Filip Johnsson: ”Årets valdebatt har slagit något slags rekord i valfläsk”

Det krävs en tydlig berättelse om Sverige i den gröna omställningen för att skapa acceptans för en fortsatt skärpning av klimatpolitiken. En berättelse som innefattar ekonomi, säkerhet och konkurrenskraft. Det skriver SMB:s helgkrönikör Filip Johnsson, som längtar efter politiska diskussioner om de långsiktiga vägvalen istället för kortsiktigt valfläskande.

KRÖNIKA Jag skriver detta på valdagen. Jag är långt ifrån den förste att konstatera att valdebatten har präglats av valfläsk. Även om det också i tidigare val riktats kritik mot partierna för att de bara pratat plånboksfrågor så tycker jag det har slagits något slags rekord i detta i årets valdebatt. Upp till 5 000 kronor mer per månad för en arbetande tvåbarnsfamilj (M), mer pengar i plånboken för folk med vanliga inkomster (S), lägre drivmedelsskatter (SD), skattesänkningar för låg- och medelinkomsttagare (C), lägre skatt för pensionärer (KD), sänkt skatt på arbete (L), höjt barnbidrag (V) och sänkta energikostnader för hushållen (MP).

Mycket av debatten har alltså handlat om ekonomisk kompensation till hårt arbetande människor, särskilt barnfamiljer. Politikerna bjuder över varandra i en reaktiv politik där allt fler problem ska mötas med ekonomiska lättnader. Prishöjningar som historiskt sett är relativt måttliga beskrivs som kriser som kräver omedelbar kompensation.

Populismen hindrar debatten om långsiktiga val

Men hur rustat blir samhället när den verkliga krisen kommer?

Var finns idéerna om hur Sverige ska utvecklas på längre sikt? Var finns visionen om var vi vill vara om 25 år? 

När det gäller energi, transporter, industri och klimat är det svårt att förstå varför debatten så sällan utgår från Sveriges unika möjligheter. Vi har mycket goda förutsättningar för förnybar energiförsörjning och ett elsystem som redan i det närmaste är fossilfritt genom vattenkraft, kärnkraft och vindkraft. Det borde, som det heter, vara smashläge för både transportsektorn och industrin att bli ledande i elektrifieringen bort från fossilberoendet.

I stället tycks den tilltagande populismen göra det allt svårare att diskutera de långsiktiga vägvalen. Kortsiktiga och enkla svar på komplexa problem dominerar. Förmågan att formulera ett strategiskt ramverk för Sveriges framtid framstår som begränsad.

Samtidigt fördjupas de geopolitiska spänningarna, säkerhetsläget försämras och internationella konflikter intensifieras. I detta läge tappar den gröna omställningen tempo. Både i Sverige och i övriga Europa har flera stora projekt för fossilfri produktion skjutits upp eller omprövats, trots att de tidigare beskrivits som avgörande för framtida konkurrenskraft och försörjningstrygghet.

EU håller i stort sett kursen – och måste fortsätta med det

Omställningen kräver dock något som dagens debatt ofta saknar: långsiktighet och en tydlig riktning. Inte minst gäller det klimatpolitiken. En successivt skärpt prissättning av koldioxidutsläpp är avgörande för att marknadskrafterna ska styra investeringar mot utsläppssnåla lösningar. Om kursen hålls över tid kan den också bidra till att ekonomisk utveckling i mindre grad kopplas till ökad materiell konsumtion.

Det finns trots allt ljuspunkter. På EU-nivå har klimatpolitiken i huvudsak fortsatt att skärpas, bland annat genom reformer av utsläppshandelssystemet som syftar till att skapa långsiktiga och förutsägbara incitament för utsläppsminskningar. För Sverige borde den centrala frågan vara om vi vill ligga i linje med dessa ambitioner eller gå före. Med tanke på våra goda strukturella förutsättningar borde en hög ambitionsnivå vara ett strategiskt vägval.

Men även EU:s klimatpolitik utsätts nu för ett växande tryck. När kostnaden för utsläpp stiger kommer sannolikt fler aktörer att kräva undantag, lättnader och försvagningar – utöver det förslag som nu ligger på bordet som i sig innebär en försvagning, om än måttlig. Kommer svensk politik då fortsatt orka stå upp för EUs klimatpolitik?

För att skapa acceptans för en fortsatt skärpning av klimatpolitiken behövs därför en tydlig berättelse om Sveriges roll i den gröna omställningen. Den berättelsen måste förena klimat- och energipolitik med ekonomi, säkerhet och konkurrenskraft. Ett minskat fossilberoende handlar inte bara om utsläpp, utan också om stärkt ekonomiskt och geopolitiskt oberoende.

Journalistiken behöver pressa politikerna på svar

Ekonomin kommer självklart alltid att vara en viktig del av framtida valrörelser och politiska debatter. Men det vore önskvärt med större fokus på hur Sverige långsiktigt kan ta tillvara sina komparativa fördelar, snarare än på kortsiktig kompensation, förenklade motsättningar mellan enskilda tekniker eller andra symbolfrågor.

Därför har också klimatjournalistiken ett viktigt uppdrag. Att lyfta blicken bortom nästa kvartal och nästa budget. Att pressa politiken att formulera en trovärdig vision för hur Sverige kan bidra till en framtid där vår planet förblir beboelig.

Inte bara för dagens hårt arbetande människor, utan också för deras barn.

Filip Johnsson är professor i energisystem på Chalmers Tekniska Högskola och ledamot i Klimatpolitiska rådet. Han medverkar regelbundet med helgkrönikor på SMB.