Européerna söker allt mer svalka i norr – det driver på klimatkrisen

Coolcation – turistresor till svalka istället för värme – har alla förutsättningar att driva på klimatkrisen. Antalet européer som kan välja coolcation är ju mångdubbelt fler än svenskar som jagar sol och värme. Mycket resande lär gå med flyg, skriver SMB:s krönikör Mattias Goldmann som just besöker ett inte alls särskilt svalt Färöäarna.

KRÖNIKA De som semestrat kring Medelhavet ångrar sig nog. Det var för hett, för många skogsbränder, för akut brist på dricksvatten, för många lokalboende som tydligt visar att massturism inte ses med lika blida ögon längre. Många som tågluffade söderut stannade längs vägen eller bytte rutt för att få det svalare – de som fossilflög fick inte bara ett snabbt kvitto på vad de bidrar till utan också stå sitt kast eftersom flyget inte låter dig kliva av där du vill.

Många svenskar har hemestrat – både för att njuta av den svenska sommaren, som väl strängt taget är bästa argumentet för att alls bo här och för att slippa hettan söderut. Kanske en och annan också hade en klimattanke med att minska resandet – fast tar man tåget söderut och agerar genomtänkt behöver påverkan knappt bli större än av att ta bilen ut till landet eller färjan ut i skärgården. 

Silvergruvans svalka lockar allt fler utlänningar

De som stannat hemma har fått uppleva rekord i utländska besökare. Jag besöker Sala Silvergruva med en grupp polacker, fransmän och kineser och gruvans statistik visar nästan dubbla antalet utländska besökare första halvan av året jämfört med samma tid i fjol medan antalet svenskar är oförändrat. Dessutom räknar gruvan med en rusch mot slutet av sommaren, då ledigheterna tar fart i södra Europa. 

Visst, Sala har precis öppnat nya spännande delar av gruvan och guidningen imponerar, men de jag pratar med säger alla samma sak; De vill bort ifrån hettan hemmavid. Det gäller rentav skåningen som åkte norrut; först åkte han på stadsfestival i Västerås men det var varmt där med, så då fann han gruvan där det bara är tre grader varmt, året runt. Både han och polacken i shorts och flip-flops njuter av kylan, ser ut att vilja samla den i märg och ben ungefär som vi svenskar tidigare lapat sol.

Så klart önskar jag att alla ska få besöka Sala silvergruva och förstås unnar jag alla att få svalka sig. Men detta nya coolcation-fenomen behöver problematiseras, ur hålllbarhetsperspektiv. 

Coolcation spär på klimatkrisen

Coolcation är  bekymmersamt ur miljöperspektiv. Det sista känsliga fjäll, lättstörda renar och redan övergödda sjöar behöver är en turistinvasion. Men det argumentet, som ibland hörs från stugvärdar och NIMBY-aktörer, känns lite unket för mig – vad ger just oss som bor här större rätt att njuta av naturen här än de som väljer att komma hit?

Mer entydigt bekymmersamt och viktigt att analysera är vad coolcation gör för klimatet, och det är inte upplyftande. Grundproblemet är att det helt enkelt finns mångdubbelt fler människor i södra Europa som kan vilja semestra svalt i norr, än vise versa. 

De flesta fossilflyger, kommer med bil, husbil eller husvagn och bara väldigt få med tåg eller segelbåt. När man väl är framme så riskerar också önskan om kyla att leda till ökad energiåtgång jämfört med strandliv vid Medelhavet som ju har minimal klimatpåverkan när man väl är framme. Vintertid är kalkylen ännu tydligare; de som har nära till Alpernas eller Pyreneernas skidåkning är långt fler än de som har nära till Åre eller Sälen – vänder skidresandet så att de flesta kommer hit, spricker klimatkalkylen. Däremot behöver vi i norr inte ta ansvaret för merparten av utsläppen, eftersom de sker utanför våra territoriella gränser.

Resorna till svalkan blir allt längre

Dessa rader skrivs från Färöarna. Färjan hit var full av coolcation-semestrare, från Spanien, Frankrike, Portugal. Med en mun svarade de samma sak på frågan om valet av destination; har du inte sett nyheterna om hur fruktansvärt varmt det är hos oss? Jag messar med min dotter som är i Norrbottens inland, där det är så varmt att katten flämtar i skuggan och ingen orkar göra något.

Detta illustrerar hur klimatförändringarna i sig spär på de negativa klimatefffekterna av coolcation. För medan man numer och framgent inte alls måste resa långt söderut för att finna värmen, måste man resa längre och längre norrut för att finna svalka – man kan trots allt bara stanna nere i silvergruvan så länge. Och ska man långt norrut, ja då leder inte rälsen ända fram. Många tycker uppenbarligen att man måste ha bilen med sig på färjan och då har man plötsligt närmare två ton packning med sig istället för våra knappt 20 kilo – och då blir klimatpåverkan långt värre än för flyget eftersom flyget inte godtar att man kommer med två tons bagage (det går utmärkt att hyra elbil på Färöarna!, alla mål nås på en laddning och fem dagars hyra är billigare än att ta bilen på båten). 

Även här på Färöarna slås värmerekorden på löpande band; vi och alla andra tänkte snegla efter tjocka ulltröjor men byter till shorts istället. Se där en sinnebild av vart coolcation leder om vi inte hejdar klimatkrisen; längre och längre norrut tills det inte finns något kvar att resa till.