Rockström en av forskarna när regeringen tillsätter vetenskapligt råd

Får sällskap av bland annat Karin Markides, Lena Neij och Thomas Sterner.

När Lena Ek (C) var miljöminister samlade hon tolv framstående forskare i en rådgivande konstellation, kallad Miljöforskningsberedningen.

Åsa Romson (MP) och Kristina Persson (S), klimat- och miljöminister respektive minister för strategi- och framtidsfrågor, har liknande planer. Svenska dagbladet kunde i veckan avslöja att regeringen är på väg att tillsätta vad man kallar för ett ”vetenskapligt råd för hållbar utveckling”.

I ett pressmeddelande från regeringen framgår att rådets uppgift dels kommer bli att lämna vetenskapliga bidrag till olika insatser på hållbarhetsområdet, dels tillhandahålla vetenskapliga underlag till regeringen.

Vilka de omkring tolv forskare som ska ingå i rådet är, det är ännu inte helt klart. Men några av ledamöterna som tackat ja är:

• Karin Markides, professor i analytisk kemi och avgående rektor för Chalmers tekniska högskola i Göteborg. Blir rådets ordförande.
• Johan Rockström, professor i miljövetenskap och chef för Stockholm Resilience Centre. Var även en av ledamöterna i Miljöforskningsberedningen. Sa nu under Almedalsveckan att politikerna i riksdagen borde enas om att Sverige ska ha som mål att bli den första fossilfria nationen i världen.
• Lena Neij, professor i systeminriktad energiforskning, och chef för Internationella miljöinstitutet vid Lunds Universitet.
• Thomas Sterner, professor i miljöekonomi på Handelshögskolan vid Göteborgs Universitet.

Anders Turesson på miljödepartementet, som var Miljöforskningsberedningens huvudsekreterare och som innan det arbetade många år som svensk chefsförhandlare i de FN-ledda klimatförhandlingarna, kommer bli rådets sekreterare. I en längre intervju med Supermiljöbloggen förra året resonerade Anders Turesson om hur avgörande det är att miljöpolitiken är ordentligt förankrad på allra högsta ort, det vill säga ända upp till finans- och statsministernivå. Han sa bland annat:

– Nästan inga miljöfrågor avgörs primärt inom miljöpolitikens domän. Och det kanske är så, får man väl säga med glimten i ögat, att miljöpolitiken till sin själva natur är lite av en gerillakrigare. Där uppgiften är att infiltrera andra politikområden.