Intresset för gruvdrift i djuphavet ökar – men också motståndet

I vissa området på djuphavets bottnar ligger små metallrika klumpar kallade ”noduler”. De är fulla av mangan, kobolt, nickel och koppar – metaller som används både i batterierna i elbilar och mobiler och i viktig försvarsutrustning. Behovet av dem är stort, men skadorna när de hämtas upp kan också bli stora.

Forskningen har hittills mest inriktats på de skador som uppstår på havsbotten när metallnodulerna skrapas samman. En studie i Nature visade till exempel att bottnarna söder om Hawaii, där man gjort en testutvinning för 44 år sedan, ännu inte hämtat sig helt. En annan studie fann enligt BBC att antalet maskar, mollusker och andra organismer minskat med nära 40 procent där noduler tagits upp. 

Men det är inte bara havsbotten som påverkas. Gruvdrift på havsbotten går till så att hopsamlat bottensediment hämtas upp till ett fartyg, där nodulerna sållas fram. Det leriga avfallsvatten som blir över sprutas tillbaka ner i havet vid sidan om fartyget. 

Grus i stället för mat

Ett par hundra meter nere i vattnet finns bland annat krill (små kräftdjur) och mikroskopiska zooplankton som lever på partiklar som sjunker ner från havsytan. När avfallsvattnet sprutats ut får de i sig grus- och stenpartiklar i stället för biologiskt material, vilket utarmar deras diet. 

Forskare från University of Hawaii har nyligen publicerat en studie om detta i Nature Communications. De fann att mer än hälften av organismerna i ett berört område riskerade att påverkas av avfallsvattnet. Detta kan i sin tur skada tonfisk, havsfåglar och marina däggdjur som lever på mikroorganismerna.

Detta kan minska tillväxten, reproduktionen och överlevandet i botten av näringskedjan,” skriver miljösajten Earth.com om fynden.

Hur avfallet hanteras kan få stor betydelse för havets hälsa. Släpps det ut i mitten av vattenpelaren skadas dessa mikroorganismer. Släpps det ut på botten kan det å andra sidan leda till syrebrist som kväver bottenlevande arter, och släpps det ut nära ytan kan det skada växtplankton. Vad som är minst dåligt är oklart idag, så mer forskning behövs. 

Bolagens intresse ökar

Samtidigt ökar det kommersiella och politiska intresset av gruvdrift i djuphaven hela tiden, eftersom nodulernas metaller blir allt viktigare. De används i all digital teknik, inte minst i solceller och elbilar som behövs i omställningen från fossila bränslen.

Det är idag Kina som har de största tillgångarna av dessa viktiga metaller. USA, som vill bli oberoende av Kina, har ingen lust att vänta på mer forskning utan vill komma åt havsbottnens rikedomar så fort som möjligt. Donald Trump förklarade därför förra året att USA har rätt att starta sådan gruvdrift – detta trots att FN-organet ISA, International Seabed Authority, ännu inte utarbetat den lagstiftning som ska reglera gruvdriften i internationella vatten.

Det är stora områden som berörs, skriver miljösajten Grist som ägnat en reportageserie åt metallutvinning världen runt. De områden som främst intresserar Trump och gruvbolaget The Metals Company ligger söder om Hawaii, runt Cook Island och utanför amerikanska Samoa. Tillsammans utgör de en lika stor yta som hela staten Kalifornien. 

Lokalt och internationellt motstånd

Många i de berörda områdena motsätter sig planerna. Det gäller både miljövänner, fiskare och grupper som värnar om den traditionella kulturen. Motstånd kommer också från organisationen DSCC, Deep Sea Conservation Coalition. 

Koalitionen, som för närvarande består av 40 länder, vill se antingen ett tidsbegränsat moratorium eller ett förbud för nya gruvprojekt i djuphavet. Bland dess deltagare finns Sverige och flera andra EU-länder, Canada, Brasilien, Nya Zeeland och en rad smånationer i Stilla Havet. 

Stoppade planer i Norge

Glädjande för miljösidan är också att Norge beslutat stoppa alla planer på gruvdrift i djuphavet i fyra år framåt. Före år 2030 kommer inga företag att ges licenser för sådan verksamhet. Gruvbolagen ser detta som en dödsstöt, vilket Greenpeace och andra miljöorganisationer hoppas är en riktig bedömning.

Sammanfattningsvis kan sägas att kampen mellan dem som vill utvinna jordens resurser snabbast möjligt, och dem som vill bromsa detta, nu inte längre utspelar sig bara på land. Den har fått en ny arena, som ligger på flera tusen meters djup.