Sänkta anslag och spretande ansvar hotar den svenska klimatanpassningen

Sveriges satsningar på att anpassa samhället till ett varmare klimat är otillräckliga och går för långsamt. Det saknas tydlig samordning och bindande krav för att få fart på arbetet – och trots mycket stora behov har Tidöregeringen sänkt många anslag. Det visar en rapport från Nationella expertrådet för klimatanpassning, NKSA, som presenterats på en SMHI-konferens i veckan.

Oavsett hur det går med den globala uppgiften att snabbt minska världens klimatutsläpp, kan inget lands regering bortse från behovet att snabbt anpassa samhället för att minska uppvärmningens skadliga effekter.

Farliga värmeböljor, torka, översvämningar, vattenbrist, skred, ökad risk för infektioner, sviktande livsmedelsproduktion… Så lyder bara några exempel i den långa listan på följder av uppvärmningen – varav somligt börjar bli ordentligt kännbart redan idag.

Ingen nationell samordning av arbetet

Många länder har det värre. Men även de svenska makthavarna måste steppa upp och bli mer aktiva – både när det gäller utsläppsminskning och klimatanpassning. Rapporten från expertrådet innehåller en analys av läget och utgör en del av den huvudrapport som lämnas till regeringen senare i höst.

Beträffande organisationen av anpassningsarbetet konstateras att det spretar mycket. Sverige saknar ett samlat nationellt system för att följa upp och utvärdera hur processen rullar på. Ingen myndighet har heller ansvaret att samla ihop information och erfarenheter från klimatrelaterade händelser, som till exempel skador på vägar och järnvägar vid skyfall.

Myndigheter med anpassningsansvar, till vilka även kommunerna hör, har också för få tydliga och konkreta krav på sig för att arbetet ska ta fart.

Allt planeringsarbete och alla konkreta åtgärder som behöver göras kostar förstås pengar. Och här pekar rapporten på svåra brister. Regeringen har i flera fall krympt anslagen, eller låtit dem vara oförändrade, trots tillkommande nya arbetsuppgifter.

Det väckte stor förvåning och kritik när regeringen Kristersson oväntat och utan förklaring drog in 50 miljoner kronor av länsstyrelsernas pengar för att samordna den nationella planeringen och stötta kommunerna. Detta skedde 2024 och ingen förändring är i sikte. I rapporten sägs nu att bantingen fått ”betydande konsekvenser”. Särskilt mindre och ekonomiskt svagare kommuner har fått det svårare att planera.

Klimatriskerna ökar snabbare än insatserna mot dem

Men det är alltså fler kostnadsposter i statens budget som minskat istället för att stärkas. Anslag för att skydda känslig natur, bidrag till skydd av vägar, järnvägar, tunnlar och liknande har bantats eller inte höjts alls, trots de stora behoven.

Från rådets styrelse hörs en inlindad men ändå tydlig kritik mot hur regeringen har hanterat frågan:

Trots att vi ser en viss förflyttning framåt så behöver Sveriges klimatanpassning växla upp. De klimatrelaterade riskerna ökar snabbare än genomförandet av åtgärder. Det betyder att åtgärdsarbetet behöver intensifieras. Samtidigt finns möjligheter att stärka klimatanpassningen genom att frågan prioriteras högre inom fler samhällsområden, säger Sofie Storbjörk, vice ordförande för Nationella expertrådet för klimatanpassning, i ett pressmeddelande.

Rådet ger slutligen regeringen tipset att titta på vårt östra grannland. Finlands modell för klimatanpassningen är ”systemövergripande och departementsöverskridande – precis det helhetsperspektiv som Sverige i dag saknar”, heter det.