrealprotokollet har ozonlagret återhämtat sig, och utsläpp av vissa aerosoler minskat. Det visar att politisk vilja och samarbete kan göra skillnad. Även urfolks samhällen runt om i världen pekas ut som viktiga förebilder: deras sätt att leva inom naturens gränser speglar vad den vetenskapliga förståelsen nu bekräftar. Enligt Johan Rockström är fönstret för att vända utvecklingen fortfarande öppet.

Även om diagnosen är akut är fönstret för återhämtning fortfarande öppet. Misslyckande är inte oundvikligt – det är ett val. Ett val som vi både kan och måste undvika, säger Johan Rockström.