Blandade reaktioner på COP17

Efter långa förhandlingar gick COP17 om biologisk mångfald i mål. Reaktionerna är blandade och vem som ska finansiera åtgärder är som vanligt en stötesten. Detta trots att världens ekonomiska utveckling vilar på de resurser som den biologiska mångfalden ger oss.

Förhandlare från över 180 länder vid FN:s konferens om biologisk mångfald har i helgen enats om en handlingsplan. Siktet är inställt på att påskynda genomförandet av målen om biologisk mångfald. Reaktionerna avseende förhandlingarnas resultat är varierade. Finansiering av åtgärder på kort sikt är en stor utmaning. Trots att riskerna med utarmning av biologisk mångfald kan leda till stora ekonomisk avbräck för företag och länder. Som SMB tidigare beskrivit har Sverige representerats politiskt via EU. Utgångspunkterna fastställdes vid ministerrådet 12 oktober. På plats i Armenien var även miljörörelsen, exempelvis Världsnaturfonden WWF, och en mängd aktörer med olika intressen.

Kritik mot vilka som bidrar

The Guardian rapporterar att Argentina, Saudiarabien och Ryssland vattnat ur skrivningarna om ambitioner i slutdokumentet. Samtidigt bråkar rika länder om vem som ska bidra med ekonomiska muskler för att skydda och återställa den biologiska mångfalden. Europeiska länder vill se utökningar av listan över betalande länder. Anledningen är att Kina och flera gulfstater fortfarande räknas som utvecklingsländer inom FN-systemet, trots årtionden av stark ekonomisk utveckling. Förhandlingarna lyckades inte lösa denna fråga.

Varje land måste öka takten

Världsnaturfonden WWF menar att ländernas åtgärder är otillräckliga och att deras ambitioner måste öka.

– Besluten på COP17 ger en stark signal till världens länder att de måste göra mer för att genomföra målen för biologisk mångfald. Men utan tydliga beslut som säkrar finansieringen för arbetet så hänger det nu på länderna som åker hem från Jerevan att ordna de resurser som krävs för att öka takten i arbetet, säger Ankin Ljungman. Hon är policychef för WWF Sverige och har varit på plats på mötet i Armenien och även intervjuats av SMB.

Ingen överenskommelse om DSI

En del punkter har helt skjutits upp till mellanmöten före COP18, som ska äga rum i Ecuador 2028. Det gäller exempelvis beslut om tillgång till fördelning av nyttan från digital sekvensinformation (DSI) från genetiska resurser. DSI är enkelt förklarat den digitala versionen av en organisms genetiska kod. Det finns en omfattande debatt av hur sådan data ska nyttjas kommersiellt.

– För att klara finansieringen av arbetet måste de företag som gör stora vinster genom att använda naturens genetiska resurser vara med och bidra till att skydda naturen. Men en överenskommelse om hur detta ska göras finns inte än, säger Ankin Ljungman från WWF i en kommentar till frånvaron av överenskommelse om DSI.

Sverige behöver steppa upp

Ankin Ljungman är positiv till de initiativ som tagits vid sidan av förhandlingarna. Bland annat ska finansministrar och miljöministrar föra en dialog kring hur naturen kan integreras i finanspolitiken. En grupp regeringar vill även gå vidare med arbetet för att fasa ut skadliga subventioner och ställa om dem till incitament som gynnar naturen. När det gäller Sveriges roll i det här arbetet anser WWF att Sverige, liksom övriga EU-länder, måste skala upp arbetet med naturrestaurering.

 –Nu måste Sverige verkligen göra detta. Det kräver både en ambitiös nationell restaureringsplan som säkerställer att lagens krav kan uppfyllas och att det sker konkreta restaureringsåtgärder på marken. Det svenska utkastet till restaureringsplan som skickades till EU-kommissionen i december levde tyvärr inte alls upp till detta, betonar Ankin Ljungman, WWF.

 –Biologisk mångfald måste också ges större tyngd i politiken och integreras i alla sektorer och politikområden bland annat genom ett naturpolitiskt ramverk, motsvarande det vi har för klimatet, avslutar hon.

Den svenska regeringen har varit representerad genom statssekreterare Daniel Westlén, på uppdrag av miljö- och klimatminister Romina Pourmokhtari. Westlén höll Sveriges nationella anförande och betonade bland annat vikten av näringslivssamarbete. Kritiken mot Sveriges nationella plan för naturrestaurering, som bland annat framförts av WWF enligt ovan, bemöttes inte från regeringen.

Sveriges delegation bestod av representanter från Regeringskansliet, flera myndigheter, Sametinget, Sveriges riksdag och den svenska ambassaden i Armenien. Delegationen leddes av chefsförhandlare Charlotta Sörqvist.

Trots vissa positiva signaler kvarstår den utmaning det internationella samarbetet så ofta möter: Det är få som är beredda att bistå med de snabba ekonomiska åtaganden som krävs för att nå mer långsiktig ekonomisk utveckling där planetens rikedom inte utarmas.