Kvartsbra stöd till kollektivtrafik väger inte upp regeringens dåliga politik

För den som vill att klimatutsläppen från biltrafiken ska minska är det svårt att genast kritisera regeringens besked om att halvera priset för månadskorten i kollektivtrafiken. Men det räcker att kika på Tidöregeringens samlade ställningstaganden kring kollektivtrafik, transportpolitik och klimatet för att rikta kritik även mot den här satsningen, skriver Jan Lindsten i en ledarartikel.

LEDARE Tidöpartiernas ledare presenterade sitt beslut på en välbevakadpressträff vid ett bussgarage i Stockholm under tisdagen. Alla regionala kollektivtrafikbolag som sänker priset på månadskorten med 50 procent utlovas full statlig täckning – under sex månader från den 1 juli till årsskiftet.

Vi visste att det skulle komma något mer från regeringen för att tillfälligt kompensera svenskarna för den fossilenergikris världen kastats in i. Nyligen viftade man med 17 (lånade) miljarder för ett paket med olika slag av lindrande åtgärder, och lade raskt cirka sju miljarder av summan till att ytterligare sänka bensin- och dieselskatten. Alltså ett helt oriktat, generellt stöd som gynnade alla från EPA-traktorkillarna i Vilhelmina till södermalmsbor med törstiga bensin-SUV:ar.

Stöd till lantbruket för 1,6 miljarder

Häromdagen kungjordes att lantbruksnäringen stöttas med 1,6 miljarder kronor för att lindra effekterna av de höjda diesel- och handelsgödselpriserna.

Och så nu, pengar även för att stimulera folk att använda kollektivtrafiken mer. Satsningen beräknas kosta 6,5 miljarder, alltså nästan lika mycket som den senaste kompensationen för bensin- och dieselpriserna.

Som sagt, politik som ökar kollektivresandet, med överlag helt fossilbränslefria fordon, är generellt sett välkommen. Men åtgärden är i dåligt sällskap. Hur mycket kommer kollektivresandet egentligen att öka, när regeringen lägger långt mer pengar (sammanlagt) på att stötta fortsatt bensin- och dieselkonsumtion? Dessa beslut strävar i rakt motsatt riktning från varandra.

Varför inte mer relevanta åtgärder?

I många länder har regeringarna tagit initiativ till väsentligt mer relevanta åtgärder, nämligen manat till att minska bilåkningen och även förberett ransoneringar. Inget av detta har vi sett i Sverige.

Tidöregeringens mångmiljardpaket ska främst ses som en brandkårsutryckning, valtaktiskt betingad. Kortsiktig och inte alls framåtsyftande.

Borde inte alla veta att bränder kan undvikas med välgenomtänkt, långsiktigt och förebyggande arbete?

Hade regeringen velat agera långsiktigt och välgenomtänkt för att frigöra svenskarna från den såväl ekonomiska som miljö- och klimatmässiga otryggheten som fossilenergiberoendet innebär hade man gjort helt andra saker.

Till exempel inte rivit upp Stadsmiljöavtalen, där kommuner och stat gemensamt satsade på att främja utbyggnaden av cykelleder, gångstråk och förbättrad kollektivtrafik.

Halvbra beslut kompenserar inte för allt dåligt

Man hade genomfört det helt färdigberedda förslaget till ett nytt, färdmedelsoberoende reseavdrag . Det hade haft förutsättningar att långsiktigt ändra pendlingsmönstren i miljö- och klimatvänligare riktning. Istället skrotades detta i samband med Tidöuppgörelsen, där SD som enda motståndare till reformen fick sin vilja igenom.

Ja, listan kan göras väldigt mycket längre. Regeringens satsning på billigare månadskort under ett halvår är i viss utsträckning halv- eller kvartsbra. Men räcker inte för att sona eller kompensera ett helt hav av verkligt dåliga klimat- och miljöbeslut alltsedan tillträdet hösten 2022. Se SMB:s lista, som var lång redan i halvtid för regeringen, i oktober 2024.

Till den som invänder att regeringens kompensationsbeslut handlar om att lindra den ekonomiska bördan av oljekrisen, och inget annat, kan följande sägas: Ingen regering i något enda land i hela världen kan tänka bort klimatkrisen. Den måste vägas in i alla beslut som fattas. Den tillåter inte att prioriteras bort.